Många pensionärer har en låg pension trots att de har arbetat ett helt liv. Majoriteten av dem är kvinnor. Monica Kronquist är nybliven pensionär och får ut 11 400 kr i månaden. Före skatt. – Inte mycket att hänga i julgran, säger hon.
Monica Kronquist, 67, bor i Malmö och är en av PRO:s många medlemmar och är med i PRO Oxie.
– Jag tillhör en generation som har vuxit upp i en skötsamhetskultur och har alltid varit van att ta ansvar, säger Monica, som är aktiv i PRO Oxies mediakommitté som bland annat ger ut en medlemstidning.
Allra första jobbet fick hon som femtonåring. Tre dagar efter skolavslutningen började hon som smörgåsfixare och portioneringsbiträde på Domus Interiörs restaurang på Katrinelund i Malmö. Och på den vägen är det. Det har blivit drygt 45 år i ett omväxlande arbetsliv.
– Min cv över utbildning och arbeten är sex sidor lång, säger Monica Kronquist och berättar att hennes barn gillar att titta på alla hennes anställningskontrakt och betygen hon fått från sina arbetsgivare.
Monica Kronquist har tre barn födda på -70-80-talet och när de var små var hon hemma med dem.
Hur resonerade ni då för att få ihop livet med jobb och barn?
– Både min man och jag tyckte att barnen var det viktigaste och eftersom han tjänade mest var det jag som stannade hemma, säger Monica Kronquist. Vi pratade inte om hur det skulle påverka min ekonomi, man tänkte inte på pensionen då, den tiden låg så långt bort. Men vi bestämde i alla fall att min man skulle vara hemma i tre månader med det yngsta barnet, mest för att känna på hur det var att vara föräldraledig. På den tiden kunde mamman ge pappan tre månader av sina fullbetalda föräldradagar när barnet var sex–nio månader gammalt.
Samtidigt som hon var hemma med barnen städade hon på kvällarna, på bland annat Ikea, för städbolag och i olika HSB bostadsrättsföreningar. I drygt tio år höll hon på med det och var samtidigt fackligt engagerad i Fastighetsanställdas förbund som kassör i Malmö-avdelningen. Under en period hade hon dagbarn och så småningom utbildade hon sig till barnskötare och jobbade vidare på olika förskolor och fritids. Då hade hon en lön på omkring 14 000 kronor.
– Efter sju år inom den kommunala barnomsorgen ville jag utbilda mig vidare, berättar Monica Kronquist och bestämde sig för att gå studie- och yrkesvägledarprogrammet på Lunds universitet. Sedan dess – i närmare 21 år – har hon arbetat med att vägleda människor som av olika anledningar har haft svårt att komma ut i arbete; arbetssökande i alla åldrar, långtidssjukskrivna på halv-tid, nyanlända, gymnasieungdomar med ofullständiga betyg. Efter 45 år i arbetslivet får hon ut 11 400 kronor i månaden. Före skatt.
Hur klarar du dig på så lite pengar?
– Det är inte mycket att hänga i julgran, om man säger så, säger Monica Kronquist, men jag är van att leva på liten fot. Har aldrig haft stor lön.
Redan på den tiden hon jobbade var hon medveten om att pensionen inte skulle bli så stor. Så det är 20 år sedan som hon började sätta av pengar till sin pension.
– Det hade varit ansvarslöst av mig att inte göra det, säger hon. Och hon är glad att hon har lyckats få ihop ett kapital som hon kan ta av när pensionen inte räcker. Även om det innebär att hon inte kan få bostadstillägg, eftersom hon har pengar på banken.
Hur stor tycker du att pensionen borde vara?
– Någonstans mellan 18 000 och 20 000 kronor före skatt. Skatten för pensionärer som fyllt 66 år blir ju lägre informerade Pensionsmyndigheten mig om.
Efter 34 år i Oxie och hus i kyrkbyn, flyttade hon till en bostadsrätt strax utanför Malmö med en liten trädgård och där stortrivs hon. Hon lever ensam, har inga lån och är engagerad i bostadsrättsföreningens styrelse och på så sätt kan hon dryga ut pensionen med ett litet arvode på en tusenlapp i månaden.
– Sen har jag ju mina barn, berättar Monica. De uppskattar så att jag valde att jobba kvällar, så att jag kunde vara med dem när de var små och kom hem från skolan, och de säger till mig att ”nu ska vi ta hand om dig, mamma”. Det känns tryggt, säger hon.