Lillehammer och Gudbrandsdalen i Norge bjuder på en rejäl dos skidglädje. Här finns preparerade skidspår i mängd, och med flera pensionat och högfjällshotell längs lederna.
Världens bästa längdskidåkning – finns den i norska Lillehammer? Ja, det hävdar de norska skidåkarna vi möter i spåren ute på fjällvidderna.
Den historiska trakten hyser hursomhelst världens längsta sammanhängande system av skidspår. Här finns över 200 mil av glid, spridda över de fem orter som ingår i Lillehammer Ski Resorts – Sjusjøen, Kvitfjell, Hafjell, Skeikampen och Gålå.
Det hela tog ordentlig fart i samband med de olympiska vinterspelen 1994, även om ”langrennet” alltid prisats högt här uppe.
En klassisk utgångspunkt är Fefor Høifjellshotell i Vinstra, nio mil norr om Lillehammer. Det är en del av Peer Gynt Ski Region, som sträcker sig från Espedalen i nordväst till Kvitfjell och Skeikampen i söder. Från det mer än hundra år gamla högfjällshotellet utgår längdspår i alla väderstreck.
Läget på närmare tusen meter över havet och med utsikt över Jotunheimens mäktiga fjällmassiv gör att det är lätt att bli kvar länge. Hotellet andas nationalromantik, där idel kungligheter, äventyrare och författare varit återkommande gäster.
Redan i början av 1900-talet reste man nämligen till Fefor för att stärkas av den friska fjällnaturen.
– Hotellet var även först i Norge med att ta emot vintergäster, berättar vaktmästaren Ståle Kristiansen, som skottar snö ute på gårdsplanen. Han är dessutom den som svarar för att skidspåren håller högsta klass.
– Fefors läge lockade dåtidens upptäcktsresande att förlägga en del av sin träning här innan de gav sig ut på sina expeditionsresor till Antarktis och Arktis. Fridtjof Nansen och Sydpolsfararen Sir Robert Scott är några av de mest kända, fortsätter han och visar oss rummen där de bodde, med de kungliga sviterna som närmsta grannar.
Nästa dag väntar fjällbyn Gålå. En 13 kilometer böljande färd längs Peer Gynt-löpan, genom fjällterräng med gammelskog och fäbodvallar. Turen börjar med en lång utförslöpa ner i dalen, som gör att vi får rejäl fart i spåren, men med stavarna mellan benen går det bra att bromsa i tid.
När vi ett par timmar senare närmar oss Gålå gör vi sällskap med Moraj McRoberts och Clara Fleming från irländska Armagh, som länge längtat efter skidsemestern i Norge.
– Äntligen är vi här, efter alla covid-restriktioner, konstaterar de båda med ett nöjt leende.
De gillar det enkla friluftslivet som de norska fjällen bjuder på.
– Vi har även åkt längdskidor i Österrike, Tjeckien och Finland, men Norge toppar definitivt listan, säger Clara.
Denna vecka har de lyxat till det lite, och får bagaget transporterat mellan varje hotell. Från Dalseter och Fefor ner till Skeikampen, via Gålå och Kvitfjell. En veckolång tur med övernattningar på fem olika fjällhotell.
Så nu bär de endast en lätt ryggsäck på fem kilo, med lunchpaket och rastplagg, allt för att kunna njuta mer av färden.
– Och det var nog tur att vi gjorde, för jag har väl aldrig haft det så bakhalt som i dag, konstaterar Moraj med en blinkning.
Efter en afton med bastu, middag och mys på Wadahl hotel i Gålå bjuds vi sedan på ett norrsken, trots att vi är långt inne i mars månad. Det är lätt att bli kvar länge i den stjärnklara natten, med det magiska dansande ljuset som fond.
Sjusjøen nästa. Efter en knappt två timmar lång förmiddagsfärd med kort taxi-
transfer och regionbuss via Lillehammer, är vi framme vid Rustad Fjellstue. Det anrika pensionatet på drygt 800 meters höjd har drivits av samma familj i fyra generationer och har en klar likhet med Svenska Turistföreningens gamla fjällstationer.
Här serveras man som gäst en riklig frukostbuffet, som utsetts till en av Norges bästa. Sedan gäller ”nistepakke” till lunch och en trerättersmiddag med lokal prägel om aftonen.
Från Rustad kan du skida delar av det drygt fem mil långa Birkebeinerspåret ända ner till Lillehammer, samt Troll-løypa till Hafjell och vidare upp till Rondane nationalpark.
Birkebeiner-rennet är en klassisk skidtävling med 90-åriga anor, som genomförs i mars månad. Ett slags Vasalopp med norska förtecken, som lockar både motionsåkare och elit.
I spåret utanför pensionatet träffar vi två norska ”krutgummor”, som är här under en vecka för att njuta av skidåkning och vilsamt pensionatsliv. Marit Lyftingsmo och Grete Svendsen från Oslo har varit vänner i närmare 50 år, och har börjat umgås än mer sedan de blev änkor.
– Vi trivs allra bäst ute på fjället, säger de båda med ett skratt. Två pigga pensionärer, som bägge fyllt 80 med råge.
De tog tåget till Lillehammer, och sedan lokalbussen nästan ända fram till pensionatet.
