I Sverige inträffar varje år drygt 124 000 frakturer som en följd av benskörhet. Efter första frakturen ökar risken för att få fler. – Därför behöver patienten snabbt få diagnos och medicinsk behandling, säger Anita Sandström, vice ordförande i Osteoporosförbundet.
Ordet osteoporos är grekiska och betyder benskörhet. Sjukdomen uppstår när kroppen förlorar mer benvävnad än den kan ersätta. Benen i skelettet blir porösa och sköra.
– Benskörhet är en tyst sjukdom, säger Anita Sandström. Den gör inte ont, man märker inte att skelettet långsamt försvagas. Oftast ger sjukdomen besvär först vid en fraktur.
Så var det för Anita, som själv drabbades 2007.
– Jag var ute med båten och skulle ta upp näten en tidig morgon tillsammans med min man. Det var blåsigt, båten krängde. Jag tappade balansen, ramlade, slog i båten och fick en rejäl smäll mot ryggen.
På akuten konstaterades fraktur i en bröstkota, som krävde många månaders sjukskrivning.
– Men trots att läkaren konstaterade att jag hade ett tunt skelett gjordes ingen bentäthetsmätning och ingen behandling sattes in. Orsaken var helt säkert att läkaren saknade tillräcklig kunskap om osteoporos.
Senare uppsökte Anita en privat osteoporosmottagning i Luleå där man mätte hennes bentäthet.
– Jag hade tur som på det sättet fick tidig och adekvat behandling. Man kan säga att jag drog en vinstlott. Hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade blivit utredd och medicinerad? Jag hade inte kunnat gå på mina ben.
Eftersom osteoporos gör skelettet skört, ökar risken att få fler frakturer.
– Det är viktigt att det finns rutiner för att tidigt undersöka om patienten är benskör och kartlägga riskerna, betonar Anita. Men kunskapen om benskörhet är fortfarande mycket begränsad både inom primärvård och akutvård. När en person kommer in med hjärtproblem eller diabetes gör man genast en utredning. Gäller det benskörhet är det inte alls lika självklart.
Som vice ordförande i Osteoporosförbundet hör Anita många medlemmar berätta om hur de, när de fått en fraktur, inte fått den vård de behöver. När det gäller äldre patienter betraktar sjukvården ofta smärta, trötthet och krokig rygg som ett normalt åldrande.
– Förebyggande insatser bör vara självklara. För att ringa in personer som kan behöva genomgå en utredning bör man redan vid första mötet med patienten ställa några centrala frågor: Har du haft tidigare frakturer? Har du minskat i längd? Känner du till om du har personer i släkten som varit bensköra?
Ärftligheten är hög, 70 procent, påminner Anita. Eftersom benskörheten i sig själv inte ger några symtom, kan det vara svårt att tänka sig att man kan vara drabbad när man alltid varit stark och rörlig.
– Jag visste att min egen mamma var benskör under många år och hade svåra smärtor. Konstigt nog satte jag först inte hennes sjukdom i relation till min egen situation. Jag tror det är relativt vanligt att reagera så.
Arvet har stor betydelse. Och man behöver inte ha misskött sig och behöver inte känna skuld för sin benskörhet, betonar Anita.
Namn: Anita Sandström.
Ålder: 73 år.
Bor: I Åkersberga norr om Stockholm.
Yrke: Under många år sjuksköterska. Vice ordförande i Osteoporosförbundet.
Intressen: Barnbarn och bonusbarnbarn, havet, pyssla med mina blommor. Att promenera och spela golf är roligt.
Råd: Läs på om din sjukdom. Ställ krav på sjukvården.
Anita Sandström som numera bor i Åkersberga norr om Stockholm, startade upp Osteoporosföreningen i Norrbotten 2007, valdes in i styrelsen i Osteoporosförbundet och är numera vice ordförande.
Hur kom det sig att du engagerade dig i förbundet?
– Jag var frustrerad av att jag drabbats, mitt i livet. Jag ville hjälpa andra att få hjälp, sätta denna kroniska sjukdom på kartan och förmedla kunskap. Det gäller fortfarande.
Ökad kunskap är ett måste för sjukvården, men också för dem som är bensköra. I Sverige drabbas varje dag omkring 340 personer av en fraktur relaterad till osteoporos.
– Vi behöver vara en upplyst patientgrupp. Förbundet hjälper medlemmarna att stärka den egna kunskapen om sjukdomen och ger möjlighet till stöd och hjälp för egenmakt. Genom att ta ansvar för sig själv, sitt liv och sin situation, har man mer makt än man tror.
Osteoporosförbundet verkar också för att förbättra behandlingen och för en tidig diagnos. Nationella riktlinjer finns sedan länge, likaså effektiva läkemedel för att öka bentätheten och stärka skelettet. Ändå är patienter med benskörhet underbehandlade. Under våren har förbundet genomfört en enkätundersökning om kunskapsnivån i primärvården. Resultatet kommer att redovisas på Osteoporosförbundets hemsida i början av juni.
