Tågsemester är härligt. En del vill fara långa sträckor, vi valde i stället korta dagsetapper och då passar Tyskland perfekt. En skön spårbunden resa till rader av kulturstäder och landets högsta bergstopp.
Det känns som om tågsemestern nu börjat på riktigt när vi blickar ut över spårområdet en våning under oss på Hamburgs Hauptbahnhof. Tåg som avgår och ankommer från mängder av europeiska städer. Gamla resminnen bubblar upp från barndomens tågresor i Europa på 60-talet till tågluffar med kompisar på tidigt 80-tal.
SJ:s satsning på direkttåg till Hamburg och Berlin läggs ner nu i höst eftersom staten inte längre vill subventionera linjen. Därmed är Snälltåget ensamt om att köra på sträckan. Har man tagit sig till Köpenhamn finns också flera dagtåg till den nordtyska hamnstaden vid floden Elbe.
Innan vi fortsätter söderut från Hamburg får det bli ett dygnslångt stopp här – främst för att se romantikens kanske allra främsta konstverk – Caspar David Friedrichs berömda Vandraren över dimhavet från 1818. Den hänger på Hamburger Kunsthalle, strax intill järnvägsstationen.
Reeperbahns nattliga nöjes- och sexkvarter lockar både lokalbor och festprissar från hela Europa, men känns sunkigt trots allt fler musikalställen. Hamburg är ju musikalstaden nummer ett i Tyskland och på andra sidan Elbe ligger flera stora hallar med långkörare som drar folk från hela landet. 2026 ges bland annat Der König der Löwen, Der Teufel trägt Prada och Zurück in die Zukunft. (Försök lista ut de svenska namnen om ni kan – alla tre har kända filmförlagor).
Lockar inte musikal på tyska är Elbphilarmonie i sin makalösa byggnad på en ö i floden ett bättre val. Orkestern håller toppklass, liksom huvudsalongens akustik och vyerna från konserthusets bar och balkonger i pauserna. Konserthuset i glas och stål har byggts på toppen av en av hamnens många forna lagerlokalerna i rött tegel.
Strax intill ligger Hamburgs eget världsarv – Speicherstadt och Kontorhaus-distriktet med spännande historia, fint bevarad arkitektur, flera bra museer och Hamburg populäraste besöksmål – Miniatur Wunderland – världens största modelljärnväg. Tågen rullar genom detaljerade mini-miljöer hämtade från olika länder, inklusive Sverige. Ännu häftigare är flygplatsen i miniatyr med flyg som både lyfter och landar. Men boka biljett långt i förväg då det oftast är utsålt.
Man skulle enkelt kunna tågluffa i Tyskland med enbart landets 55 Unesco-världsarv som mål
Tågsemester kan vara långa nattågsträckor genom Europa, men vi föredrar att tågresorna bara tar delar av varje resdag och då är Tyskland perfekt. Från Hamburg tar vi intercitytåg i en knapp timme till nästa hamnstad, Bremen, där stationen precis som i Hamburg ligger i centrum – så skönt jämfört med flygplatser med både lång och dyr transfer.
Man skulle enkelt kunna tågluffa i Tyskland med enbart landets 55 Unesco-världsarv som mål. Hansastaden Bremen har det rikt utsmyckade rådhuset från 1400-talet och Rolandstatyn framför.
På torget möter vi också stadsmusikanterna från bröderna Grimms saga, åsnan, hunden, katten och tuppen, en staty som blivit stadens symbol. Intill finns en gatubrunn med ett litet myntnedkast. Vi petar i ett 1 cent-mynt och hör genast en åsnas skri nerifrån brunnen. Vi petar i ett till och en katt börjar jama, nästa gång hörs tuppen gala och sist ett hundskall.
Trots att det är drygt sex mil till havet så var Hansastaden Bremen i århundraden en av Europas viktigaste hamnar och staden tog skatt av alla skepp som kom på floden Weser. Bland annat i form av vin, som fördes till rådhuskällaren – än idag Tysklands största vinkällare sett till antalet olika tyska viner – runt 1 200.
Ska man bara resa kortare sträckor är ofta är inte Interrail-kort den bästa lösningen. Biljetterna till tyska IC- och ICE-tåg är normalt billigare ju fler månader i förväg man köper dem, men på regional- och lokaltåg är priset detsamma hela tiden. Så vi väljer att göra biljettköpen i Deutsche Bahns app DB Navigator eller i stationernas biljettautomater. Platsbiljett är inte obligatorisk, men praktiskt på IC- och ICE-tåg, speciellt under turistboomen från juli till mitten av september. Utan platsbiljett får man räkna med att byta plats flera gånger under en resa på några timmar, har man otur får man stå. På regionaltågen finns inte platsbiljetter men däremot nästan alltid någon ledig sittplats.
Vårt nästa stopp blir Düsseldorf, 2,5 timmar bort med ICE-tåg och en timme mer med regionaltåg, inklusive ett tågbyte.
