Kvinnorna som regerar

Den här sidan är ju ett tydligt tecken på att kvinnorna har tagit över musikvärlden.
Fullständigt och totalt.
Inga manliga artister är ens i närheten av de två pansardrottningarna Taylor och Beyoncé.
Beyoncés bakgrund är den svarta popsoulen och gruppen Destiny’s Child. Hon har bara blivit större och större.
Och så plötsligt 2024; nu skulle hon sjunga country, den vita mannens härskarmusik.
Hur det gick?
Ja, singeln med Texas hold ´em blev ju en enorm succé och om hon blev ifrågasatt för att haka på countrytrenden och svika sina rötter så tystnade väl det gnället snabbt när hon stillsamt påpekade att banjon är ett urgammalt instrument från Afrika. Så det så.
Och nya albumet är alldeles strålande. Jag har sällan hört en så självklart imponerande insats från en sångerska sen Aretha Franklin sjöng Respect. Kompet är en vägg av ljud, rytmer och känsla med både country och heta stadsnätter. Beyoncé-land, kort sagt.

Taylor Swift har gått motsatt väg – hon började med country men blev poptjej. Hennes album 1989 sätter jag som ett av pophistoriens bästa nånsin.
Nya skivan är dels en normal LP och dels en två timmar lång opera av allt det som Swift gör bästa; smarta låtar, ännu smartare texter och sång som hon levererar så lätt och självklart.
Ingen skriver bättre poesi om nationens tillstånd och sin egen kärleksmärta än Swift.
Ena stunden konstaterar hon att alla hennes vänner luktar hasch och bäbisar (!).
Sen skaldar hon så episkt vackert att man baxnar:
”You’re not Dylan Thomas/ I’m not Patti Smith/ This ain’t the Chelsea Hotel/ We’re modern idiots.”
Det är så fint att jag inte ens vågar översätta …
Pansarkryssarna Swift och Carter styr USA.
På rätt väg.
Cowboy Carter
Beyoncé
The Tortured Poets Department
Taylor Swift