När vårdbiträdet Stine Christophersen larmade media om brister i smittskyddet på arbetsplatsen under coronapandemin fick hon en skriftlig erinran. Det var fel slår Högsta domstolen, HD, fast. Nu döms cheferna för brott mot meddelarskyddet.
När Stine Christophersen slog larm om en ohållbar situation på Attendos äldreboende Sabbatsbergsbyn i Stockholm under coronapandemin 2020 hotades hon med uppsägning. Hygienrutinerna brast, personal saknade skyddskläder och basal utbildning i smittskydd.
– Folk dog till höger och vänster ensamma på sina rum. Jag ville bara få stopp på det, berättar hon i en dokumentär i Sveriges radios P1 ”Det illojala vårdbiträdet”.
Fallet med det så kallade visselblåsande vårdbiträdet Stine Christophersen har fått stor uppmärksamhet. Förutom en lång rättslig process som vandrat ända upp till Högsta domstolen har det blivit många artiklar, en radiodokumentär och också en bioaktuell film, ”Så länge hjärtat slår”, som skildrar händelserna på ett privata äldreboende under pandemin.
Rättsprocessen har väckt en debatt om meddelarskyddets ställning inom privat vård som finansieras med offentliga medel.
Nu har Högsta domstolen slagit fast hovrättens dom. Och det för första gången som HD prövar lagen om meddelarfrihet.
– I avgörandet har Högsta domstolen gjort klart att en arbetsgivare som meddelar en anställd en varning för att hon eller han har lämnat uppgifter till media, i vissa fall kan dömas för brott. Det spelar ingen roll vad arbetsgivaren kallar meddelandet. Det avgörande är om meddelandet förmedlar ett skarpt repressaliebudskap till den anställde, säger Christine Lager, en av domarna i målet, i ett pressmeddelande.
De två tidigare cheferna på vårdbolaget Attendo döms för brottet till 80 dagsböter vardera.
– Det är en viktig dom på flera sätt. Den skickar en tydlig signal om vikten av att respektera repressalieförbudet och det faktum att anställda i privata vårdföretag faktiskt har rätt att uttala sig i media. Den visar också värdet av att vi har meddelarskydd inom privat vård, skola och omsorg, säger Journalistförbundets ordförande, Ulrika Hyllert i ett uttalande efter domen och fortsätter:
– Att det finns personer som Stine Christophersen som vågar inte bara slå larm internt, utan också vända sig till media är i vissa fall avgörande för att problem ska komma upp till ytan och bli kända för allmänheten. Jag hoppas att domen ska göra att fler vågar vända sig till journalister.
Sedan 2017 finns en särskild lag som ger anställda i vissa privata företag samma rätt som offentliganställda har, att lämna uppgifter till media, utan att riskera repressalier. Detta repressalieförbud är brett och träffar i princip alla former av ingripanden mot den anställde, från tillrättavisningar till avskedanden. Hela repressalieförbudet är emellertid inte straffbart. Endast vissa särskilt utpekade ingripanden är straffbelagda. En form av straffbart ingripande är att arbetsgivaren meddelar den anställde en disciplinpåföljd för att han eller hon har använt sin meddelarfrihet.
Högsta domstolen konstaterar att en varning som en arbetsgivare ger en anställd för att han eller hon använt sin meddelarfrihet kan innebära att arbetsgivaren gör sig skyldig till en straffbar åtgärd. Men för att det ska bli fråga om ett straffbart agerande krävs att varningen har ett påfallande skarpt budskap. Att arbetsgivaren anger att den anställde begått allvarliga fel och hotar med ingripande åtgärder medför att det blir fråga om ett straffbart meddelande av en disciplinpåföljd.
(Källa: Högsta domstolen)