Düsseldorf är rätt okänt i Sverige men lockar många turister från grannländerna. De kommer bland annat för det fina konstutbudet: K20 och K21 är kryptiska namn på två av Europas bästa konstmuseer med utställningar i världsklass.
Düsseldorf har gott om lyxshopping, men vi tycker att det är roligare att botanisera i Lilla Tokyo. Med närmare 15 000 japanska invånare – flest i hela Europa, där är utbudet av japansk mat och prylar superbt. Här finns nästan allt du hittar i Tokyo.
Düsseldorf stoltserar också med ”världens längsta bar”. Fast det är inte en utan 300, vägg i vägg i gamla stan och längs floden Rhen. Perfekt för billig kvällsöl medan vi ser på flodbåtar som stånkar fram motströms.
Någon dag senare bär det av mot Koblenz, där Rhen och Mosel flyter samman. Vi tar regionaltåg och konstaterar att tågresor numera är rätt anonyma upplevelser. Kupéer finns det sällan så folk sitter två och två på rad, som på buss eller flyg. Reser man själv ökar dock chansen till nya möten, om den man hamnat bredvid inte bara stirrar i telefonen eller ut över det förbisusande landskapet. Tåget bjuder ju på långt fler fina vyer än bilresor längs hetsiga Autobahn.
Vi lämnar våra väskor på stationens förvaring och dricker en stund senare Moselvin på en servering nära Deutsches Eck, där floderna möts. Precis där står det stora, dystra monumentet över det enade Tysklands första kejsare, Wilhelm I. Fast kejsaren på sin häst är en kopia från 1993 då originalet förstördes 1945.
Tyska tåg har precis som de svenska lite svårt att hålla tiderna, men hittills har alla vi åkt gått i tid. Nu väntar regionaltåg till ett par rara vinbyar längs Rhen vänstra strand. När passagerarna slagit sig ner, strax innan avgång, står tåget bara still tills lokföraren själv traskar förbi och säger att turen är inställd då han slutat nu och ingen annan lokförare dykt upp.
En timme senare når vi dock dagens första vinby, Boppard, med ett annat tåg. Här finns en berömd linbana upp på vinberget ovan Rhens mäktigaste krök.
Vi fortsätter sen söderut, passerar den berömda Loreleiklippan och kliver av i Bacharach – en pytteliten renässansstad med rara korsvirkeshus och mängder av vinmakare, inklämd på en smal landremsa mellan branta vinberg och floden. Över byn vakar en borg och stadsportarna är också försvarstorn. Våra väskor lämnar vi på turistbyrån och när vi hämtar dem igen har vi varsin påse med lokala Rieslingviner av toppkvalitet att kånka på.
Vi fortätter längs floden till den stora vinstaden Mainz, känd för sin katedral. Runt den finns charmiga gränder med korsvirkeshus där barer och restauranger fylls medans vi strosar i den blå timmens vackra ljus.
Från Mainz tar resan till Heidelberg inte ens en timme, men till drottning Silvias födelsestads vackra stadskärna längs floden Neckar måste vi sen ta buss i en kvart.
Staden har producerat mängder med
Nobelpristagare och studenttraditionerna är starka. Men för turisterna är den mäktiga slottsruinen huvudattraktionen. En bergbana – eller pigga ben – tar besökare upp till slottet, som otaliga krig förvandlat till ruin i omgångar från 1537 till 1764.
Men en del har restaurerats så fasaderna med sina skulpturer är fina och i källaren väntar världens största vintunna som någonsin varit fylld. Men slottsbesöket förtas något av alla högljudda kinesiska turister på europeisk ”Grand tour”. Då är gränderna bortom Hauptstrasse och de eldrivna sightseeingbåtarna på floden fridfullare.
När vi far vidare mot München nästa morgon är tåget försenat, vilket gör oss oroliga för att missa det korta tågbytet i Stuttgart. Men informationen ombord är utmärkt och till slut har hela förseningen körts in i det vackra sommarvädret. Totalt tar turen fyra timmar.
München har 1,5 miljoner invånare men är som en samling byar med olika karaktär. Schwabing är en sådan ”by”, förr känd för alla författare och konstnärer, nu en bohemisk tillflyktsort för stans unga. Men här finns också vackra jugendhus för folk med fet plånbok.
Königsplatz är en bra startpunkt för att besöka Münchens många superba museer – allt från fina egyptiska samlingar till den bästa moderna konsten. Vi hinner också med en titt på Universitetets museum över Vita rosen, studentgruppen som protesterade mot nazismen under andra världskriget med livet som insats.
Att tågluffa till ett berg med Zug i namnet, tåg på tyska, känns ju bra
Vi trampar hyrcykel genom Europas största innerstadspark, Englischer Garten, med täta skogspartier, ölstugor med gäster i Dirndl och Lederhosen, gräsmattor med nakna solbadare och förstås den udda attraktionen Surf Welle, där ett vattendrag letts om så att strömmen gett en perfekt våg för skickliga vågsurfare.
