Juridik
FRÅGA: Det verkar vara svårt att som anhörig betala räkningar med mera med stöd av en framtidsfullmakt. En god man verkar däremot få full kontroll över både fastigheter, banktillgodohavanden och räkningar. Det finns de som har blivit av med sina tillgångar på grund av en oärlig god man och många vill hellre få hjälp av en anhörig som har en framtidsfullmakt. Ändå missgynnas anhöriga som tar hand om sina gamla genom att banker och myndigheter försvårar för dem att använda framtidsfullmakten.
Vänligen förklara skillnaden mellan god man och framtidsfullmakt och varför det är så svårt att använda en framtidsfullmakt. Det finns så många i min närhet som inte vill ha en god man!
SVAR: Med en framtidsfullmakt bestämmer du själv vem som ska ta hand om din ekonomi med mera, om du på grund av varaktig sjukdom, demens eller liknande inte själv kan sköta dina angelägenheter. Det är dock viktigt att den som får förtroendet att sköta allt detta är en person som du kan lita på till hundra procent.
Finns det ingen sådan person i din närhet, kan det vara bättre att förlita sig till att få en god man utsedd av överförmyndaren, om behov av hjälp och stöd skulle uppstå.
Den gode mannen måste varje år redovisa sina åtgärder för överförmyndaren, och kan inte sälja fastighet eller bostadsrätt utan överförmyndarens godkännande. En framtidsfullmaktshavare som inte själv är delägare i bostaden, kan däremot helt på egen hand, utan att fråga någon, sälja fullmaktsgivarens fastighet eller bostadsrätt.
Det är riktigt att det förekommer att banker och myndigheter ifrågasätter fullmaktshavarens rätt att utföra åtgärder för fullmaktsgivarens räkning. Ibland kan det säkert vara befogat, men ofta beror det nog bara på rädsla att göra fel och en missriktad omsorg om fullmaktsgivaren.
Framtidsfullmakter är fortfarande en ganska ny företeelse och de problem och den misstänksamhet som en fullmaktshavare kan möta kommer sannolikt att minska och kanske helt försvinna, i takt med att framtidsfullmakter och deras funktion blir accepterade som ett sätt att ta hand om en persons ekonomi och övriga angelägenheter.