Stigande ålder innebär större risk att råka illa ut i trafiken. Men bilolyckor är inte den största faran. Betydligt fler skadas när de går eller cyklar. PRO anser därför att skötseln av gator och trottoarer måste bli bättre.
Österfärnebo är inte stort. Samhället ligger i Sandvikens kommun på gränsen mellan Gästrikland och Västmanland och har knappt 500 invånare.
– Vi är helt bilburna här, säger 72-åriga Anne-Chatrine Berg som är ordförande i Österfärnebos PRO-förening.
– Visst går det en buss längs riksvägen, men folk kan ju bo både en och två mil åt det ena eller andra hållet och därför måste de ha bil.
Men hur går stigande ålder ihop med bilkörning?
Anne-Chatrine Berg funderade på det och tog sedan initiativ till en kurs för att, som hon uttrycker det, få pensionärerna att vakna upp och uppdatera sig.
– Många säger att de bara kör hemma på byvägar och landsvägar. Men ett tu tre kör de in till Sandviken och måste klara av rondeller och veta var det går att parkera, vad ett gångområde är, att de måste sakta ner till tio kilometer i timmen där och att det är mycket 40 nu – när vi tog körkort var det 50. Jag tänkte att en kurs kunde öppna mångas ögon för nya saker. Och är det bara några få som anmäler sig så får det ändå spridningseffekt.
PRO:s folkhögskola höll i kursen som arrangerades förra våren och hade satts samman av skolans före detta rektor Pelle Svensson. Mycket handlade om biltrafik och deltagarna fick bland annat öva på att köra i halka på en stor parkeringsplats.
– De fick också fundera över var det finns otrygga trafikmiljöer, oavsett om man åker bil, går eller cyklar. Så det blev ett lite bredare angreppssätt, säger han.
Av de runt 20 deltagarna var de flesta kvinnor, något Pelle Svensson tror beror på att många är osäkra på bilkörning eftersom det oftast är deras män som sitter bakom ratten.
– De flesta kvinnorna körde inte så ofta och en regel vi kom fram till var att man måste köra varannan gång, säger Pelle Svensson.
Som underlag användes ett studiematerial utvecklat av Nationella trafiksäkerhetsförbundet, NTF. Lars-Eric Abrahamsson är organisationens verksamhetsledare i Gävleborg. Även han håller då och då kurser med pensionärsföreningar runtom i länet där vikten av att män och kvinnor delar på körandet också är ett viktigt budskap.
Den vanligaste frågan vid dessa kurser är annars hur långt upp i åldern man kan fortsätta köra bil. Svaret som Lars-Eric Abrahamsson ger är att hög ålder inte utgör något hinder i sig.
– Det handlar om rörlighet, att man kan vrida på huvudet och att synen fungerar som den ska. Sedan måste man anpassa hastigheten efter väglag, men det gäller ju oavsett om man är äldre eller yngre.
Ett budskap han är noga med att inskärpa handlar om att lära känna den moderna tekniken i nya bilar.
– Jag var på studiebesök på Volvo i Göteborg där de pratade om problemet med att många bilförare inte törs använda den moderna teknologi som många nya bilar är utrustade med.
I synnerhet gäller denna rädsla äldre bilförare, enligt Lars-Eric Abrahamsson.
– Många vågar till exempel inte använda den adaptiva farthållaren (som automatiskt håller avstånd till framförvarande bilar) och andra stödsystem som finns i nya bilar. Bilbranschen borde bli bättre på att utbilda sina kunder så att de blir trygga med tekniken.
Kurserna i Österfärnebo, runtom i Gävleborg och på andra håll i landet handlar dock inte bara om bilkörning. Även om det är dit de första tankarna om trafik och trafiksäkerhet gärna går, är detta ett betydligt bredare fält än så. Statistik visar att det finns goda skäl att uppehålla sig mycket kring att cykla och att gå i en kurs om trafiksäkerhet. Båda trafikslagen – ja, även fotgängare räknas som trafikanter – är mer olycksdrabbade än biltrafiken. I synnerhet gäller det fotgängarna.
Mellan 2014 och 2019 var fotgängarna med allvarliga skador 14 gånger fler än de allvarligt skadade motorcyklisterna. Och fler fotgängare än motorcyklister dör av sina skador, enligt en rapport om oskyddade trafikanter, det vill säga alla som förflyttar sig utan att sitta inne i ett fordon, som Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) publicerade förra sommaren.
Snö och halka är förstås en viktig förklaring till fotgängarnas olyckor. En slutsats som ligger nära till hands är att fler borde använda broddar, men det kan inte vara den enda lösningen, menar Jenny Eriksson som är utredare på VTI och en av författarna till rapporten.
– Visst har vi ett eget ansvar som fotgängare, men ibland funkar ju faktiskt inte broddarna. Och sen har vi problemet med alla dessa väghållare – när man är ute och halkar tror man kanske att det är kommunen eller staten som är ansvarig. Men det kan i stället vara någon enskild, som de kommunala fastighetsbolagen, som är ansvarig för en liten plätt, säger hon.
Frånvaron av konsekvent och enhetlig snöröjning, sandning och skötsel av trottoarer och andra ytor, som till exempel parkeringsplatser, är ett problem, menar Jenny Eriksson.
