
Valter Nilsson är årets absoluta stjärnskott och genombrott i Sverige, men han var länge en utpräglat göteborgsk företeelse. Håkan Hellström light, sa många. Typisk lillebror.
Det var ända fram tills folk började prata om hans nya album och när han sedan dök upp i Allsång på Skansen i tv i somras och pratade och blinkade mot Pernilla Wahlgren var den nationella extasen ett faktum.
En stjärna var född.
Jag vågar påstå att Valter Nilsson är unik. Ingen annan svensk artist har samma nybrutala utstrålning som han. Ingen man vågar nonchalera honom. Ingen kvinna kan vara ens en promille oberörd.
Nilsson är något så unikt som en artist med en sanslöst pojkaktig charm, mixad med en hypermanlig aura. Popslyngel och gubbrockare
– i samma person. Ted Gärdestad och Ulf Lundell i samma kropp. Typ.
Ingen är oberörd, alltså. Och han är knappast Håkan Hellströms lillebror längre.
Valter kommer dessutom undan med texter som jämför Göteborg med Kalifornien(!). Och i ”Göteborg” sjunger han: ”En blandning av blött och kallt.” Stor poesi, om någon frågar mig.
Om Valter Nilsson står för rockens nödvändiga övermod så är Neil Young 2026 snaraste motsatsen och han står i stället för rockens mest omslutande och berörande vemod.
Det finns bokslutskänsla i sångerna. Uppbrott och saknad. Och evig kärlek. Man tänker att Neil, 81, både blivit dumpad och vill sjunga sånt som I’ll love
you forever och låtsas att lyckan är total med barn och barnbarn. Världens vackraste vemod, kort sagt. Det är Neil Young just nu och jag tycker att han gjort sitt bästa album sedan Harvest.
Stora ord, jag vet, men jag står för dem. Vemod slår alltid modlöshet. ■
Högsbo Riviera
Valter Nilsson
Second song
Neil Young &
The Chrome Hearts
Pippi Långstrump på nytt
Att det släpps nya Pippi Långstrump-låtar är ju en sensation av högsta klass.
Hypercharmiga Alva Krönmark, 8, sjunger dem på ett sätt som gör att man minns exakt hur det kändes när man hörde klassikerna redan på Inger Nilssons tid.
De nya texterna är skriva av barnboksförfattaren Lotta Olsson och hon har gjort det anmärkningsvärt bra. Särskilt i de lite sorgligare sångerna som Min mamma är en ängel tycker jag hon hittat något nytt och finstämt i den oftast
ganska klämkäcka Pippi-figuren; klart det också finns sorg och saknad i en föräldralös flicka.
Christian Olsson från Fläskkvartetten har gjort musiken och den är nästan pastischlik de ursprungliga låtarna av Georg Riedel men jag tycker det funkar.
Fyra EP är planerade. Jag vill ha 40 – minst.
Pippis Nya Visor, Leklåtar m fl
Alva Krönmark
Missa inte …
● Anthony Hopkins, 88, är inte bara världens bästa skådis, han är också en debutant av klass och på Life is a dream bjuder han på storstilad konstmusik med hjälp av en symfoniorkester. Sensationellt bra.
● Leo Sayer är tillbaka och när han bejakar sin finstämda sida, som på ett av två nya album med namnet Return to paradise, så är det ju rätt förtjusande för oss som älskade hans Stormy weather redan på 70-talet.
● Mats Berglund är en värmländsk folkmusiker av guds nåde med urgamla rötter. På Längs med gränsen renodlar han det traditionella med det experimentella och instrument som sopransax och cello. Magiskt fint.