Mellan fjäll och fjord vid Riksgränsen

Och visst är det en behaglig känsla att med lätt ryggsäck vandra rakt ut från entrén. De gamla och smått övervuxna husgrunderna i terrängen minner om när Riksgränsen vid förra sekelskiftet var ett levande rallarsamhälle med över 500 invånare. Men i samband med elektrifieringen av järnvägen 1920 avfolkades byn snabbt.
Strax bakom tullstationen vid Europaväg 10 börjar leden som sträcker sig norrut längs gränsen mot Norge. En lättvandrad stig med böljande fjäll, där vi efter ett par kilometer viker av mot sjön.
Nere vid strandkanten har Thomas och Stina Björnström från Kiruna stannat till med sina strömlinjeformade kajaker. De har en fjällstuga i närheten och har bestämt sig för en eftermiddagstur, nu när vinden lagt sig.
– Vi är gamla forspaddlare som både tävlat och ordnat internationella tävlingar. Men nu njuter vi av att bara vara.
I går vandrade Thomas och Stina Rallarvägen in i Norge, och i morgon är det Trollsjön som gäller.
– En sagolik vandring genom dalgången Kärkevagge till den märkliga sjön med sitt turkosblåa vatten, berättar Thomas, som nu har pensionsåldern inom räckhåll.
– Så nästa år kommer det att bli än mer friluftsliv för mig, när jag inte har jobbet att tänka på, säger han med ett leende.

De båda lovordar området mellan Riksgränsen och Björkliden.
– Här är det ju bara att parkera bilen och vandra rakt ut i vildmarken.
Väl tillbaka på Niehku väntar bastu och smakrik middag, som verkligen ger skäl för det nordsamiska ordet för dröm. Den får ta sin goda tid, där Ragnar Martinsson serverar en helaftonsmeny med idel lokala förtecken.
Han har varit kökschef på Niehku sedan starten och kommer från Öland, men stortrivs med vidderna här uppe.
– Platsen, människorna och arbetsmiljön är helt fantastisk, där jag har stor frihet och möjlighet att utveckla det lappländska köket. Och gästerna verkar tycka om det vi gör, ler han med en gest ut mot matsalen.
Ragnar gillar att använda sig av vilda örter i matlagningen, som han hämtar utanför husknuten, som späda björklöv, fjällkvanne, rölleka, rallarros, nässlor och fjällviol. Naturens skafferi helt enkelt.
Visst är det lätt att falla för hans vilda rätter, där vi till en början bjuds på en krustad med rökt sik som vaktmästaren Kent fiskat i Vassijaure.
Palt med konfiterat riplår, sotad älg med rödbetor och skinnstekt röding med norska blåmusslor ger mersmak.
– Älgen har Jossi skjutit, och hjortronen har vi plockat här i Gränsen, konstaterar Ragnar när han senare bjuder på guldgul bärdessert med fjällkvanne och sorbet på fjällfil.

Han värnar även frukosten, där vi nästa morgon får leverpastej på fjällko, ost från Vuollerim och renstek från Kiruna som pålägg till surdegsbrödet.
Nu väntar en vandring längs Rallarvägen ner till Rombaksfjorden på den norska sidan. En unik möjlighet att kunna följa rallarnas mödosamma arbete i samband med att järnvägen anlades vid förra sekelskiftet.

Vår guide Robin Andersson är från Kiruna, men tillbringar en stor del av sin tid här i Riksgränsen, både för att leda turer och umgås med familjen ute på fjället.
Dagsutflykten hör till en av Robins absoluta favoriter, just för att den korsar gränsen och går från högfjäll till hav.
– Att få börja på kalfjället för att sedan sakta vandra förbi historiska minnesmärken från både rallartiden och andra världskriget är mäktigt. Likaså att få möta den subarktiska skogen nere vid fjorden.

