När Karin Petrovskis mor gick bort bestämde sig hon för att ta hand om begravningen på egen hand. – Det tog lite tid, men det var inte jobbigt, säger Karin. Det blev en del i sorgeprocessen.
PROpensionären har stämt träff med Karin Petrovski vid Värmdö kyrka, en högt belägen vacker stenkyrka med anor från 1300-talet, tre och en halv mil från Stockholm.
Platsen är vald med omsorg. Karins relation till Värmdö går tillbaka i generationer. Här hade Karins morfar köpt en tomt och byggt en liten stuga. Här tillbringade familjen, barnen och barnbarnen sina somrar.
– Morfar drömde alltid om att bygga ett riktigt hus och bo året om här, men han fick inte med sig mormor; tanken på de mörka och ensamma vintrarna på landet avskräckte nog henne, säger Karin.
Nu har Karin förverkligat sin morfars dröm och byggt ett modernt hus på morfars tomt.
I Värmdö kyrka konfirmerades också Karins mamma Marianne Öbrink. I december 2021 gick hon bort, begravningsceremonin ägde rum här och askan är strödd i minneslunden.
– När jag såg platsen kände jag direkt att här skulle mamma trivas, i blåbärsriset bland tallarna och med utsikt över havet, vid den här gamla kyrkan där hon också blivit konfirmerad.
”Jag fick vara med
mamma hela vägen
under hennes sista resa”
Marianne hade just hunnit fylla 80 när hon gick bort, men redan i sextioårsåldern hade hon börjat märka att minnet blev sämre. Marianne var fotograf hos polisen men fick allt svårare att klara av sitt jobb och till slut gick hon i förtida pension.
I samma veva gick Karin och hennes man skilda vägar. Det fanns plats i huset och Marianne fick flytta hem till Karin och sönerna.
Det var inget svårt beslut, berättar Karin.
– Min mamma och jag var väldigt olika, jag är kanske lite mer andlig, men mamma var en kvinna med båda fötterna på jorden, hon var rolig att vara med, för henne var det här och nu som gällde. Vi stod varandra väldigt nära, säger Karin.
Marianne bodde på ett äldreboende när hon gick bort. När hon avlidit och hennes kropp skulle transporteras till bårhuset fick dödsboet felaktigt två fakturor för samma transport. Problemet med dubbelfaktureringen löste sig så småningom, men händelsen fick Karin att ilskna till och hon bestämde sig för att ta hela ansvaret för sin mammas begravning.
Det första hon gjorde var att kontakta expeditionen i Värmdö församling.
– De var otroligt hjälpsamma, berättar Karin och hon bokade präst och kyrka genom församlingen på Värmdö där hennes mamma var skriven. Det kostade ingenting.
Församlingen gav henne numret till krematoriet och berättade hur hon skulle göra, att man behöver ta reda på var kroppen befinner sig, boka tid för att hämta den och se till att det finns en mottagare på krematoriet. Man ska också välja en urna, men det var något som församlingen lånade ut och det var inga problem för henne att hämta urnan med askan i på krematoriet.
Men först skulle det fattas beslut om kistan i vilken kroppen skulle transporteras och kremeras.
Priset på kistor varierar mellan cirka 4 000 och 40 000 kronor. Efter att ha sökt på nätet hittade Karin en miljövänlig kista i wellpapp med namnet Farväl, för cirka 4 000 kronor. Den fanns att hämta i Ulricehamn.
– Jag tog min kombi och frågade min kompis om hon ville följa med och det ville hon. Vi gjorde en spellista med mammas låtar och åkte iväg till Sonia Stefanusson på Ulricehamnsbygdens & Svenems Begravningsbyrå och hämtade kistan, berättar Karin.
– Det mottagande vi fick av Sonia var varmt och öppet. Hon sa framförallt en sak som har kommit att stanna i hjärtat, nämligen att du aldrig kommer att ångra att du gjorde det. Det stämmer verkligen, bättre sorgebearbetning kan man inte tänka sig. Jag fick vara med mamma hela vägen under hennes sista resa.
Karin berättar att förr var det inte lika ovanligt att anhöriga skötte transporten från bårhuset till krematoriet. Men Karin är mycket tacksam för bemötandet hon fick av alla hon mötte.
