PRO:arna Mona Neppenström och Leif Mårtensson är två av alla de pensionärer som utsatts för bankbedrägerier. Här publicerar vi deras öppna brev till statsministern, där de kräver att regeringen ska se till att bankerna tar sin del av ansvaret.
Öppet brev till Statsminister Ulf Kristersson om bankerna och bedrägerier via Swish:
Den 30 augusti 2022 drabbades undertecknad av ett bankbedrägeri via Swish-tjänsten. Jag var då 79 år. Brottet pågick från 11.45 på dagen till 23.15 på kvällen. Så fort jag försökte avsluta samtalet ringde de upp igen, så snabbt att jag inte hann slå ett nummer.
Elva gånger presenterade sig någon som ”Joar Nilsson, banken x, här”.
Enligt deras narrativ skulle jag sitta framför datorn hela tiden, vara inloggad och ha telefonens högtalare på för att kontrollera att inget hände med mitt konto. Då och då fick jag information om att någon försökte göra inköp i utlandet och att någon lagt in en ”flytande” Swish-överföring på ett större belopp. När jag blev upprörd sa man att en av bankens skickliga dataexperter hade skapat en elimineringskod mot Swish och det var den som skulle kunna rädda situationen.
Jag stod emot i cirka 10 timmar. Med en blandning av en klassisk psykologisk metod med ömsom uppmuntran och ömsom hot om vad som skulle hända om jag inte ville ha deras hjälp, bröt jag till slut ihop och gjorde som de föreslog. Morgonen därpå ringde jag upp bankens växel och frågade efter Joar Nilsson på bankens säkerhetsavdelning och kunde då konstatera att mina pengar var borta, att Joar inte fanns och att Nordea inte har någon
säkerhetsavdelning. Den dagen blev jag gammal!
När jag ringde och gjorde polisanmälan, avbröt de anmälan och höll ett regelrätt förhör enligt ett snabbeslut om att inleda en förundersökning när det stod klart att telefonen varit helt blockerad och att de ringt upp mig 11 gånger.
Ett par dagar senare gick jag med min polisanmälan till banken i hopp om lite vägledning. Jag ville boka en tid med en handläggare som kunde tala om vad jag skulle kunna göra för att få tillbaka mina pengar. Svaret var kort: ”Varför det? Det här är ingen polisstation” och ”det var ju du själv som tryckte på Skicka.”
I efterhand visade det sig att en person i Malmö samtidigt drabbades av exakt samma sak av samma personer och vi har gemensamt bestämt oss för att skriva detta brev i hopp om hjälp.
Polisens förundersökning och utredning ledde till åtal av ”målvakten” och enligt domen i Södertörns Tingsrätt 2024-03-21 har vi båda tilldömts skadestånd. (Mål nr 1218-24).
Domen vann laga kraft den 11 april. Det kändes lite bättre ett tag och vi fick åtminstone lite tröst i att man inte var helt ensam, att det faktiskt var ett brott och att det nu finns en gärningsperson som ska betala tillbaka det vi förlorade plus ränta.
Trodde vi, ja.
Nu visar det sig att det är upp till oss själva att försöka få domen verkställd! Hur ska det gå till? Gärningsmannen godkände skadeståndet men nekar till brott. Han har väl sett till att han bara äger kläderna på kroppen och inget annat. Försäkringar täcker inte den här typen av skada, Kronofogden är överbelastad och har ännu inte hörts av och Brottsskadeersättning betalas endast ut i undantagsfall.
Och bankerna fortsätter att älta sitt mantra: Det var du själv som tryckte på knappen. Och de svär sig fria från allt ansvar, fast det egentligen hände på grund av deras tillkortakommande när det gäller att skydda våra pengar. Det är svårt att se det normala i att en person i vår ålder, kl 23 på kvällen går in i datorn och skapar ett Swish-konto, länsar sitt konto och skickar allt till en person som aldrig tidigare funnits bland betalningsmottagarna.
Alla varningsklockor hos banken borde ha ringt! Men banken, som lovat att ta väl hand om våra pengar, tryckte aningslöst på ”skicka vidare-knappen” och bidrog till att vi förlorade våra pengar och hjälpte bedragaren att genomföra sitt bedrägeri. Det vill vi kalla ”klandervärt”!
Självklart var det inte frivilligt utan ett resultat av bedragarnas förmåga att sakta men säkert mala ner oss psykiskt inför hotet om en havererad ekonomi. Det är helt enkelt ett digitalt rån där vapnet är professionell manipulation.
Vi vädjar nu till Statsministern, våra politiker och andra beslutsfattare om hjälp med att få bankerna att ta sitt ansvar för misslyckandet att skydda våra pengar. Vi är många som har drabbats och vi behöver ett prejudikat som gäller oss alla.
När det finns en dom till offrets fördel, ska bankerna betala ut skadeståndet omgående och själva ta på sig att kräva in pengarna av gärningsmannen. Eller dela ansvaret med mottagande bank, som också deltar i penningtvätten men klarar sig undan tack vare banksekretessen. I vår värld har alltid skyddande av brottsling varit ett allvarligt brott.
Men framför allt: Lägg inte verkställigheten i knät på landets äldsta befolkning!
Det är cyniskt, oanständigt och absurt. Vi saknar de muskler som krävs för detta.
Någon måste hjälpa oss!
Vi har redan utan framgång i snart 2 år skrivit ansökningar och överklaganden till alla tänkbara instanser och bara fått höra att just den här typen av bedrägeri är självförvållad!
Enligt banken är inget brott begånget – och de sänder därmed ett glädjebudskap till den kriminella världen – digitala rån, som oftast drabbar oss äldre, är inget brott!
Stockholm, respektive Malmö den 26 april 2024
Mona Neppenström och Leif Mårtensson