Ack Värmeland du sköna …

Zest är ett litet krypin som sedan år 2013 lockat Karlstadborna att välja mer grönt på tallriken. Här är det full fart under luncherna. Och det är lätt att förstå när vi får smakprov på vad restaurangen har att erbjuda i form av sallader, soppor, grytor, dumplings och smoothies.
Konsthallen ligger några hundra meter bort i det som förr i tiden var Värmlands mest omskrivna danspalats. Den invigdes 2012 och huserar i en byggnad från 1960 ritad av arkitekten Uno Asplund.Och det är inte så dumt att hänga med på en visning, i synnerhet med Jennifer Sandberg, som guidat i många år och som kan sin Lerin.

– Visst är det härligt med historien om Sandgrund och danspalatset med sina kristallkronor i taket, säger hon och visar några svartvita bilder av hur det en gång i tiden såg ut.
Men nu är det Lars Lerins konst som gäller, med bland annat vindpinade målningar från Lofoten och skildringar från hans långa Antarktisresa i slutet av 80-talet.
Jennifer berättar vidare att Lars ofta är på plats för att hänga om tavlor och prata en stund med besökarna.
– Det blir ju en extra bonus för oss alla så klart.

I konsthallens kafé står Lars make Manoel ”Junior” Marques bakom disken och småpratar med några kaffesugna turister. Han samlar på kaffekoppar, där gästerna kan välja en egen kopp till fikastunden. Porslinet är placerat i prydliga rader på hyllor längs ena långväggen.
– Jag håller även på att planera för ett födelsedagskalas för Lars, som ju fyllde 70 i våras. Det ska bli många ballonger och konfetti, säger ”Junior” med ett skratt och visar salen där festen ska hållas.
Efter Sandgrund vandrar vi sedan ner till Inre Hamn, som under de senaste åren blivit en lyckad stadsförnyelse i form av bostäder, krogar, kaféer och små butiker vid vattnet.

Ny dag med Klässbol och Arvika i sikte. Men först en förmiddagsfika på Artisan, det lilla hantverksbageriet på Kasernhöjden strax utanför centrum.
Här verkar bagaren Mattias Dröschmeister, som tillsammans med barndomskompisen Gustav Fagerman skapat en mötesplats för brödälskare.
– Många kommer hit just för vår brödservering när vi öppnar klockan åtta. En frukostbricka med fyra sorters nybakat, knäcke, ost, skinka och marmelad.
Och till förmiddagskaffet passar Mattias nygräddade kardemummabullar och mandelcroissanter alldeles utmärkt.
Det tar sedan knappa timmen att köra vidare till Klässbol, nära Glafsfjordens vidsträckta vattenspegel. En idyll som under sommaren fylls av turister med det klassiska linneväveriet i sikte, som i mer än hundra års tid svarat för hantverksvävande på allra högsta nivå.

Den gamla kvarnen från slutet av 1800-talet, firar denna sommar 40 år som kafé

År 2020 firade familjen Johansson hundraårsjubileum. Från en blygsam början 1920 i köket hos Hjalmar och Augusta Johansson till en framgångssaga med uppdrag för såväl kungligheter, ambassader och Nobelmiddagar. Nuförtiden är det den fjärde generationen som driver väveriet vidare.
– Ja, det är verkligen en kulturskatt värd att förvalta och utveckla, säger vd:n Andreas Johansson, klart imponerad av vad farfars far uträttade under sin levnad. Från springpojke till vävmästare och med tiden fabrikör.
Andreas berättar om utvecklingen, från de gamla jacquardvävstolarna i rustikt trä – som fortfarande brukas – till dagens moderna maskiner.
– Hjalmar installerade redan 1921 en vävstol som var så stor att man fick ta hål i taket upp till andra våningen. Vävstolen placerades i kammaren där alla åtta barn sov. Och det sägs att de vaggades till sömns av ljuden.
Han tar oss med på en rundvandring där vi får ta del av hela produktionen, från varpning och vävning till avsyning och färdiga produkter i form av dukar, servetter, sänglinnen och gardiner.

