Under första covidvintern började fotografen Helen Ahlbom följa en grupp vinterbadande kvinnor. Det föddes en stark gemenskap kring baden.
Helen Ahlbom vände kameran mot sig själv och sin kropp och började reflektera över sitt eget åldrande.
Hon häpnade över de kroppsliga likheterna i självporträtten:
– De här händerna, det är ju min mors händer, tänkte jag, berättar Helen Ahlbom, 67 år.
Telekomjournalisten Helen Ahlbom återupptog sitt ungdomsintresse. Hon började gå fotokurser för att nu, ett 20-tal år senare, vara helt uppslukad av fotograferandet. Det är ofta kvinnor och åldrandet – och även hon själv – som stått i fokus.
Helen lämnade en anställning och började parallellt med frilansandet gå fotokurser ett par dagar i veckan och förvånades över hur kul det var.
– Jag fick använda en annan del av hjärnan, eftersom jag annars är ingenjör, tråkig, analytisk och fyrkantig, även om journalistyrket är lite mer kreativt. Men det här var något helt annat, berättar hon.
Kurserna på Folkuniversitetet och Fotografiska följdes av distansutbildning vid
Gamleby folkhögskola under ett år. Sedan fortsatte Helen med kurser på Valands konsthögskola. Från att först ofta ha tagit bilder som komplement till sina artiklar blev hon alltmer personlig och konstnärlig i sitt uttryck:
– Mina unga kurskompisar på Valand blev nog jätteförvånade över mina bilder på kompisar i min ålder och också självporträtten där jag dansar.
– Som 30-åring kanske man inte tror att man blir säkrare med åren. Men man kan bli överraskad över hur kul det är att bli äldre.
Hon har experimenterat med att ställa självporträtt, där hon gjort sina rynkor nästan övertydliga, mot reklamannonser på unga kvinnor – just för att visa hur olika det ser ut:
– Det är otroligt att vi aldrig syns, i reklam eller annars på bilder. Det har blivit lite bättre men det är konstigt att vi äldre inte får synas.
– När man inte är i den åldern själv så kanske man gör en schablon av äldre. Det är lätt att göra en schablon över folk man inte känner.
Helen är numera pensionär och ägnar sig åt sitt intresse på heltid. Skrivandet hinner hon inte med just nu. Fotandet tar all tid.
– Jag går fortfarande kurser. Jag har träffat så många nya vänner på fotokurserna. Det är människor jag aldrig skulle ha mött annars och som jag har ganska mycket kontakt med nu.
Det har blivit flera fotoutställningar genom åren. Hon är just nu i färd med att hänga sin första egna utställning ”Vinterbad och vänskap” på Vallentuna kulturhus.
Under första covidvintern började Helen följa en grupp kvinnor i Kårsta, i Vallentuna. Alla kände inte varandra inledningsvis men med tiden föddes en stark gemenskap kring baden.
– Det blev en viktig social grej för dem att ses varje vecka och bada.
– Vinterbad blev nog populärt för att det var en enkel grej att göra, man var utomhus och smittade inte varandra. Och det är häftigt, säger Helen som själv under året provat på vinterbadandet ett par gånger.
Badbilderna har något svartvitt över sig, trots att de är i färg eftersom Helen vanligtvis dämpar färgerna i redigeringsprocessen. Ett par foton för tankarna till Zorns badande kullor, om än dessa kvinnor är äldre.
– Många av oss blir lite mer självsäkra när vi blir äldre och skiter i vad andra tycker och tänker. Det har jag märkt så himla tydligt med vinterbadargruppen. Dem leker ju. Kvinnorna är säkra, fria och vågar visa sig. Dem är äventyrliga och lekfulla på ett häftigt vis.
Fotnot: Utställningen ”Vinterbad och vänskap” pågår till den 7 mars 2022.
Du kan följa Helen Ahlbom på Instagram och se fler bilder: helen_ahlbom_fotograf