Känn storstadspulsen i kosmopolitiska Berlin – bara en tågresa bort. Här väntar massor av fina museer, prisvärda matställen, kaféer och barer, omskakande minnen från decennier av diktatur och ett sjudande kvälls- och nattliv.
De svartvita bilderna, placerade i ramar av rostigt järn, tycks nästan alla vara tagna hos en fotograf – de flesta på 60- och 70-talet. Det är nästan bara unga och medelålders män på bilderna och de ser oftast allvarliga ut. Men här finns också flera bilder med skrattande barn, den yngsta bara bebis.
Alla har de en sak gemensamt – de hör till de minst 140 människor som dog när de försökte fly förbi den beryktade Berlinmuren från diktaturens DRR till Västberlin.
Tyskland delades direkt efter andra världskriget och det har hunnit gå mer än 35 år sen återföreingen den 3 oktober 1990, men i huvudstaden Berlin gör sig det delade Tyskland ännu påmint.
Fotografierna finns vid minnesplatsen Gedenkstätte Berliner Mauer, på Bernauer Str, där man också bevarat en del av mursystemet, inklusive ett vakttorn och de grusade ytorna mellan de dubbla murarna där dolda personminor, sökarljus och skarpskyttar väntade på de flyende som lyckats komma så långt. Sen skulle de över den högsta muren också …
Att ta sig över var extremt svårt så många frihetstörstande försökte på annat sätt – i tunnlar, med luftballong eller dolda i fordon. 1969 försökte en kvinna till och med fly dold i en modell av en ko – det misslyckades. Winfried Freudenberg blev den sista att dö under flykten till Västberlin. Bara sju månader innan murens fall dödsstörtade han från sin primitiva gasballong från hög höjd efter att flugit över muren.
Överallt där Berlinmuren gått finns idag markeringar i gatan eller på stolpar som visar sträckningen. Den mest kända – och längsta – bevarade delen av muren finns vid floden Spree i stadsdelen Friedrichshain: East Side Gallery är 1 316 meter Berlinmur som redan våren 1990 förvandlades till konstgalleri. Sen dess har många verk bytts ut och andra målats dit en gång till, som den ikoniska bilden på Sovjetledaren Leonid Brezjnev och den östtyske ledaren Erich Honeckers kyss, baserad på ett pressfoto från 1979. Vid den tar tusentals turister selfiebilder varje månad.
Berlin är med fyra miljoner invånare vår närmsta verkligt kosmopolitiska storstad. Här frodas otaliga subkulturer under dygnets alla timmar, men Berlin är också Tysklands huvudstad med massor av regeringskontor, sevärda museer och shopping där alla får sitt – vare sig man söker budget eller lyx, vanliga prylar eller det extrema. Så det är lätt att göra totalt olika Berlinresor.
Är man 65-plussare kanske det intensiva nattlivet går bort. Vi passerar Europas kändaste klubb, Berghain, efter midnatt en fredag då vi varit på rockkonsert och efterföljande 80-talsdisco (med många i vår ålder) på Astra Kulturhaus, i ett före detta industriområde. Till Berghains ingång med ett halvdussin biffiga vakter ringlar då två flera hundra meter långa köer. Det kan ta timmar att komma in om man passerar vakternas nålsöga, något inte alla gör …
Vår lördag inleds på ett av stadens främsta konstmuseer – Alte Nationalgalerie, på Museuminsel, mitt i centrum. På den lilla ön i floden Spree trängs sen 1800-talet flera sevärda museer. Här finns bland annat den berömda antika Nefertiti-bysten på Neues Museum (som inte längre är så nytt).
Alte Nationalgalerie ser ut som ett grekiskt tempel, är vigt åt de sköna konsterna och trots andra världskrigets bomber och sovjetiska plundringar visas här en lysande samling konst med fokus på tyska mästare. Romantikens klarast lysande stjärna, David Caspar Friedrich, har en helt egen sal, bara den värd inträdesbiljetten.
