– Dansen ger gemenskap, gymnastik och glädje, säger Judith Atterlöf. Hon är en av de många stammisarna på tedanserna som PRO Håbo i Uppland arrangerar.
Dansgolvet i Skeppsgården i Håbo (mellan Uppsala och Stockholm) fylls direkt när bandet ”BarraBazz” drar igång första låten.
– Alla är ju här för att dansa, säger Maj Ibbinger, 73, från Håbo som sitter vid ett av de förberedda kaffeborden.
Själv har hon och maken Kjell dansat tillsammans här många, många gånger. Nu är Maj änka sedan några år men kommer gärna hit:
– Det är trevliga människor här, jag känner alla och jag får dansa. Och sedan är det paus och man hinner fika och umgås.
Det är som Judith Atterlöf från närbelägna Bålsta säger:
– Dansen ger både gemenskap, gymnastik och glädje. Man blir glad och håller kroppen igång.
Här i Håbo anordnar PRO eftermiddagsdans – tedans som det kallas, trots att de flesta dricker kaffe! – åtta gånger per år då man dansar modernt. Dessutom finns seniordansen två förmiddagar i veckan då man dansar folkdans och gammalt. Så den som vill hålla konditionen uppe genom att dansa sig svettig och glad har alla möjligheter.
Åke Wahlstrand, 87, från Håbo, brukar ibland dansa med mobiltelefonen i bakfickan.
– Och när jag går hem så har den noterat att jag gått tiotusen steg, säger han nöjt.
Och då hinner ändå Åke inte dansa varje dans, han sköter kassan och lotteriet också.
Annars är regeln att är du man så tar du gärna med dig en skjorta till ombyte, för du får dansa hela tiden. Medan en kvinna kan få pusta en stund ibland – det är ett visst kvinnoöverskott, men ser du en ledig danskavaljer är det bara att hugga direkt och bjuda upp. Här får alla (som vågar) be om en dans.
Och det märks att alla har kommit för att dansa.
Musikerna Janne ”Kläppen” Edlund och Lasse ”Jonza” Jonsson pumpar ut dansant musik. Även en rätt omusikalisk reporter finner sig stå och gunga i foxtrottakt. Det är väldigt mycket musik som tvåmannabandet från Örnsköldsvik levererar. Dörren mot den vårliga grönskan står öppen och släpper in lite frisk luft. För här blir det svettigt som på ett bättre gympass.
Kenth Hultman, 74, dansar i en svartgul fukttransporterande, snabbtorkande idrottströja.
– Ja, man får motion, jag svettas så enormt, säger han och ler.
Han och hans Nomy träffades på dans för 55 år sedan.
– Ja, vi träffades på Kåken i Södertälje, säger Nomy Hultman, 74, och skrattar.
Folk brukar reagera när de hör det. Men Kåken var vad Folkets Hus kallades.
Sedan har de dansat tillsamman och har också tagit eftermiddagsdanserna här till en extra hög social nivå.
– Vi har ett gäng vänner som kommer till varje dans. – de är från Norrtälje, Enköping och Rimbo… Vi är tolv personer som först dansar och sedan går alla hem till oss och äter middag.
Ett par ovanligt snygga ben svänger runt på dansgolvet. De tillhör Gunvor Ottosson, 85, från Jakobsberg. Och de snygga benen har dansat i 73 år, för Gunvor började dansa som 12-åring.
En annan som dansat hela livet är Lilly Olofsson, 74, nu en av de som håller i danserna i PRO Håbo.
– Jag älskar att dansa, pappa lärde mig dansa när jag var barn hemma i byn utanför Bräcke. Dans, det är livets krydda, säger Lilly.
Och själv mötte hon sin Lennart på dans.
– Det var på Sveahof i Stockholm.
Datumet minns hon exakt. Det var lördagen den 11 mars 1967.
Och Lennart Olofsson, 77, i vit skjorta dansar flitigt både med sin fru (när hon inte måste fixa med kaffet i köket) och andra. Extraskjorta till byte har han med sig. Och han hör också till gänget som arrangerar te-danserna.