Med på turen är Joanna Tingström och Sven Engborg från Stockholm, som firar silverbröllop med en vandringshelg i gränsland.
– Vi lockades av att just vandra från fjäll till fjord, med all kulturhistoria som finns längs vägen, säger Joanna där vi nu korsar gränsen, in i vårt västra grannland.
Dessutom gillar de att vandra med lätt packning och slippa bära tält, sovsäck och proviant.
För Sven, som sprang ett fjällmaraton i Björkliden för mer än 25 år sedan, är det också en hel del nostalgi att komma tillbaka.
– Och så har vi bestämt oss för att bada i både jokk och fjord. Det är lite av grejen, säger Sven med ett skratt.
Gränsbyn Bjørnefjell med anrik tågstation ligger på en vidsträckt fjällplatå med tjärnar, porlande bäckar och timrade stugor tätt inpå.
Men efterhand ändrar landskapet karaktär, där vi närmar oss dalgången nära Katterat station. För järnvägen är ständigt närvarande, där vi på håll kan se malmtågen dundra förbi.
Här tar vi rast vid Vokterboligen, en fjällstuga som Narviks turistförening driver. Strax ovanför stugan finns ett vindskydd, där vi lunchar. Fjällbjörkarna, som klänger längs klippbranterna, glöder av höstfärger.
Längre ner möts vi av en väldig ravin med strida forsar och vattenfall som söker sig ner mot fjorden längre västerut.
I den lummiga dalen nere vid Rombaksbotn samsas täta bestånd av ormbunkar och hallonbuskar med ståtlig björkskog. Det en gång så livliga rallarsamhället med affärer, hotell och restauranger, lever kvar, i form av minnesmärken och husgrunder längs huvudgatan.
Och visst blir det ett bad som avslutning, medan vi väntar på rib-båten som ska ta oss till hamnen och den väntande bussen.
Skepparen Nils Ketil Westrheim kommer strax därefter. Han bjuder oss på en fartfylld tur över fjorden, där vi även får chansen att skåda det tyska skeppsvrak som finns kvar, och där enbart fören sticker upp ur fjordvattnet.
– Det här var en jagare som tyskarna själva sänkte under slaget om Narvik 1940, berättar Nils Ketil och bjuder på en närmare titt.
Bussresan tillbaka längs E10 ger ytterligare en dimension. Vägen från Narvik till Riksgränsen blev klar 1984, och bjuder på än mer karg fjällnatur med havet som fond. Efter middagen visar Robin oss på kartan hur morgondagens vandring kommer att se ut. En längre tur längs leden mellan Unna Allakas-stugorna och Riksgränsen. En heldag där vi flyger ut med helikopter, för att sedan vandra de dryga två milen tillbaka.
– En garanterat häftig upplevelse genom ett sällsamt landskap med känsla av Island och Bohuskusten. Dessutom med flera möjligheter till bad längs vattendragen, säger Robin med ett leende. ●

Vandra lätt i svenska fjäll

Svenska fjällen lockar vandrare som aldrig förr. Gärna med lätt packning mellan stugor, fjällhotell och stationer.

– Fjällvandring har blivit en hälsosam folkrörelse, där allt fler kryddar turen med bekvämt boende och god mat på lokala råvaror. Avkoppling och njutning är det som gäller. Tung packning och fysiskt prestationsmätande är mer ett minne blott.
Det säger naturguiden Stefan Skoglund, som under många år arbetat med Svenska Turistföreningens fjällverksamhet.
Grövelsjön i norra Dalarna och Storulvån i Jämtland är två säkra tips för nybörjaren.
– Här driver STF fjällstationer som passar utmärkt för barnfamiljer och seniorer. Många väljer även att ha stationerna som bas för att göra dagsturer, på egen hand eller tillsammans med färdledare.
En annan av Stefans favoriter är Saltoluokta i Lappland. En fjällstation i väglöst land, med gammaldags charm och anrik historia. Dessutom med världsarvet Laponia som närmsta granne.
– Det bästa receptet för att hålla både kropp och knopp i trim är att vandra. Gärna med långsamhetens lov som förtecken, konstaterar 60-plussaren Stefan, som själv gärna söker sig till Vålådalens trolska skogsområden i Jämtland.
www.svenskaturistforeningen.se

Vandra kring Riksgränsen

Niehku Mountain Villa arrangerar vandringspaket tor-sön under juli till slutet av september. Det går även att bo enstaka dygn. Du kan också upptäcka fjällen på egen hand, med boende i lägenhet på Arctic Lodge i Katterat, granne med Riksgränsen.
Rallarvägen sträcker sig från Abisko via Riksgränsen till Rombaksfjorden. För den som vill vandra själv går det under sommaren att boka båttransport från Rombaksbotn till Narvik på fredagar och lördagar, med tåg tillbaka till Riksgränsen.
www.kirunalapland.se/vandring/rallarleden
www.niehku.com
www.nmlodge.no