De hoppar, klättrar och kravlar sig fram – och får på så sätt både fysisk aktivitet, social samvaro och barnslig glädje. Följ med till Hälleforsnäs och pensionärerna, varav flera PRO:are, som har fått ny gemenskap genom seniorparkour.
Det är arla morgon och sol med växlande molnighet i den sörmländska bruksorten Hälleforsnäs. På en gångväg promenerar ett gäng sportigt klädda pensionärer, samtidigt som de vevar på en arm i taget och fåglarna kvittrar i buskarna intill.
– Och så böjer vi oss framåt, försöker nudda tårna och fortsätter gå med myrsteg, uppmanar Nils Åkesson längst fram.
PRO:aren Nils är en av initiativtagarna bakom seniorparkour, som arrangeras i Hälleforsnäs varje torsdagsmorgon, och kan beskrivas som en mer skonsam variant av parkour, en träningsform som går ut på att forcera olika hinder i utemiljön genom att till exempel hoppa, krypa och rulla.
– Jag läste om tantparkour och tänkte att det är en bra grej för både kropp och själ, säger Nils Åkesson, som är engagerad i bygderådet i Hälleforsnäs, som startade parkour för 65-plussare tillsammans med den lokala gymnastikföreningen Gymmix Flen.
I februari 2024 arrangerades den första träffen. Det var snö och kallt, trots det dök fyra pensionärer upp. Tre av dem var Teuna Briby samt PRO:arna Gunilla Forselius och Britt-Marie Horley, som har varit trogna deltagare sedan dess.
– Torsdagsmorgnarna är heliga, säger Teuna Briby och får medhåll av de övriga.
– Det här är så roligt, vi får både röra på oss och träffa folk och umgås, säger Gunilla Forselius, samtidigt som vi närmar oss det gamla bruksområdet.
En träningsform som går ut på att träna kroppen att på ett smidigt och kontrollerat sätt kunna forcera olika typer av hinder i omgivningen. Parkour grundades i Frankrike och är inte tävlingsinriktat. Seniorparkour arrangeras på många olika ställen runtom i landet. Se instagramkontot Tantparkour för mer inspiration:
instagram.com/tantparkour/
Här startades ett järngjuteri 1659 och under 400 år tillverkades bland annat kanoner och spisar på området. Under glansdagarna var gjuteriet ett av Europas största, men 1997 gick det i konkurs. Sedan dess har helt nya verksamheter intagit området, som numera kallas Framtidsbruket och rymmer museum, teater, restauranger, bageri och hantverksmejeri, bland annat. Den gamla bruksmiljön har fått nytt liv, samtidigt har mycket av det ursprungliga behållits – bland annat flera gamla industriminnen som visar sig vara perfekta hinder för ett gäng parkourutövare.
Nils tar täten uppför ett gigantiskt lock till en gammal smältugn och får resten av gruppen att följa efter. Han fortsätter förbi det gamla kolhuset, som numera rymmer en teater, balanserar upp på en långsmal konstskulptur och hoppar sedan den dryga metern ner från toppen.
– De som inte vill hoppa kan krypa under, hojtar Nils.
Alla hinder forceras efter egen förmåga, men flera i gruppen hoppar utan att tveka. Deltagarna peppar varandra och sträcker ut en hjälpande hand när det behövs. Övningarna sätter såväl styrka och mod som vighet och balans på prov. Att det inte är något fel på det senare visar seniorerna när de fortsätter över en smal cementkant.
– Just balansen är jätteviktig att träna när man blir äldre och det är tydligt att den blir bättre och bättre när man övar, säger Nils Åkesson, som med sina 68 år är en av de yngre i gänget.
”Det gäller bara att våga börja. Gör man det får man väldigt kul! ”
Parkour är också en träningsform som får utövaren att se sin omgivning med nya ögon. Plötsligt har det gamla bruksområdet – där ett par av deltagarna har tillbringat stora delar av sitt yrkesliv – förvandlats till en enda stor lekplats. Istället för att gå upp för den ramp som leder till Bruksrestaurangen tar sig gruppen upp genom att hänga på räcket och gå på sniskan. Sedan går de baklänges ner för trappan. Och istället för att gå runt en stor stenbumling på vägen svingar de sig över.
– Man blir som barn på nytt, säger Gunilla Forselius.
– Vi har några olika rundor som vi brukar välja mellan. En av dem går genom samhället och en lekplats där vi brukar åka rutschkana. Det gäller att ta vara på alla möjliga – och omöjliga – hinder som finns, konstaterar Nils Åkesson när vi fortsätter till en hinderbana i skogen intill bruksområdet.
Här varvas klätterställningar med balansbanor och stora tunnor som får deltagarna att krypa på alla fyra. Till sist avslutar flera med att kasta sig ut i en linbana som förmodligen brukar få betydligt yngre att rygga.
Sedan följer vi doften av nybakat till Bruksbageriet, ett kafé i den gamla bearbetningsverkstaden.
– Härifrån har jag många minnen, säger Jan Briby, som var den sjunde generationen i sin släkt att jobba på bruket.
– Det är jättebra att det här har fått leva kvar och att det inte har rivits som på många andra ställen.
En gång i månaden avslutar gänget med gemensam fika på kaféet.
– Nu ska det bli gott med kaffe, säger Gunilla Forselius och sjunker ner i en av kafésofforna med en rykande kopp och en välförtjänt ostsmörgås.
Efter att hon var med på den första parkourträffen i början av 2024 växte antalet deltagare för varje gång.
Numera brukar tolv till femton pensionärer dyka upp varje torsdag.
– Det här är nästan det bästa jag har gjort, jag blir glad varje gång, säger Gunilla.
Teuna Briby instämmer:
– Man får sådan energi av det här.
Träningen har också hjälpt henne bli av med en tidigare skada.
– Jag hade problem med axeln i säkert 20 år, men det försvann när jag började med parkour.
Nils Åkesson menar att parkour är en svårslagen form av träning som fler äldre borde börja med.
– Det gäller bara att våga börja. Gör man det får man väldigt kul! ■
Vill du starta seniorparkour i din PRO-förening? Här är Nils Åkessons bästa tips:
”I Hälleforsnäs var vi fyra när vi började, så det behöver inte vara så många från början utan antalet brukar öka snabbt. Om det blir för många kan det vara bra att dela upp deltagarna i två grupper.
Det är viktigt att de som deltar är försäkrade och det blir de om man gör det i en PRO-förening.
För ledaren är det viktigt att tänka på att inte uppmana deltagarna att göra alltför utmanande saker, det viktiga är att alla kan vara med och att det är roligt.”