Museet är ett måste för den konstintresserade, precis som Neue Nationalgalerie, dryga tre kilometer länge västerut. Byggnaden, en fascinerande skapelse där ett svart tak av stål ser ut att sväva fritt ovan glasväggarna, ritades av en av Bauhausskolans främsta arkitekter, Ludwig Mies van der Rohe. Det stod klart 1968 och ligger bara ett stenkast från den nu utplånade Berlinmuren vilket inte är en slump. Berlin var ju ett skyltfönster för västerländsk kultur och museet skulle synas från högre byggnader på andra sidan. Precis samma tanke – fast för att visa på socialismens storhet – låg bakom bygget av östtyskarnas vackra tevetorn på Alexanderplatz, synligt över nästan hela Berlin.
Van der Rohes byggnad visade sig dock vara mer vacker än praktisk och hölls länge stängd. Men sen några år är museet öppet igen, med bara tillfälliga utställningar (ofta i världsklass) på det inglasade markplanet, medan den ljuskänsliga permanenta samlingen visas en våning under jord. Också här ligger samlingens fokus på tyska konstnärer som inte alltid är så lätta att få se annars – kul!
Men stadens mest speciella konstmuseum finns i en byggnad på Reinhardtstr. 20 som få skulle kalla vacker eftersom det är inrymt i en stor nazistbunker ovan jord med flera meter tjocka betongväggar. Efter kriget använde DDR bunkern som lager för bananer från de socialistiska vännerna på Kuba och efter murens fall 1989 tog illegala techno-fester och legala konstevenemang över byggnaden.
2008 flyttade så den privatägda Boros-konstsamlingen in i huset och den kan bara ses på visningar som man måste boka biljett i förväg till. Verken får inte fotas så ni får fantisera om vad som gömmer sig där inne. Men även om samlingen håller hög klass är själva bunkern än mer fascinerande.
Ett fjärde konstmuseum värt att nämna då rätt få turister hittar dit, är KINDL i arbetarstadsdelen Neukölln, där det alltid visas flera spännande kontemporära utställningar i det forna ölbryggeriet.
Som huvudstad har Berlin så klart sin beskärda del av monument: som Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche, där det bombskadade tornet, som är det enda av kyrkan som står kvar, kombinerats med en modern kyrkodel, Siegessäule, segermonumentet efter kriget mot Frankrike 1870–71 i den stora parken Tiergarten och så klart Brandenburger Tor i början av paradgatan Unter den Linden.
Därifrån är det nära till Riksdagshuset, som stod utbränt sen 1933, då man beslutade att det återförenade Tysklands parlament skulle mötas där. För turister är byggnadens gigantiska glaskupol den stora attraktionen. Med en förbokad gratisbiljett får man vandra runt i en spiral uppe i kupolen och på köpet få fina vyer över hela staden.
Sommaren 2012 återöppnade det under andra världskriget bombade och sedan rivna preussiska kungapalatset, som nu blivit en sevärd, udda kombo av gammalt och nytt. I huset finns det etnografiska museet Humboldt Forums samlingar.
Sen 1990-talet har Berlin fått många monument över de som gick under i nazisternas mördarregim – allt från de diskreta snubbelstenarna i trottoarerna, som visar var en del av de judarna som dog i koncentrationslägren bodde, till det 2 hektar stora förintelsemonumentet med 2 711 betongblock i olika höjd med smala gångar mellan– en plats för allt från barnlek till stilla kontemplation över de miljontals judar som mördades mellan 1933 och 1945. Någon kilometer söderut därifrån ligger Jüdisches Museum som bland annat ger en omskakande bild av de fasor som kom att drabba judarna under Hitlers styre.
Berlin är tämligen platt och cykelbanorna många så den som vill se mycket kan definitivt välja att hyra cykel – det finns både cyklar som man hyr via en app och de av bättre kvalitet som hyrs ut av firmor som Berlin on Bike, i Kulturbrauerei i stadsdelen Prenzlauer Berg. De erbjuder också bra guidade cykelturer i grupp, där tempot inte är högre än att alla hänger med.