För att minska patienternas lidande och sänka samhällets kostnader, krävs det att politikerna satsar på förebyggande vård, säger Anita.
– Om patienterna fick tidig utredning och behandling skulle man kunna spara många miljarder varje år. Jag brukar fråga politikerna: ’Vill ni inte spara?’
Vad svarar de?
’Ja men, hur ska vi göra då?’ frågar de. De vet helt enkelt inte. ●
I Sverige inträffar varje år omkring 120 000 frakturer som kan kopplas till benskörhet.
De flesta osteoporosfrakturer sker i handled, överarm, ryggkotor, höft och bäcken.
Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år löper risk att få en osteoporosfraktur. Risken för att drabbas ökar med åldern.
Benskörhet har sällan några symptom. Därför upptäcks den ofta i samband med att du brutit eller fått en spricka i benet. Vid benskörhet kan frakturer uppstå redan vid lindriga fallskador. Efter den första frakturen ökar risken för fler frakturer.
Långvariga ryggbesvär kan vara ett tecken på benskörhet och orsakas av kotkompression. Det innebär att kotorna i ryggen spricker och sjunker ihop eftersom benet är försvagat.
Riskfaktorerna är många och komplexa:
■ Arvsanlag
■ Åldrande
■ Klimakteriet
■ Brister i kosten
■ Brist på D-vitamin
■ Låg fysisk aktivitet
■ Låg kroppsvikt
■ Medicinering mot epilepsi,
sköldkörtelsjukdomar och vissa
reumatiska sjukdomar
■ Antihormonell medicinering vid
bröst- och prostatacancer
■ Kortisonbehandling vid cancer
■ Olika tarmsjukdomar som till
exempel celiaki
Källor:Osteoporosförbundet
■ Sök vård i tid, stå på dig och begär att få en individuell utredning av dina besvär och att remitteras till en specialistmottagning om du redan haft en eller flera frakturer.
■ Kontakta gärna även Osteoporosförbundet för att få råd kring hur du kan ta dig fram i sjukvården.
■ Utnyttja möjligheten att skicka en egenremiss till en specialistmottagning. Det är inte obligatoriskt att få en remiss av en allmänläkare för att bli utredd på en specialistmottagning. Numera kan du göra en egenremiss via 1177.
■ Regelbunden fysisk aktivitet bidrar till att förebygga osteoporos. Satsa på träning som belastar och stärker skelettet och musklerna, exempelvis styrketräning eller seniorgympa. För de allra äldsta är balansträning den viktigaste typen av träning.
■ Inred din hemmiljö på ett sätt som förebygger fallolyckor, exempelvis genom att ta bort mattor eller trösklar som man lätt kan snubbla på.
Tre frågor till Mattias Lorentzon, professor och överläkare i geriatrik vid Göteborgs Universitet och Osteoporosmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal.
Vad behövs för att vården i ett tidigt skede ska kunna fånga upp patienter med benskörhet?
Det viktigaste är att alla som är 50 år eller äldre och drabbas av ett benbrott erbjuds en utredning för att ta reda på om de har osteoporos och behöver behandling för att stärka skelettet och för att minska risken för fall.
Även äldre, framför allt kvinnor, som får plötslig svår ryggvärk, ska utredas med röntgen av ryggen för att man ska kunna hitta kotfrakturer. Ofta erbjuds inte äldre kvinnor röntgen vid ryggvärk, vilket gör att osteoporosdiagnosen sätts alldeles för sent och ofta orsakar ännu fler kotfrakturer och andra benbrott på grund av att dessa kvinnor går obehandlade.
Vad behöver göras för att skapa en organiserad och tydlig vårdkedja för dessa patienter?
Alla sjukhus bör ha rutiner för detta, så kallade frakturkedjor för att omgående hitta patienter med nyligen genomgången fraktur. Sjukhusen behöver skapa tjänster för frakturkedjekoordinatorer som har till uppgift att identifiera äldre frakturpatienter och se till att de blir utredda. Dessutom behövs bentäthetsmätare på alla sjukhus och även kompetenta operatörer (vanligen sjuksköterskor) som utför mätningar och kompetenta läkare som kan tolka bilderna och ge råd om behandling och andra åtgärder. Svenska frakturregistret har en sökfunktion som vården kan använda för att få ut vilka patienter det rör sig om. Därför är det viktigt att vården använder registret.
Hur kan benskörhet förebyggas?
Hos unga är det viktigt att träna viktbärande, det vill säga motion där skelettet belastas. Det ger starkare ben. Träning hos äldre bör vara anpassad så att man inte ramlar oftare och för att stärka muskler och förbättra balansen, så att man inte faller lika lätt. En allsidig kost som inkluderar mejeriprodukter och fet fisk eller motsvarande är bra så att man inte får brist på kalcium och D-vitamin. ●