Vi är många som älskar den stora finska blomman från Marimekko. Känd över hela världen och finns på allt från tyg, kakburkar till flygplan. Maija Isola, kvinnan bakom motivet var en arbetsnarkoman som aldrig slutade skapa, trots ett tufft liv.
Den hänger på Fifth Avenue i New York, vi klär oss i den, vi har den i köket, på gympadojor, på väskor och vi kryper till sängs med den. Marimekkoblomman eller Unikko (vallmo) som den heter, fyller 60 nästa år.
Egentligen är Unikko en protest, den ingår nämligen i Marimekkos mönstersamling av ”förbjudna blommor”. Armi Ratia som grundade Marimekko i början av 1950-talet sa att ”vi ska minsann inte ha några blommiga mönster, vi ska inte konkurrera med naturen”. Vad gjorde hennes stjärnformgivare Maija Isola då? Givetvis skapade hon hel bukett av blommiga mönster. Maija och Armi hyste nämligen en slags hatkärlek till varandra. Maija tyckte Armi var jobbig när hon ställde krav och pushade på, å andra sidan kan man ana att Armi var avundsjuk på Maijas fria och kringflackande liv.
Den förbjudna Unikko kom i alla fall 1964 och blev snabbt blomman för popfolket, inredarna och stylisterna i London, New York, Helsingfors och Stockholm. Den var lika mycket popkonst som Andy Warhols blomtavlor från samma år. I Helsingfors gick valsarna heta, 1966 trycktes en och en halv kilometer Unikko om dagen. Idag är Unikko mer känd än den finska flaggan, finns i massor av olika färgställningar och på allt från Converse till brödburkar och flygplan. Det är som om vi inte kan få nog av den.
Lika stark som Unikko är – en lika stark personlighet var Maija Isola själv. Det förstår man efter att ha sett Leena Kilpeläinens prisbelönta dokumentär om Maija Isola som nu rullar på SVT Play. Filmen har tagit fyra år att göra.
Varför en dokumentär om Maija Isola?
– Jag hade läst boken Maija Isola, liv, konst, Marimekko, där hennes dotter Kristina Isola skriver om hennes liv och återger en del av alla hennes brev. Då förstod jag att hon hade varit en mycket extraordinär kvinna, berättar Leena Kilpeläinen.
– Maija var en kosmopolit. Hon var väldigt progressiv på sin tid när det gällde kvinnors ställning. Maija var också arbetsnarkoman, hon slutade aldrig arbeta, oavsett omständigheterna.
Tror du hon förstod hur stora och välkända hennes mönster skulle bli?
– Hon hann se framgångarna. Kända konstmuseer som MoMa i New York och Tate Gallery i London hade hennes mönster. Och Marimekkos nya direktör efter Armi, Kirsti Paakkanen, lyfte Maijas modeller till ny ära på 1990-talet. Framgången hade redan varat i 30 år. Hon var ekonomiskt oberoende.
Vem var då Maija Isola? Hon föddes som yngsta dotter 1927, i en familj med tre döttrar. Pappa var agronom och familjen bodde på en stor gård utanför staden Riihimäki. Hit flyttade Maija för att gå i en förberedande skola inför Aaltouniversitets linje för konst och design i Helsingfors. Hon tecknade serier där hon skrev att hon fick matpaket och en liter mjölk om dagen men att hon sålde dem för köpa mer livsviktiga saker som cigaretter. När hon var femton skrev hon till sin syster Irma ”jag är openminded och lika omoralisk som vinden”.
Vid 18 års ålder blev hon med barn, men äktenskapet med Georg Leander var bara en formalitet. Hon tyckte förlossningen var det läskigaste och mest fasansfulla hon varit med om. Sin dotter Kristina som hon kallade för Krisse lämnade hon till sin mamma. Maija reste till Oslo för att jobba och studera. Sedan till Paris där hon efter ett tag började en vandring via Schweiz ner till Medelhavet med endast ett gasolkök på ryggen.
Hon reste och bodde utomlands långa tider. Var det där hon hämtade inspirationen? Och varför tror du hon reste hela tiden?
– För Maija var att resa som att skapa konst; nya platser, nya människor skapade ett nytt sätt att se på sitt eget arbete också. Olika kulturer fungerade också som källor till hennes tygdesign. Alla modeller målades först med pensel på papper, 1:1 med dukens bredd, säger Leena Kilpeläinen.
I Maijas mönster kan man se spår efter var hon har bott och vad hon varit intresserad av. I en serie från slutet av 1950-talet är mönstren inspirerade av de växter som hon och dottern Kristina torkade i en växtpress. I en annan serie är det folkkonst från Ryssland och Balkan som fångat
henne.
Maija skilde sig ganska snart från Leander och gifte om sig med konstnären Jaako Somersalo. De reste runt i Europa och i Nordafrika, men byggde sig även ett litet spartanskt hus i Kaunismäki utanför Helsingfors. I äktenskapet var han konstnären och hon assistenten. Hon målade i hemlighet och gömde målningarna under sängen.
Paret skildes och Maija gifte om sig 1959 med domaren Jorma Tissari. Då hade Maija blivit berömd. Under några år levde de som en familj med dottern
Kristina hos sig. Fast efter en tid längtade Maija ut igen. Hon skilde sig och flyttade till Paris där hon tog starka intryck av studentkravallerna 1968 och tidens anda med fri kärlek. Runt 1970 bosatte hon sig i Algeriet.
Hon verkar ha haft det tufft när hon bodde i Algeriet i början av 1970-talet.
Mannen hon levde med var brutal. Hur hanterade hon det?
– Algeriet var en idealisk plats för Maija att arbeta på, det var ljus och luft. Hon hyrde sin egen villa, dit Muhammed från Algeriet och Casimir från Frankrike ofta kom på besök. De åt,
sov och reste tillsammans i Casimirs bil. Redan från början var situationen mellan Maija och Muhammed tydlig. Han hade en trolovad. Maija förespråkade fri kärlek, vilket passade Muhammed mer än väl. Muhammed drack dock mycket, vilket gjorde honom aggressiv. Han började också diktera vad Maija fick och göra och inte fick. Det passade inte Maija, hon var en fri kvinna.
Till slut bröt Maija upp och i slutet av 1970-talet flyttade hon till North Carolina i USA. Där verkade hon i några år. Men under 1980-talet valde hon Finland igen.
Hon lämnade Marimekko 1987, vad gjorde hon fram till sin död 2001?
– Hon flyttade ut till landet igen, till lilla Kaunismäki, 50 kilometer från Helsingfors. Där levde hon ett fridfullt liv och observerade naturen och målade sina målningar.
Vet du om hon hade något eget favoritmönster?
– Jag har sett på bilder från hennes hem på 1960-talet, där hade hon inrett med textilier som Joonas, Noah, Kissapöllö. ●
Fler bilder i nr 6 av PROpensionären som kommer ut den 6 oktober.
Dokumentären på SVT Play: Maija Isola – Marimekkos stjärndesigner