– På bårhuset frågade de om jag ville ha hjälp att lägga min mamma i kistan, berättar Karin. Men då tänkte jag bara på hur många gånger vi hade kramat och hållit varandra och att hon hade tagit hand om mig, burit mig, och då kändes det naturligt att göra det själv. Hon var så liten och lätt. På äldreboendet hade de klätt henne i hennes finaste blus och hon höll sin nalle i sina händer, det kändes så fint.
”Här skulle mamma
trivas, i blåbärsriset bland tallarna.”
Personalen uppmuntrade Karin att ta den tid hon behövde. I väskan hade hon lagt ner sina kritor en färgpenna och började skriva hälsningar från nära och kära på kistan, det blev också ett fint minne.
En bonus när anhöriga själva bidrar så mycket till begravningen gör att man kan sänka kostnaderna. Karins mammas begravning kostade cirka 20 000 kronor. En genomsnittlig begravning – och då räknar man med 24 gäster på begravningskaffet efteråt – ligger på cirka 32 000 kronor, men om man sköter om allt själv kan man nästan halvera kostnaden. Det som har störst betydelse för priset är antalet gäster och vad man väljer att servera efteråt.
Men det var inte ekonomin som främst motiverade Karin.
– Jag sparade inte på någonting, säger hon. Vi satte in en fyrfärgsannons i Dagens Nyheter själva, programmet hade vi skrivit och tryckt upp och mina söner delade ut det till begravningsgästerna tillsammans med psalmböckerna. Vi hade en saxofonist och en sångerska som sjöng – och kulade – Björns Skifs Håll mitt hjärta. Så vackert. Oförglömligt.
Efter en gemensam begravningslunch på Siggesta gård samlades den närmaste familjen och vännerna hemma hos Karin och gjorde något som Marianne älskade: De spelade ett parti yatzy. Och aldrig hade poängen blivit så höga.
– Vi fick alla över 300 poäng! ■
Tips! Dödsotyst – Fonus guide med
66 frågor som hjälper folk att
närma sig ämnet.
Kista eller urna, gravsten eller minneslund, blommor eller bårtäcke?
I samma stund som en närstående går bort ska många beslut fattas.
Pratar vi för lite om döden? Det händer nog att man inte har pratat igenom med sina anhöriga om hur man vill ha det när man går bort och då får de förstås göra så gott de kan. Men det kan vara ett stort stöd för de efterlevande om den avlidne har skrivit ner sina önskemål, det kanske finns en begravningsförsäkring, testamente eller andra dokument som anhöriga ska ha. Begravningsbyråerna tillhandahåller Vita arkivet, livsarkivet etc. Det är gratis, man kan fylla i en blankett digitalt eller hämta den på begravningsbyrån som förvarar den tills det är dags.
Det går förstås lika bra att skriva ner sina önskemål på ett papper eller i ett dokument på datorn. Det viktiga är att de anhöriga känner till att det finns ett arkiv eller hittar pappret eller filen när det är dags.
Om man är aktiv på sociala medier är det bra att skriva ner sina lösenord.
Den som har ett Facebook-konto kan utse en efterlevande kontaktperson som hanterar kontot eller ser till att få kontot borttaget från Facebook. För den som inte väljer att få sitt konto permanent borttaget görs kontot om till ett minneskonto, förutsatt att Facebook får reda på att kontohavaren har gått bort.
1. Berätta. Informera om dödsfallet. Berätta för släkt och vänner, grannar och bekanta. Ta hjälp av varandra. Om din anhöriga var aktiv på sociala medier kan du använda dig av dem.
2. Boka lokal för ceremoni och minnesstund. Förbered begravningen i god tid. Annars kan det bli svårt att hitta en tid för begravning som passar alla.
3. Dödsannons. Sätt in en dödsannons på familjesidan i tidningen. Begravningsbyrån men också tidningarnas kundtjänst kan hjälpa till med det. Eller så gör du det själv via tidningens digitala tjänster.
4. Begravningsbyrå eller inte? Tänk igenom hur mycket begravningen får kosta. Jämför priser. Det finns begravningsbyråer
online som erbjuder paket i olika prisklasser. Hos begravningsbyråerna kan du få hjälp med allt, såväl praktiska som juridiska frågor. Men anhöriga som vill kan göra mycket själva också.
Det är bara två saker som en anhörig inte får göra: kremera kroppen och gräva graven. Att strö aska i minnes-
lund ombesörjer församlingen eller i vissa fall kommunen. Vill man strö askan på annan plats än i minneslund eller askgravplats ska den som ordnar med gravsättningen söka tillstånd hos Länsstyrelsen.