– Självklart reser vi så miljövänligt vi kan, säger Marit. Det är en del av upplevelsen med att komma hit.
Några kilometer längre ut i spårsystemet träffar vi en annan entusiastisk senior, omskriven i Norge för sina tävlingsmeriter.
– Bättre skidåkning kan jag inte få, med tanke på alla spårvariationer, säger Hilde Gjermundshaug Pedersen.
Hon var under många år medlem i norska landslaget med både VM- och OS-medaljer på meritlistan. När Hilde som 41-åring tog sin första världscupseger på 10 km klassiskt i estniska Otepää för drygt 15 år sedan blev hon den äldsta kvinnliga vinnaren i världscupen.
Hilde är ute på en egen njutarrunda denna soliga marsförmiddag, och vi får en pratstund vid ett av vindskydden.
– Landskapet ger verkligen energi, Dessutom är ju längdskidåkning en mjuk träningsform, som gör att man kan fortsätta åka även när ålderskrämporna sätter in, konstaterar Hilde med ett leende. Hon har även hållit längdskidskola här på Sjusjøen och bjuder på några handfasta åktips.
Efter ännu en vindstilla dag i spåren, med vårvintersol och gott glid, väntar bastu och middag på pensionatet. Karianne Rustad hälsar välkommen. Hon berättar att det var hennes farfars mor som började med att erbjuda en bädd och middag till fjällvandrare i mitten av 30-talet.
Efter några år öppnade man den gamla fäbodvallen även för vinterturister.
– Då fick gästerna åka häst och släde den sista biten, berättar hon och visar mig runt i de gamla sällskapsrummen.
Trasmattor på rustika trägolv, bonader, svartvita fotografier och oljemålningar med fjällmotiv på väggarna – samt en sprakande björk-
vedsbrasa i öppna spisen – borgar för stugmys efter skiddagens slut.
Under kriget annekterade tyska Gestapo pensionatet för att ha det som semesterboende – samtidigt som Kariannes farfar gömde flyktingar för att hjälpa dem vidare till Sverige. Så det sitter en hel del historia i väggarna.
Hon driver nu pensionatet tillsammans med Mike Myers, en hängiven långloppsåkare från USA, som träffade Karianne i samband med sitt första Birkebeinerlopp för närmare 15 år sedan.
Rustad har många stamgäster. Flera har varit här sedan tidigt 70-tal, och det är nog hemkänslan och stämningen som gör att de återvänder, tror Karianne.
Det märks tydligt i matsalen. Vid dukade bord med levande ljus, tygservetter och stärkta linnedukar serveras spekemat – lufttorkad skinka och korv från Gudbrandsdalen – stekt röding och hjortonglass till dessert.
Vi är en minst sagt brokig skara gäster under middagen – från USA, Holland, England, Tyskland, Japan och Sverige. Och så några norska sällskap förstås.
Alla har vi naturen och skidåkningen som gemensam nämnare. Ett självklart samtalsämne långt in på aftonen. ●
Se fler bilder i PROpensionärens tidning, nr 1/2023, sidorna 60-64
Lillehammer satsar stort på att bli en hållbar destination, vilket innebär att man arbetar systematiskt på att minska turistindustrins negativa effekter. Det handlar om att stödja lokala destinationer och företag att utveckla och bevara miljön, samhället, kulturarvet och ekonomin. lillehammer.com
Resa dit: Res miljövänligt och ta tåget till Oslo och Lillehammer. Från Stockholm och Göteborg tar det sex timmar. Tåg från Oslo till Lillehammer tar två timmar, och gör stopp vid Oslo Lufthavn. Kommer du med flyget går det även bussar från Oslo Lufthavn. Hållplats direkt utanför ankomsthallen. Från Lillehammer finns även bussförbindelser till närliggande skidorter, i kombination med taxi-
transfer. sj.se och nsb.no
Gå på tur utan bagage: Discover Norway arrangerar gör det själv-turer där man får bagaget transporterat till de olika destinationerna under en vintervecka. Turen går från Dalseter i Espedalen till Skekiampen, via Fefor, Gålå och Kvitfjell. En drygt åtta mil lång sträcka, som delas upp i lagom långa etapper.
discover-norway.no
Mersmak längs vägen: Passa på att besöka Annies pølsemakeri i Ringebu, strax norr om Kvit-
fjell, för att botanisera bland alla hemgjorda korvar och andra lokala produkter. Vägg-i-vägg med butiken ligger restaurangen, där du kan njuta av spekemat, kryddiga pølser och bärdrycker från Gudbrandsdalen. polsemakeri.no
Anrika boenden med historia:
■ Dalseter Fjellhotell i Espedalen utgör själva starten för Peer Gynt-löpan, som sträcker sig ända ner till Skeikampen. Ett familjedrivet hotell där man värnar det lokala vad gäller interiör och maträtter. dalseter.no
■ Fefor Høifjellshotell är ett måste för den som gillar skidnostalgi. Från början ett fjällsanatorium som lockat gäster sedan 1901. Dessutom en gedigen restaurang med idel kortrest mat på menyn. fefor.no
■ Rustad Fjellstue i Sjusjøen drivs av samma familj i fjärde generationen. Klassisk pensionatsmiddag och längdspåren utanför husknuten. rustadhotel.no