Långt mer traditionellt är palatsen, kyrkorna och ölhallarna runt Marienplatz. Hofbräuhaus drar allra mest folk.
För att ha koll på lokal- och regionaltågen är ofta Google Maps enklast. Vi tar en morgonavgång till skidorten Garmisch-Partenkirchen vid foten av Alperna och hinner med en eftermiddagsvandring i Partnachklamm, en djup kanjon där stigen är uthuggen i berget med den strida forsen under oss och lodräta berg ovan. Nästa dag tar vi kuggtåget mot resans sydligaste punkt – toppen av Tysklands högsta berg Zugspitze.
Att tågluffa till ett berg med Zug i namnet, tåg på tyska, känns ju bra. Men namnet är långt äldre än järnvägen och syftar på bergets lavinstråk.
Zugspitzbahn är den järnväg i Europa som har allra högst höjdskillnad. Den börjar på 705 meter och slutar på 2 650, där vi går av och kastar snöboll innan vi far vidare in i molnen med linbanan till bergets topp, 2 968 meter upp.
Där uppe får vi tyvärr ingen vy à la Caspar David Friedrichs Vandraren över dimhavet. Allt är inbäddat i gråvita snömoln och sikten max 20 meter.
Så är det då dags att vända norrut igen – ska vi kanske stanna i Nürnberg och Leipzig på hemvägen? ■
Ett gott råd är att ha så lite bagage som möjligt. Helst varsin mellanstor ryggsäck eller kabinväska som är enkel att kånka i stationstrappor, lätt att lyfta ombord på tågen och som får plats på bagagehyllan. I högsäsong är bagageställen i änden av vagnarna ofta fullproppade. Har man i stället väskorna ovan sina sittplatser har man bättre koll på att ingen stjäl dem – det händer inte ofta, men leder till mycket besvär om det sker och tjuvarna är blixtsnabba.
Interrailkort: Giltig i 33 länder i Europa och finns i en rad varianter – i både första och andra klass, med olika antal resdagar och med olika lång giltighetstid – alla med rabatter för den som fyllt 60 år. Biljetten kallas Mobile pass och du har den i en app i din telefon. Pappersvariant finns också.
Det finns flera hemsidor som säljer interrailkort, inklusive svenska interrail.se och interrail.eu (som finns på flera språk, men inte svenska. Priserna kan variera något, med kampanjer med upp till 20–25 procents rabatt flera gånger om året.
Prisexempel: Ett interrailkort giltigt en månad med sju fria resdagar kostar 3 910 kr för den som fyllt 60 år och reser i andra klass, på interrail.se.
Deutschland-Ticket
Tyskland har en förmånlig månadsbiljett som 2026 kostar den 63 euro per kalendermånad (biljetten är ett abonnemang, men kan sägas upp senast den 10:e i månaden utan att fler månader debiteras). Biljetten gäller för obegränsat resande i hela landet med buss, spårvagn, tunnelbana, lokal- och regionaltåg (andra klass), men inte på snabbtåg som IC eller ICE eller privata bolag som Flixbus. Kan köpas på int.bahn.de, i appen DB Navigator eller på lokala och regionala transportbolags hemsidor.
Enstaka biljetter: För tåg i Tyskland köps de i appen DB Navigator, på Deutsche Bahns internationella hemsida – int.bahn.de, i automater på stationerna eller i vanliga biljettluckor.
Normalt sett krävs inte platsbiljett på tyska Intercity-tåg dagtid, men på sommaren är de väldigt fullbokade så platsbiljett är klokt. På regionaltåg finns ingen platsbokning och trängslen är ofta mindre.
Schweiz: Tågen går i tid, håller hög klass och många sträckor – både i alpdalarna och högt upp i bergen – kvalar in bland de vackraste i världen.
Japan: Att susa fram med snabbtåget Shinkansen, som både avgår och ankommer på sekunden i rätt tid, är ljuvligt och gör att man kan hinna se mycket av landet under en veckas rundresa.
Indien: Världens största tågnät och numera lite bekvämare på flera sträckor för den som betalar extra. Men testa gärna andraklass nattåg för en inblick i indisk vardag där livet på tågen och stationerna bildar ett eget mikrokosmos. Var beredd på smuts, trängsel och ganska dålig sömn – men också minnen för livet.
Italien: Undviker man de snabbaste tågen är tågresande billigt i Italien, många sträckor är väldigt vackra och avståndet till nästa attraktiva stopp oftast max en timme.
Norge: Inget jätteomfattande järnvägsnät, men turen över fjällvidderna mellan Oslo och Bergen är unik– speciellt på våren med skön värme i fjorddalarna och meterdjup snö på fjället. Gör gärna ett minst dygnslångt stopp längs vägen i turistmagneten Flåm.