Nu tar Indiana Jones-legendaren farväl

Som ni förstår har en inte obetydlig del av mitt liv tillbringats i en biofötölj. Där inne i mörkret har jag upplevt såväl filmisk finess – som trögflytande tristess.
Rätt ofta någonting mittemellan.
Men så finns ju de där speciella, unika, stunderna.
Som när jag och min kompis Rille en augustikväll 1981 kom ut ur biografen Sergelteatern, rusiga av entusiasm. Vi hade just sett Jakten på den försvunna skatten – den första filmen om den äventyrliga arkeologen Indiana Jones som, iförd fedorahatt och sliten skinnjacka, slogs mot ondskefulla nazister. Harrison Ford spelade honom med bister auktoritet och hanterade både oxpiskan och de kvicka replikerna med perfekt tajming.
Att han mitt i tuffheten var rädd för ormar var bara charmigt och gjorde honom ännu mer intressant.
Och så var ju hela filmen så skamlöst underhållande. Som om ett gammaldags matinéäventyr hade försetts med en modern turbo. Jag och Rille enades om att de första fem, galet actionspäckade minuterna, var de svettigaste vi någonsin upplevt i en biograf.
Om någon den där kvällen hade berättat för oss att Harrison Ford drygt fyra decennier senare – och 80 år fyllda – åter skulle ta på sig hatten och svinga oxpiskan skulle vi nog ha tvivlat.
Men den 28 juni är det svensk biopremiär för Indiana Jones and the Dial of Destiny, den femte filmen i serien om Indy. Ford, som blir 81 den 13 juli, har sagt att han inte behövde övertalas, han ville verkligen göra filmen. Men nu är han nöjd:
– För mig var det här sista gången.

FILM: Indiana Jones and the Dial of Destiny
PREMIÄR: 28 juni