– Man borde prata ihop sig mer, jag tycker att det saknas, säger hon.
Ansvaret för att inte halka och skada sig vilar alltså inte bara på den enskilde individen utan även på samhället och fristående aktörer som fastighetsägare och parkeringsbolag. Om plogning och sandning varit bättre, om trottoaren till och med varit uppvärmd och helt isfri, så hade olyckan kanske kunnat undvikas.
Detsamma gäller cykelolyckorna. Många av dessa – totalt cirka 44 procent, enligt VTI – beror inte på den mänskliga faktorn utan på bristande vägunderhåll.
– Det handlar om halkbekämpning, att man inte tar upp gruset i tid på våren så att det blir tjocka gruslager. Det handlar om potthål och om vattenpölar som bildas i dessa potthål och sedan fryser till is, säger Jenny Eriksson.
Även cyklister råkar ut för fler allvarliga olyckor än motorcyklister, åtta gånger fler, enligt VTI:s rapport.
Gemensamt för både gång och cykel är att personer i den äldsta åldersgruppen 65–84 år (statistiken sträcker sig inte högre upp i åldern än så) sticker ut.
Bland fotgängarna utmärker sig även 45–64-åringarna medan åldersgruppen 6–14 år är nästan lika olycksdrabbad som de äldsta cyklisterna.
”Vi måste bygga städer som funkar för alla människor i olika faser i livet”
Kvinnor är särskilt olycksdrabbade bland de äldre, något det saknas entydiga förklaringar till.
– Det kan bero på att kvinnor går mer till fots än män, säger Khabat Amin som är doktorand vid Karlstads universitet vid sidan av sitt jobb som trafiksäkerhetsanalytiker på Trafikverket.
En annan del av förklaringen kan vara osteoporos, benskörhet, som särskilt drabbar kvinnor.
Khabat Amin anser att olycksstatistiken talar för att den hänsyn till biltrafikens behov som länge präglat städernas trafikmiljö, borde skifta perspektiv.
– Istället borde man helt tänka utifrån vad i första hand fotgängare och sedan cyklister behöver, säger han.
En sådan utveckling är redan på gång. Khabat Amin berättar om hur gatan genom centrum i hans hemstad Borlänge, Hagavägen, sedan ett par år är omgjord och att bilarna har fått ge upp nästan all plats till förmån för cyklister och fotgängare.
Med tanke på fotgängarnas och cyklisternas olyckor går det i och för sig att ifrågasätta varför inte utvecklingen av trafiklösningar som skyddar dem bättre har kommit ännu längre. Anledningen när det gäller fotgängarnas – inte bara de äldres, utan allas – utsatthet är att den inte har varit känd särskilt länge, enligt Khabat Amin.
– De står för hälften av alla som blir skadade i trafikmiljön, men ändå pratar man betydligt mer om de som blir påkörda av bilar och om cyklister eller motorcyklister bara för att de ingår i definitionen för den officiella statistiken för vägtrafikolyckor.
Carina Benjaminsson, sakkunnig hos PRO, framhåller att frågor om allas säkerhet i trafiken självklart är en angelägen fråga.
– Vi tycker det är viktigt att det blir säkert att röra sig på trottoarer. Det är en fråga som man jobbar aktivt med ute i PRO-föreningar. Och kommunala pensionärsråd i hela landet driver att till exempel halkskydd ska vara gratis för äldre.
Hon betonar att färre olyckor skulle minska belastningen på sjukvården och att det borde tala för bättre skötsel av gator och trottoarer.
– Vi måste bygga städer som funkar för alla människor i olika faser i livet. Man måste ha friheten att kunna röra sig, så vi behöver ett samhälle där vi kan göra det.
För att nå dit krävs det politik där alla människors perspektiv ryms, anser Carina Benjaminsson.
– Det visar att det är väldigt viktigt att äldre kommer in i politiska beslutsprocesser, att deras perspektiv involveras i alla frågor. ●
När du går
• Använd halkskydd när det är is och snö ute, helst med dubbar som går över hela skosulan.
• Ha stabila skor där hela sulan har kontakt med underlaget.
• Gå med stavar – bidrar till bättre balans och ger samtidigt extra motion.
• Kom ihåg reflexen.
• Ovanstående kompenserar inte för yrsel och dålig balans. Träna regelbundet.
När du cyklar
• Använd godkänd hjälm.
• Välj en damcykel för att minska risken att falla när du kliver på och av.
• Det finns även trehjuliga cyklar att välja för att slippa oroa sig för balansen.
När du kör bil
• Upprätthåll vanan. Om ni är två: turas om vid ratten.
• Undvik besvärliga situationer som rusningstrafik, mörker och dåligt väglag. Ta långa och täta pauser, undvik distraktion som till exempel mobiltelefon.
• Avstå helt om du känner dig trött och yr, hör och ser sämre, reagerar långsammare än vanligt, tycker att vardagssaker som att laga mat och att öppna förpackningar är besvärligt, får besvär att följa med i samtal.
Källa: Skriften ”Trafiksäkerhet för seniorer”, NTF.