Efter besöket är det dags för lunch på Kaffekvarnen. Den gamla kvarnen från slutet av 1800-talet, firar denna sommar 40 år som kafé. En idyll där kvarnhjulet fortfarande snurrar och där man kan njuta av både mat och fika i den lummiga trädgården.
– Det här är andra säsongen vi driver kvarnen, berättar Rasmus Andersson och Malin Berglund, som under vinterhalvåret bor på Teneriffa.
Denna säsong är det även premiär för VildVira – en keramikstudio och hantverksbutik. Dessutom arrangerar paret konserter och utställningar.
Men det är maten man är mest stolt över, som de plantbaserade färsbiffarna med potatisstomp och rårörda lingon. Det är Rasmus som står i köket, men de har även glassmakaren Angelo på plats, som tillverkar ekologisk hantverksglass i källaren.
Arvika och sjön Racken nästa. Hit reser många för ett besök på Rackstadmuseet, som i ord och bild skildrar den koloni av konstnärer som levde och verkade här en bit in på 1900-talet. En unik epok i svensk konsthistoria. På området finns även timmerhuset Oppstuhage, som var den kände skulptören Christian Erikssons bostad och ateljé.
Och för den som inte får nog av gott fika så finns Café Elis på museet och Elins Bakgård i centrala Arvika. Två genuina kaféer med idel hembakt och enklare maträtter på menyn.

Vägen dit är en ren njutning, med ett böljande landskap som mer ger känslan av skogsfjäll, varvat med djupa dalgångar

Dags att ta sikte på Sunne i nordöst. En knappt timslång bilfärd från Arvika genom skogsriket. Vägen dit är en ren njutning, med ett böljande landskap som mer ger känslan av skogsfjäll, varvat med djupa dalgångar. Landskapet öppnar sig när vi närmar oss Selma Spa och den väntande nattlogin.
Hotellet var när det öppnade för mer än 30 år sedan Skandinaviens första spa-anläggning, och håller fortfarande stilen. Från restaurangen bjuds man som gäst på en panoramavy över sjön Mellan-Fryken.
Det är inte långt till Rottneros Park, så vi lånar cyklar på hotellet efter frukost nästa morgon för att trampa den knappa halvmilen till anläggningen, som har de stora stilparkerna i Europa som förebilder.
Här finns ett hundratal skulpturer av bland andra Carl Eldh, Gustav Vigeland, Carl Milles och Christian Eriksson. Selma Lagerlöf skildrar parkens gård i Gösta Berlings saga, som i romanen fått namnet Ekeby herrgård.
Och Selma finns självklart som staty i parken, blickande ut över Mellan-Frykens glittrande vatten.

Berättarladan med Västanå musik & teater ligger nästgårds, med berättarkonsten, musiken och dansen som grund. Sedan 1999 har det spelats ett 50-tal föreställningar varje sommar och höst, och som lockat upp till 30 000 personer årligen. Det spelas även vinterteater i ladan.
I år har Västanå valt att gå tillbaka till rötterna, till just Selma Lagerlöf och Herr Arnes penningar. Förra året spelades Solens dotter, med sägner från sameland.
Inger Hallström Stinnerbom, som tilldelades Konstnärsnämndens Stora teaterstipendium i vintras, är teaterkostymören som svarar för all design när det gäller de konstfulla kreationer som skådespelarna är klädda i. Och kostymerna från tidigare uppsättningar finns utställda i ladan.
– Jag ritar ju allt och syr en del. Så visst känner jag mig priviligierad som får garnera ”tårtan”, säger hon med ett leende. För det är så hon ser på sitt skapande, där maken Leif Stinnerbom regisserar.

Resan fortsätter vidare mot Ölme prästgård mellan Karlstad och Kristinehamn, för den avslutande övernattningen. Längs vägen gör vi självklart ett stopp vid Selma Lagerlöfs Mårbacka, där hon föddes, växte upp och sedan köpte.
Att följa med på en guidad tur på gården och få ta del av berättelsen om hennes brokiga liv som författare, feministisk förebild, nobelpristagare och akademieledamot är klart livgivande.
Halvtimmen längre söderut väntar Deje och Gamla Kraftstationen. Den industriromantiska byggnaden ligger vid Dejeforsen och bjuder på en unik konsthall skapad av lokala entusiaster. I byggnaden finns även Culinarium Café med en hel del lokalt och småskaligt på menyn. Så det blir en sen lunch med Gustavalax, hjortronsås och Värmlandspotatis innan vi tar oss an konstverken.
På Ölme prästgård välkomnas vi sedan av Gustav Karlsson och Louise Wennergren. Förra året tog de över som krögarpar på 1700-talsgården med endast åtta rum och tavlor av namnkunniga värmlandskonstnärer på väggarna.
Här är det finlir i köket med bland annat rätter på vit och grön sparris, grillad pärlhöna och marulk. Dessutom bakar de allt bröd och gör egna marmelader och inläggningar.
Till desserten med älgörtsglass och grillade jordgubbar planerar vi morgondagens utflykter och får tips av Louise om att besöka Niklasdams pelargonmuseum, Picassoskulpturen vid Vänerns norra strand och Kristinehamns konstmuseum. Det nappar vi på, för än har vi inte fått nog av Värmlandskulturen. ●