Varje gång jag skriver om rapp får jag en kasse mejl som tycker att jag borde veta bättre än att uppmärksamma sån melodilös smörja. Men nu är vi ändå där igen.
Folkhemmets allra hyggligaste kille Petter har släppt ett nytt album, och är det nån som kan få även den värsta rapp-hataren att åtminstone försöka lyssna så skulle det väl vara han.
Hans nya album är som vanligt dagsboksblad från livet som fembarnspappa, artist, sommelier (!) och tv-figur. I den ordningen.
Och det är bra. Faktiskt.
Om han misstänkte att den breda publiken ändå skulle vara svårflirtad så har han den här gången tagit hjälp av sin enda överman som folkkärt trivselmonster i tv – allas vår Benjamin Ingrosso.
Deras Komma över dig är en sanslös uppvisning i hur två brådmogna män sitter och förklarar livet för varandra – och kanske för den spännande unga sångerskan Molly Hammar.
Petter rappar som en hyfsat klok farbror:
”Benji, du vet att (ah-a) kärleken har aldrig varit lätt (yeah)
Man fumlar runt i mörkret och känner sig inkomplett
Aa jag vet, Petter, det finns ingen som är perfekt
Även när det är fel så känns det som det är rätt.”
Två vise män, kort sagt. Yeah.
”Ah-a, finns ingen skam att få sitt hjärta krossat
Så visa vad du känner och ba´ sluta låtsas”
Visst blir man en smula rörd?
Fint album är det hur som helst. Och kanske visar det sig rent av att nästan ingenting har hänt sen Siw Malmkvist, Brita Borg, Lily Berglund, Towa Carson och Marie Dieke – alla utom Lill-Babs – sjöng sin gamla Augustin så att inte ett öga eller ett pessar var torrt 1959:
”Augustin väntar aldrig på en flicka som är kär/Han är ung, han är kung, han är grann och populär.”
Bipolär hade jag så när skrivit. Men så var det ju inte. Inte då.
Någon gång vart tredje decennium kommer det en ny sopran som på allvar tar upp kampen om att bli vår tids Maria Callas. Det är ingen enkel uppgift, men den är nödvändig om operan ska överleva.
Vår tids utmanare är den bedårande amerikanskan Nadine Sierra som just nu firar stora triumfer världen runt.
Ni kanske har sett henne. Senast i våras kunde man se henne sjunga live från Met i New York på var och varannan biograf runt om i Sverige.
Lucia di Lammermoor var det då. Operan som jag sett över 50 gånger runt om i världen. I lördags var det dags igen på bio i La Traviata.
På det här albumet gör hon de bästa numren från båda operorna – och Gounods Romeo och Julia. Känsligt, kraftfullt, erotiskt och magiskt. Opera, kort sagt. Alla dör till slut. I alla fall alla hjältinnor.
● Robbie Williams firar 25 år som artist med en nygammal samling. XXV, med symfoniorkester och extra allt.
● John Legend släpper sitt åttonde album och firar med en dubbel på 81 överlastade minuter av ballader.
● Franska trion liknar ingenting annat än sig själva på nya albumet Mellan 4 väggar men de är alltid värda att lära känna.