BANKBEDRÄGERI

”Det räcker inte att ropa på fler poliser”

Allt fler äldre drabbas av bedrägerier. Polisen har svårt att förhindra och lösa brotten, och många anser att bankerna gör för lite åt problemet. Men efter en ny dom, och ändrad praxis, går det att få tillbaka sina pengar.

Publicerad 23 november nov 2022
Björn Sidenhjärta är kriminalinspektör och gruppchef på bedrägerienheten i Västerås. I oktober skrev han ett brev till Sveriges riksdag och regering, justitieutskottet och finansutskottet. – Varken polis eller åklagare hinner med att utreda dessa brott, oavsett hur stora personalresurser vi än kommer att få i framtiden.

Numera är det ingen som rånar banken. De kriminella riktar istället in sig på äldre bankkunder. Varje år lyckas bedragarna lura till sig runt tre miljarder kronor. Det är mer än vad narkotikahandlarna tjänar. Telefonbedrägerierna ligger i topp med 552 miljoner kronor.
Det är stora summor, och fram tills nyligen har det varit brottsoffren som fått ta smällen, eftersom bankerna varit njugga med att betala tillbaka de pengar som deras kunder blivit lurade på.
Men nu har Allmänna reklamationsnämnden, ARN, kommit med nya rekommendationer, vilket PROpensionären tidigare berättat om. I åtta av nio ärenden anser ARN att banken ska återbetala merparten av de besparingar som bedrägerioffren har förlorat.
Kunderna kan behöva stå för 12 000 kronor, men resten ska banken betala.
Bakgrunden till ARN:s nya rekommendationer är den dom i Högsta domstolen som kom i somras och som nu har gjort att ARN ändrar sin praxis.
Det målet handlade om en bankkund som 2018 blev lurad att lämna ut sina bankuppgifter via telefon och förlorade närmare 400 000 kronor.
Cecilia Tisell, Konsumentombudsman och generaldirektör för Konsumentverket, ser positivt på ARN:s beslut.
– Utan HD:s vägledande dom hade förhållandet varit det motsatta, vågar jag påstå. Domen är av mycket stor betydelse för människor som har drabbats av bankbedrägerier. Det gläder mig att ARN nu ändrar sin praxis i enlighet med HD:s vägledning och rekommenderar bankerna att ersätta sina drabbade kunder.
Cecilia Tisell fortsätter:
– Jag förutsätter nu att bankerna följer ARN:s rekommendationer liksom att de på eget initiativ omprövar tidigare fall där de låtit konsumenterna bära hela förlusten, säger Cecilia Tisell.

Björn Sidenhjärta är kriminalinspektör och gruppchef på bedrägerienheten i Västerås. I oktober skrev han ett brev till Sveriges riksdag och regering, justitieutskottet och finansutskottet där han uppmanade dem att agera mot att brottspengar tvättas i bankerna utan att bankerna sätter stopp.
Det räcker inte att ropa på fler poliser, menar Björn Sidenhjärta.
– Varken polis eller åklagare hinner med att utreda dessa brott, oavsett hur stora personalresurser vi än kommer att få i framtiden.
Bankerna är skyldiga, enligt penningtvättslagen, att ha kännedom om sina kunder. Det är därför bankerna numera är så frågvisa och kräver av oss att vi varje år ska besvara frågor om var våra pengar kommer ifrån och vad vi tänker göra med dem. Det kan bidra till att många lever i den felaktiga tron att bankerna har koll och att bankerna reagerar när de noterar en kontotransaktion utöver det vanliga.
Under 2021 anmäldes närmare 200 000 bedrägerier, många via telefon, så kallad vishing – ett brott som nästan uteslutande drabbar äldre. De senaste fem åren har den typen av brott ständigt ökat.
Ett exempel: En pensionär som vanligtvis handlar för några hundralappar då och då och betalar sina räkningar i slutet av månaden kan plötsligt bli av med sina sparpengar genom vishing. Hundratusentals kronor, utan att bankens säkerhetssystem går igång för att förhindra att stora summor skickas iväg till en penningtvättare på några minuter.
– De enda som vinner på det här är de kriminella, menar Björn Sidenhjärta. De hittar en penningtvättare, ofta en ung man med bara några hundralappar på sitt konto. Plötsligt kommer det in ett par miljoner på hans konto, utan att banken reagerar.

+
-