Förstagångsbesökare hamnar ofta i stadsdelen Mitte med många sevärdheter, men vill man känna på ”det riktiga” Berlin, med kul butiker, massor av billiga restauranger och folkliga kaféer och barer plus en snabbt växande skara trendhak, är stadsdelar som nyss nämnda Brenzlauer Berg, intilliggande Friedrichshain, det sanslöst nedklottrade Kreuzberg och invandrartäta Neukölln intressantare. Sommartid söker sig många Neukölln-bor ut på de stora gräsytorna och landningsbanorna på den nedlagda Tempelhof-flygplatsen – ta med egen picknick om solen skiner.
När vi vill ha ännu mer grönska tar vi gärna S-Bahn västerut till skogsområdet Grunewald, genomkorsat av gång- cykel- och vattenvägar. Hit går det också utflyktsbåtar från centrala Berlin och råder sommarhetta finns det populära badplatser, utöver raden av sevärdheter – som villan där Wannseekonferensen hölls, då nazisterna i januari 1942 organiserade utrotningen av judarna, Brücke Museum tillägnat expressionist-konstgruppen med samma namn och – om man fortsätter längre västerut – grannstaden Potsdam med bland annat ett fint kejsarpalats och Babelsbergs filmstudior – men det får vi ta en annan gång. ■
Tåg Malmö–Berlin tar cirka 9 timmar. Med flyg tar resan Stockholm–Berlin 1,35 timmar. Direktflyg från Stockholm med SAS, Norwegian och Eurowings, från Göteborg med Eurowings och från Köpenhamn med SAS, Norwegian och Easyjet.
Berlin är ett året-runt resmål med liknande årstider som södra Sverige. Skönast är vår, försommar och höst.
Berlin är stort så man behöver ofta åka kollektivt eller taxi. U-Bahn, S-Bahn och spårvagn täcker de det mesta av Berlin och är enkla att använda, stadsbussar fungerar också fint om man har koll på rutterna. Det får man enklast genom att söka avgångar och resväg i Google Maps.
Obs! Kollektivtrafikbiljetten måste aktiveras innan påstigning! Det görs i automater på plattformarna. Enkelbiljett kostar från 3,80 euro. Pensionärsrabatt ges ej, så ofta är faktiskt Uber-taxi billigare om man är två. För att boka Uber måste man ladda ner företagets app. Från flygplatsen Berlin Brandenburg kostar både S-Bahn och fjärrtåg svårslagna 4,70 euro.
Schulz Hotel Berlin Wall vid East Side Gallery, Stralauer Platz 36, är ett modernt, snyggt budgethotell med dubbelrum från 850 kr, exkl. frukost.
schulzhotels.com
Radisson Collection Hotel, Karl-Lieb-
knecht-Str. 3, ligger supercentralt vilket gör att man kan gå till många sevärdheter. Dubbelrum från 1 650 kr. radissonhotels.com
Hotel Adlon Kempinski, Unter den Linden 77, är Berlins legendariska lyxhotell. Dubbelrum från 3 700 kr, exkl frukost. kempinski.com
Luck Leek, Kollwitzstr. 54, är en hyllad lyx-vegan restaurang där rätterna är så vackra att det nästan är synd att hugga in.
lucky-leek.com
Maison Umami, Schlesische Str, 5, är en av väldigt många vietnamesiska restauranger i Berlin. Alla är tämligen billiga och de flesta bra. Maison Umami håller en nivå klart över medel och lokalen är fin.
umami-restaurants.de
Rutz, Chausseestr. 8, ikonisk restaurang med 3 michelinstjärnor och priser därefter – men den läckra och vackra 12-rättersmenyn glömmer man inte i första taget.
rutz-restaurant.de
Georgebraeu, Spreeufer 4, är ett bra val när man längtar efter tysk ölhallsstämning och traditionell tysk mat. georgbraeu.de
Doyum, Admiral Str 36: Berlin är ju Västeuropas kebabstad nr 1 och många berlinare anser att Doyum är allra bäst. doyum-restaurant.de
November Brasserie, Husemann Str 15: Låt inte det franskklingande namnet lura er – detta är ett av Berlins bästa japanska fisk- och skaldjursställen. November-brasserie.com