Det är hög tid att planera vandringsäventyren i norr. För nu är det mäkta populärt att ta tåget till fjälls, för att njuta av naturen på högre höjder. Svenska Turistföreningen har en hel del att erbjuda, för både nybörjaren och den mer erfarne.
Högsommarmorgon i Abisko, med ståtliga Lapporten i blickfånget. Ett av fjällvärldens kanske mest avbildade motiv, där inlandsisen skapat en praktfull u-formad dalgång.
Nattåget från Stockholm har just lämnat av ett 20-tal resenärer med ryggsäckar i en mångfald av färger. Den faluröda stationsbyggnaden ligger ett par minuters promenad från turiststation och Kungsled.
På den stora gårdsplanen utanför Svenska Turistföreningens anläggning är det liv och rörelse. Fjällvandrare i alla åldrar gör sig redo att ge sig ut på tur i nationalparken.
Några av sällskapen är på väg söderut längs Kungsleden mot Kebnekaise, för övernattning i tält eller i STF:s fjällstugor. Andra tar sikte på linbanan, som i maklig takt tar gästerna upp på ”husberget” Nuolja.
Naturum Abisko, granne med stationen, lockar med utställningar, butik och stora utomhuskartor som visar leder och naturstigar i området.
Här står 55-plussarna Sandra Staffas och Bosse Lindberg från Göteborg. De är i fjällen för första gången och får tips av naturvägledarna som är på plats.
– Vi reser klimatsmart och tog tåget till Abisko. Och visst var det en häftig känsla att kunna ge sig ut på tur direkt efter ankomst, konstaterar Sandra med ett leende.
Nu stundar en kortare vandring på egen hand, för att lära känna området.
– Och imorgon ska vi ut på en heldagstur med guide till Trollsjön, mellan Björkliden och Riksgränsen.
Sofie Nilsson, som arbetar på turiststationen, väntar vid entrén till Kungsleden för att visa mig stigarna längs kanjonen ner till Torneträsk.
Att följa Abiskojåkkas forsande vatten ner mot sjön och de artrika våtmarkerna är ett måste för naturintresserade. Vid jåkkens utflöde har det bildats ett delta, som lockar en mängd fåglar under sommarhalvåret.
– Ja, visst är Abisko magiskt. Det var dragningen av Malmbanan mellan Gällivare och Narvik som gjorde att fjällturismen tog fart, berättar Sofie, där vi stunden senare står vid en av forsarna där vattnet vräker sig fram över klipporna.
Rallarnas mödosamma arbete i början av 1900-talet fick STF att köpa en gammal befälsbarack som logi-
plats. Och det skulle sedan inte dröja många år innan föreningen byggde sin första fjällstation.
Järnvägen gjorde ju att vandringsturisterna ville resa norrut – framför allt akademiker från storstäderna. Ryktet om midnattssolen och den dramatiska fjällnaturen lockade även dåtidens framstående konstnärer, författare och poeter, som bildade kollektiv här uppe – likt Skagenmålarna i Danmark.
Stunden senare träffar vi Hans och Tinna Andersson från Träslövsläge, två av dem som nyligen klev av tåget, med rejäla ryggsäckar och glada leenden. De ska vandra till Abiskojaure, som ligger 14 km söder om Abisko.
– Vi ska vara stugvärdar där under en månad. Det passar utmärkt nu när vi är pensionärer, berättar Hans.
De båda gillar verkligen stuglivet. Att efter en dags vandring kunna göra upp eld, laga mat och sova under tak i väglöst land gör gott för själen.
Tinna och Hans har vandrat en hel del tillsammans, och det var under en tur med sonen i Jämtlandsfjällen för ett par år sedan som idén väcktes hos Hans att bli stugvärd under en sommarmånad.
– Jag var inte svårövertalad, säger Tinna, som tidigare drivit vandrarhem i södra Sverige. Hon betonar att de båda gillar att göra lappkast i tillvaron, för att pröva nya saker.
– Dessutom så är ju vandring en skonsam träningsform för hela kroppen, perfekt för oss 65-plussare som gillar att vara i rörelse.
De har nyligen gått en stugvärdsutbildning via webben, och var uppe en sväng under vårvintern för att lära känna stugan och rutinerna. Deras bästa råd till den som vill pröva på att fjällvandra är att satsa på bra fjällkängor, som ger stadga åt foten. Och att provgå med ryggsäck innan fjällturen, så att man får rätt känsla i kroppen.
– Lär dig använda karta och kompass också, så grejar du att hitta rätt även om vädret ställer till det, tipsar Hans.
Sofie nilsson från fjällstationen och jag tar sedan linbanan upp på Nuolja, till Aurora Sky Station, för att vandra vidare upp till toppröset på drygt 1 100 meters höjd. Vyn över Torneträsk och Abiskoalperna är storslagen, i synnerhet en dag som denna när solen skiner och sjön ligger spegelblank. Härifrån kan man vandra vidare till Björkliden, för att sedan följa Rallarvägen tillbaka till Abisko. En dryg mil lättgången sträcka.
– Från midsommar fram till mitten av juli arrangerar vi även midnattssolsvandringar hit upp, berättar Sofie.
Vintertid är det norrskensspaning på Nuolja som gäller, för Abisko räknas som en av de bästa platserna i världen för att skåda det dansande ljuset (något som PROpensionären berättat om i nr 1/2021).
Nu väntar vilsam vandring längs jokken Rihtonjira, ner mot fjällbjörkskogen och stationen. Men först kaffe och kanelbulle på Auroras soliga uteveranda.
Imorgon är det tidig frukost som gäller. För då har jag bokat in mig på en guidad tur till Trollsjön genom Geaerggevággi. Den sex kilometer långa och blomstrande dalgången kantas av massiva stenblock.
Sjön med sitt grönskimrande smältvatten sägs vara Sveriges klaraste, med ett siktdjup på 36 meter.
– En sällsam upplevelse, säger Sofie, i synnerhet som väderprognosen pekar mot ännu en solig dag.
Artikeln publicerades i PROpensionären nr 3/2021.