Sally Bauer var den första skandinaviska kvinnan som, bara några dagar före andra världskrigets utbrott, simmade över Engelska kanalen. Nu kommer filmen om denna förebild för svenska idrottare, med Josefin Neldén i huvudrollen.
Skådespelaren Josefin Neldén, som vi känner igen från tv-serien Vår tid är nu och filmer som Psykos i Stockholm och Känn ingen sorg, googlade på sin yngsta dotters namn, Sally.
Vilka delade hon namnet med, historiskt?
– Jag snubblade över Sally Bauer och blev tagen av hennes historia och tänkte, varför har ingen gjort en film om henne?
Bara kort därefter fick hon ett samtal om att provfilma för den Den svenska torpeden, en film om Sally Bauer. Ett mycket märkligt sammanträffande.
Vad fascinerade dig hos henne?
Jag tyckte det var något väldigt modernt över henne, det kändes som en historia från idag. En kvinna som gav sig ut på öppna havet, precis när kriget väntade på att bryta ut.
”Hon bar på den här drömmen och måste genomföra den”
Hur var hon före sin tid?
Det var sättet hon levde på. Hon levde ett normbrytande liv, och det här hade kunnat vara även idag på många sätt, men det här är på 30-talet.
Sally Bauer kämpade motströms både bildligt och bokstavligt talat. Vad drev henne att utsätta sig för strapatsrika simningar över Öresund, över Ålands hav och framför allt Engelska kanalen? Var det äran hon var ute efter?
Josefin Neldén tror att det främst var hennes envishet, det var också det hon inspirerades av, beslutsamheten.
– Hennes pannben. Hon bar på den här drömmen och måste genomföra den. Jag föreställde mig att havet är ett element som man känner sig fri i.
Sally Bauer fick betala ett högt pris när hon blev ensamstående mamma. Josefin Neldén kan känna igen att man inte alltid gör perfekta val, som människa, som förälder. Envisheten är också något hon känner igen hos sig själv. För henne tog det ett och ett halvt år att lära sig crawla.
– Något brinner igång i en. Man blir lite trångsynt, man smalnar in på något, det kan jag absolut känna igen. Det fanns stunder under träningsperioden, innan vi visste om filmen ens skulle bli av, då jag kunde känna motivationen tryta. Men det var min uppgift, att ta mig till simhallen och göra mitt jobb. När det var dags att filma var det de mest fantastiska dagarna jag upplevt i mitt yrkesliv. Även om det var femton grader i vattnet och mitt i natten kände jag att nu hämtar jag hem, det här är belöningen för årens slit.
Hur mycket simmar du idag?
Ingenting, jag trodde skulle fortsätta med det, men motivationen var inte att jag ville simma utan jag ville filma. Jag är glad att jag har den färdigheten, men jag har inget sug efter att gå till simhallen.
Den svenska torpeden
Premiär den 15 november