5. Vad kostar en begravning? En ”normal” begravning med 24 gäster och servering efteråt kostar drygt 30 000 kronor om man anlitar en begravningsbyrå. Ska det vara en ceremoni bara för de närmaste eller även för vänner och bekanta? Ju fler gäster på minnesstunden efteråt desto mer kostar det.
Under ceremonin kanske närstående vill bidra genom att trycka upp och dela ut programbladet, kanske spela ett musikstycke eller läsa en text. Bra att veta är att de flesta kyrkor och kapell har egna vackra bårtäcken som man kan låna och lägga över kistan istället för en blomsterdekoration.
6. Kista eller urna? I Sverige är kremering och urna vanligast. Vanligast är att kremeringen sker efter en ceremoni med kista, men urnbegravning börjar bli vanligare, det vill säga att urnan är med på ceremonin istället för kistan. Lagen säger att kremering eller gravsättning måste ske inom en månad.
Enligt lag måste också den döde alltid ligga i en kista, oavsett om det ska vara kremering eller jordbegravning. Det finns enklare kistor i trä och papp, och mer påkostade och dyrare kistor.
Enligt en debattartikel i Kyrkans Tidning 22 februari 2023 har efterfrågan på miljövänliga och kostnadseffektiva alternativ som wellpappkistor ökat. Trots detta motarbetas de av vissa aktörer inom branschen. Det är inte alla krematorier som accepterar wellpappkistor. Kontakta det lokala krematoriet och hör vad de ställer för krav.
7. Musiken. Här är det verkligen fritt fram för de anhöriga att välja musik som speglar vem den bortgångne var. Levande eller inspelad musik, Den behöver inte vara tung och sorgsen. Den kan både ge tröst och skapa stämning.
8. Begravning utan ceremoni. På en så kallad direktbegravning gravsätts den avlidne utan ceremoni. Det har blivit allt vanligare i Sverige sedan pandemin. Under förra året begravdes cirka 9 procent utan ceremoni enligt statistik från Svenska begravningsbyråers förbund. Anledningen kan vara att den avlidne inte vill ha en ceremoni eller att de anhöriga vill ha en enklare lösning än en formell begravning. En direktbegravning är billigare och de anhöriga kan välja att hålla en privat minnesstund vid ett senare tillfälle.
9. Begravningshjälp när pengarna inte räcker. Om dödsboet saknar tillgångar och inte kan betala för en begravning så kan dödsboet söka ekonomiskt bidrag från kommunen där den avlidne bodde. Bidraget täcker till exempel kostnader för kista, arvode till begravningsbyrå, dödsannons, begravningsbil och del av kostnaden för gravsten. Anhöriga kan naturligtvis själva välja att bidra om de vill, men det är helt upp till dem. Ansvaret ligger på dödsboet och, i sista hand, kommunen. Betala inte begravningen själv i förväg om dödsboet vill söka bistånd – kommunen kan då neka ersättning. Kommunen kan även ta hand om det praktiska kring begravning om den avlidne saknar anhöriga.
10. Utnyttja medlemsförmånen. Fonus ägs av en ekonomisk förening bestående av medlemmar, varav PRO är en. Fonus har lång erfarenhet av att utforma alla typer av begravningar. Som medlem i PRO har du rätt till
● 500 kronor prisavdrag vid beställning av begravning, alternativt 750 kronor om den avlidna även har fyllt i Vita Arkivet.
● 750 kronor prisavdrag vid beställning av gravsten tillverkad av nordisk granit.
Förmånerna gäller medlemmar och medlemmars anhöriga: make/maka, sambo, barn, barnbarn, syskon, förälder, svärförälder samt mor- och farförälder.
Läs mer om vad som gäller på PRO mervärde. ■
… Skatteverket: När en anhörig dör. Här har Skatteverket samlat information om dödsfallsintyg, bouppteckning och hur du deklarerar för ett dödsbo; vad du behöver göra i samband med dödsfallet och vad som ska göras året därpå.
efterlevandeguiden.se På webbplatsen finns samlad information från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket om vad du behöver tänka på när en anhörig dör.
1177.se: Sök på När någon dör.
Prata om döden: fonus.se/dodsotyst
PRO Mervärde: promervarde.se