– Det är jag som bokar in musiken. Det ska helst vara 50-60-tals musik, såna låtar man minns. Jag är norrlänning och vi gillar att dansa, jag lärde mig dansa hemma i Överkalix.
Under pandemin låg dansgolvet öde i två och ett halvt år.
– Det var många som saknade danserna. ”När sätter vi igång?” frågade man, säger Lennart.
Det är PRO Håbo som arrangerar danserna men det kommer folk från ett stort området, från Jakobsberg, Bro, Enköping, Kungsängen…
– Som PRO-medlem får man bjuda med sig en gäst och många som kommer med tycker att det är så trevligt att de blir medlemmar, säger PRO Håbos ordförande Irene Lundbäck. ●
Det var på engelska landsbygden det började, någon gång i slutet av 1800-talet. Någon smart typ kom på att man kunde ju kombinera ”afternoon tea” med dans oftast mellan klockan 16 och 19. Då blev det mycket enklare och billigare än om man skulle ordna traditionell bal med middag. Sedan tog fransmännen också över den nya traditionen och kallade den ”thé dansant”. Numera står uttrycket helt enkelt för en arrangerad dans på dagtid med enklare förfriskningar.
Fortfarande är det fler som går ut och dansar (cirka 3,5 miljoner per år) än som går och ser allsvensk fotboll och då räknar vi både med herr- och damserien (cirka 2,5 miljoner per år). Okej, beräkningarna är från tiden före pandemin men både dansbanorna och fotbollsarenorna har tagit tillbaka sin publik.
Källa: Thomas Deutgen, arrangör, programledare och dansbandsexpert.
■ I norra delarna av Sverige dansar man gärna snabb bugg och fox med gnuss. Dansbandsmusiken är ofta snabb och tuff med inslag av rock och pop.
■ Det var i Sundsvall som fenomenet ”gnussa” startade på 90-talet. När man gnussar dansar man med lätt kontakt, panna mot panna. Något som sedan har spridit sig över landet.
■ Söderut tar man det lugnare på dansgolvet. En del dansband har särskilda ”Skånepärmar” med enbart långsamma låtar. Det blir inte mycket bugg!
■ Folkdanstraditionen är starkast i Dalarna och Värmland.
■ Storstäderna Stockholm, Malmö och Göteborg är jämförelsevis nästan helt vita fläckar på dansbandskartan.
■ Mälardalen är också känt som ett trögt område för dansarrangemang, här har dansbanden svårt att lägga spelningar. Men det finns härliga undantag – som Håbo och till exempel Fyris i Uppsala.
Källa: Thomas Deutgen, arrangör,
programledare och dansbandsexpert.
■ Konditionen går upp och vikten går ner. Du bränner mellan 200 och 600 kalorier per timme när du dansar. Snabba latinamerikanska danser eller bugg och swing bränner mest. Lugn fox eller stilla vals lite mindre.
■ Balans och koordination förbättras.
■ Hjärnan håller sig alert och risken för demens minskar – forskarna tror att det beror på att i dans kombinerar man fysisk motion, koordination och social samvaro.
■ Stresshormonerna i kroppen minskar.
■Genom samspelet i dansen (när du för eller följer) blir du faktiskt bättre på att avläsa både dina egna och andras känslor.
Källor: Dansbloggen superprof.se, Eva Bojner Horwitz forskare i kulturhälsa och medicine doktor i socialmedicin vid Uppsala Universitet citerad på axelssons.se och i Forskning & Framsteg
Planer finns på att PRO ska arrangera en nationell dansvecka våren 2024. Tanken är att de föreningar och distrikt som vill vara med planerar för olika sorters dansaktiviteter under en eller flera dagar under veckan. En modell som fungerat bra runt PRO:s nationella friluftsdag.
Tycker du att det är en bra idé? Och skulle i såna fall du eller din förening vilja medverka på något sätt? Mejla gärna PRO:s sakkunnige Ola Nilsson och berätta vad du tycker. E-post: ola.nilsson@pro.se