Det finns ett stort behov av att prata om stort som smått, ja allt som är viktigt här i livet. Alltifrån ”hur gör jag med parkeringsappen” till ”hur ska jag ska våga be om hjälp, jag som alltid har klarat mig själv?”
(Uppdaterad) Lilian Stenman är sekreterare och studieansvarig i PRO Tingstäde och har ett förflutet bland annat inom folkbildning på ABF. Hon märkte att det fanns ett behov bland medlemmarna att diskutera olika frågor ”på riktigt” – och förtjust som hon är i studiecirkelns sätt att angripa nya ämnen tog hon intitiativet till att starta en cirkel. Den fick namnet ”Vad jag behöver veta som äldre” och byggde helt och hållet på vad deltagarna själva ville prata om.
De var åtta som deltog i cirkeln – man ska helst inte vara fler för att det ska bli ett bättre samtal. Deltagarna var Sven Eriksson, ordförande i PRO Tingstäde, och hans fru Ruza, valberedare, Inga-Lill Ahlgren och hennes man Magnus, Lilian Stenman och hennes make tillika kassör i föreningen Åke Stenman, styrelseledamoten Birgitta Nordlander och Gerd Norman.
Lilian Stenman berättar att de träffades nio gånger en förmiddag i veckan i sockenarkivet i Tingstäde, en ombyggd gammal bastu.
– Vi höll på mellan klockan tio och halv tolv, utan kaffepaus, skrattar Lilian, det hann vi inte med, vi hade så mycket att prata om.
Region Gotland har en hemsida för pensionärer, Senior på Gotland, med mycket bra information om vad regionen har att erbjuda äldre. Det regionala pensionärsrådet har varit bollplank när sidan togs fram och första kurstillfället ägnade gruppen åt att gå igenom hemsidan. Andra praktiska saker som diskuterades var bilköp – inte så dumt med automat och backkamera när man blir äldre, hur funkar 1177, och varför kommer våld i hemmet inte upp som en fråga i hälsodeklarationen?
Mer filosofiska frågor som diskuterades var vilka hälsovinster det ger att göra något för någon annan, och hur svårt det är att be om hjälp när man har varit van att klara sig själv. Gruppen benade också upp frågan ”är du rädd för döden eller för att dö?” Hur ska vi ta vara på livet och acceptera förändringarna som kommer med att åldras?
– Det var intressant att de flesta var nöjda med hur livet har blivit, säger Lilian. När man får tillfälle att reflektera och få perspektiv på allt som hänt under ens livstid så kanske man landar i att man gjorde så gott man kunde, efter omständigheterna.
”Hur ska vi ta vara på livet och acceptera förändringarna som kommer med att åldras?”
I början av cirkeln funderade gruppdeltagarna över vilka teman de ville lyfta. Att inte känna oro och ångest inför döden var ett ämne som kom upp. Och att kunna leva ett värdigt liv så länge som möjligt blev ett viktigt samtal.
– Vi bjöd in Fonus, berättar Lilian Stenman, och vi fick möta en klok och behaglig person som bland annat gick igenom vad Vita arkivet innehåller och som hjälpte oss att fylla i det. Vi kunde konstatera att det kan vara en fin gest mot våra efterlevande att fylla i arkivet och inte lämna dem med alla beslut.
Sven Eriksson tror att det har betydelse att de som är med och samtalar är en ganska glad grupp och de flesta känner varandra.
– Det underlättar när man ska tala om tunga ämnen som döden. Men vi pratade också om vad som inte är bra i samhället om man betraktar det ur äldres perspektiv. Äldre kan ha svårt att göra sig hörda och drabbas ibland av sådana som inte förstår hur det är att vara gammal – och som själva tror att det inte kommer att hända dem.
Birgitta Nordlander kommer ursprungligen från Stenkyrka nära Tingstäde och flyttade tillbaka till Gotland som pensionär efter 40 år i Lappland. Hon kände ingen i gruppen tidigare. Birgitta är ensamstående och tror att behovet är stort bland många att träffa andra och att sitta ner och diskutera både tunga ämnen, som det faktum att vi alla en gång ska dö, men också att försöka förstå omvärlden, den ”teknologiska AI-åldern” som vi lever i nu, säger hon.
