Visste ni att folk som bodde i Sala på 1920-talet gick på kafé tre gånger om dagen, köpte ett par skor varje dag och två kostymer eller dräkter i veckan?
De måste ha haft garderober som zeppelinhangarer.
Detta är min egen slutsats sedan jag tagit del av Salas näringsliv detta decennium.
Jag brukar anföra Årsta Havsbad som exempel på nutida ekonomiska
gåtor. Där uppfördes vid Hårsfjärden med start 1929 cirka 800 enkla fritidsstugor, som sommartid befolkades av barn och hemmafruar.
Runt torget fanns: post, bageri, fotograf (!) fiskaffär, vanlig mataffär, kiosk och brädgård. Vid stranden ytterligare en kiosk. Totalt fanns fyra kiosker, fem matvarubutiker och minigolfbana samt ett hotell och ett kafé. Och intensiv torghandel onsdag och lördag.
Nu finns det EN butik.
Den ekonomiska vetenskapens likgiltighet inför detta fenomen förvånar mig. Varför lönade sig alla dessa inrättningar på femtiotalet men inte nu?
Några faktorer kan man hitta själv. Bilinnehav, fler utlandsresor, bättre löner, med mera.
Men ändå: jag skulle vilja ha saken vetenskapligt belyst och utredd av någon ekonomiskt utbildad person.
Men som ekonomiskt fenomen betraktat är Årsta Havsbad rena skämtet jämfört med Sala. I Anders Sundelins bok om Salaligan, Den magiska cirkeln, finns även en detaljerad skildring av näringslivet i staden.
1928 hade Sala bokhandel, guldsmedsaffär, möbelaffär, fyra herrekiperingar, tolv damekiperingar, butiker som sålde garn och tyger, tre hatt- och mössaffärer, ett damskrädderi och ett herrdito, skinn- och läderbutik, ett tiotal skobutiker och tre järnaffärer.
Vidare fanns tre pappershandlare, tre bokbinderier, tre musikaffärer, fyra butiker med klockor och kikare, några cykelbutiker samt verkstäder för bilar och cyklar.
Dessutom fem Konsumbutiker, fruktbutiker och ett tiotal kaféer, varav några var direkt lyxiga med bakelser vilande på silverbrickor och stärkta dukar överallt.
Hur i all världen är detta möjligt?
Jaja, säger ni, på den tiden hade väl Sala sådär en 800 000 invånare, inte så konstigt.
Nej, Sala hade detta år 7 928 invånare, varav åtminstone 20 procent borde ha varit barn.
Knappt åtta tusen – det är ju ingenting! Tio t-banetåg i rusningstid, svisch!
Och även om man räknar in landsbygden omkring Sala … för mig är det fullkomligt obegripligt hur denna befolkning kunde föda en armé av kapitalister, och dessutom göra några av dem förmögna.
Nu för tiden förklarar man butiksdöden med att folk handlar på nätet i allt större utsträckning, men varför vill ingen belysa dessa två exempel på ekonomiska mysterier, Årsta Havsbad och framförallt Sala? Vad var det som hände? Vilken samhällsutveckling bidrog till förändringen?
Det kan väl vara värt åtminstone en trebetygsuppsats?
Ärade ekonomer: till verket! ●