Ett annat sätt att avdramatisera samtalet var att använda samtalsstödet Dö bra, en kortlek med 37 påståenden om sådant som kan vara viktigt att diskutera, som att vara fri från smärta, att ha ”ordning på min ekonomi” och ”att ha mina närmaste kring mig”.
Kortleken har utvecklats i USA och anpassats till svenska förhållanden inom forskningsprogrammet DöBra vid Karolinska Institutet och Umeå universitet.
Det blev en härlig stämning i sockenarkivet under sammankomsterna, många skratt och bra samtal om saker man vanligtvis inte pratar om.
– Jag skulle säga att vi lärde känna varandra ännu bättre, säger Sven Eriksson.
För Birgitta Nordlander var behållningen att kunna få prata om viktiga saker och samtidigt få skratta. För det behöver man också få göra. Hon har sett hur bristen på tillit gör det svårt för många ensamma att få kontakt.
– Det är många äldre som sitter ensamma och inte vågar svara i telefonen eller öppna dörren om någon ringer på, och andra som lever sitt liv på nätet.
Under hösten 2025 tog samtalsgruppen sig an studiecirkeln Tre samtal om Sverige. Den tar upp teman som historisk utveckling, demokratins skörhet och individualism (”jag-jag-jag-samhället”) och syftet är att stärka engagemanget i civilsamhället.
– Det blev många bra samtal om otryggheten som råder i världen just nu och samtidigt försöka hitta vägar framåt, säger Lilian Stenman.
Arrangörer är ABF och PRO i samverkan med tankesmedjan Tiden och materialet är tillgängligt för alla medlemmar som vill starta en studiecirkel.
■
Vad står begreppet existentiell hälsa för? Det går inte att definiera, menar Ann Lagerström, existentiell samtalsledare och utbildare, lika lite som det går att definiera existentiell ohälsa.
Något som gör det svårt är att begreppet har blivit trendigt. Var och varannan pratar om existentiell hälsa i meningen att må bra, känna samhörighet och mening med livet, men det existentiella samtalet fokuserar inte bara på att ”må bra”, själva välmåendet. I det samtalet ingår alla, också svåra, aspekter av livet.
– Jag skulle helst vilja beskriva det som ett förhållningssätt. Att ha en levande relation till mig själv och världen; en förmåga att reflektera om allt, både stora existentiella frågor som meningen med livet, döden, vad frihet är, till att utforska mina föreställningar om livet och kunna följa med i den förändring som man som människa alltid befinner sig i, säger Ann Lagerstöm.
I våras fick Folkhälsomyndigheten, FHM, uppdraget att definiera existentiell hälsa och kom också fram till att en definition saknas, men däremot menar de att ”centrala existentiella perspektiv kopplat till hälsa i dagens Sverige är att uppleva mening i livet, vara i relation till sig själv, andra och naturen, känna sammanhang och trygghet, och att uppfatta sig vara en del av någonting större”.
Det faktum att existentiell hälsa ska bli en del av folkhälsoarbetet har kritiserats av bland andra filosofen Torbjörn Tännsjö som anser att den inte har naturlig plats i hälso- och sjukvården.
Råd till dig som vill starta en samtalsgrupp:
■ 5-8 deltagare är lagom, helst inte fler.
■ Bestäm en fast tid och en plats där ni kan träffas, exempelvis sista onsdagen i varje månad (eller oftare om ni känner för det). Det går bra att träffas hemma hos varandra om man inte har tillgång till en lokal.
■ Räkna med att gruppen träffas minst sex gånger.
■ Skapa regler för samtalen. Det är viktigt för att deltagarna ska kunna känna sig trygga att vara sig själva. Det som sägs måste respekteras.
– Gör en inventering av ämnen/teman som ni vill ta upp. Vilka livsfrågor är aktuella för oss i gruppen just nu och i vilken ordning ska vi ta upp dem?
– Bestäm ett tema för varje kurstillfälle. Finns det olika perspektiv? Välj vad ni vill fördjupa er i. ”Ju mer olika vi tänker, desto roligare har vi”.
– Summera. Vad kommer du att fundera vidare på av det vi har diskuterat den här gången?