Franska rivieran – bäst efter sommaren

Klimatet frambringar några av världens finaste citroner på kullarna runt staden, som är känd för sin citronfestival under två veckor i februari. Vill man se i Sverige okända varianter – från tumnagelstora à 900 kr/kg, över märkliga fingerlika till handbollsstora bjässar – rekommenderas ett besök på La maison du citron. Där kan man titta runt på egen hand eller bli guidad – och givetvis handla.
Menton är också berömt för sina många trädgårdar. Nästan alla tar inträde och några kräver förbokning.
Under en tur i den berömda Val Ramehträdgården passerar vi sektioner för plantor med magiska och medicinska egenskaper, Medelhavsflora, tät bambuskog, tropiska fruktträd som guava och kakao, en väldoftande kryddlund, vattenväxter med mera.

Det allra mildaste mikroklimatet i hela Frankrike finns i trädgården runt Villa Maria Serena. Här lyckas man till och med hålla liv i Europas enda drakblodsträd, en uråldrig art som annars växer på Kanarieöarna.
Men trädgårdskonnässörer väljer numera allra helst Serre de la Madone, där vi tillbringar ett par timmar med trädgårdsspecialisten Michel Imbert:
– Den är på sex hektar, skapades av amerikanen Lawrence Johnston 1924–1939 och växterna han valde är ovanligt väl anpassade till Mentons klimat. På den översta terrassen av tre trivs sydafrikanska proteor.
I november har sommarturismen avslutats på Franska rivieran sen en månad, men hit kommer alltid många besökare så bara enstaka hotell slår igen – oftast för renovering – medan nästan alla restauranger förblir öppna. Dagarna bjuder på 20–25 graders värme, solen skiner oftast och kvällstemperaturen är som en svensk sommarkväll.

Kuststräckan från Menton till Nice är Rivierans mest dramatiska då bergen stupar rätt ner i havet. La Turbie hör till de byar vid kusten som ligger allra högst – en village perché från medeltiden byggd för att vara lätt att försvara. La Turbie stoltserar också med de mäktiga ruinerna av det romerska segermonument Trophée des Alps, byggt år 6 f Kr och en gång 50 meter högt.
Därefter rullar vi in i Èze – ännu en village perché, med en fin kaktusträdgård där borgen en gång stod. Utsikten är minst lika hänförande som växterna. Att bila till småbyar längs kusten är tidsödande sommartid, med köer och jakt på p-platser. Nu flyter allt fint.
Om man istället kör längs den nedre cornichen – kustvägen vid havet – väntar Monacos alla höghus och lyxyachter. Stanna gärna till för att se det fina akvariet. Därefter de superrikas lyxvillor på Cap Ferrat, där man kan få del av lyxen på Musée Ephrussi de Rotschild, som också har en imponerande trädgård med ett dussin teman. Strax innan Nice ligger den ljuvliga byn Villefranche-sur-Mer där flera smågator går i tunnlar genom de gamla husen där det förr bodde fiskare.
Gillar man Rolling Stones vet man kanske att det var här som gruppen 1971–72 skapade mästerverket Exile on Main Street, i Villa Nellcôte en bit upp på berget. De snart pensionsmässiga medlemmarna i rockbandet U2 har för övrigt varsin villa i Èze-sur-Mer, kustpendangen rakt nedanför bergsbyn Èze.

Nästa stopp på resan är Rivierans huvudstad – Nice.
– Nice är en stad byggd på turismen, säger Jean-Pierre Barbero, chef för Villa Massená, Nice vackra stadsmuseum.
Han guidar oss i museet och berättar om Nice från grekerna till idag. Stadens berömda paradgata längs havet, Promenade des Anglais, skapades av britter som ville flanera och träffa bekanta under vintern då de flytt Englands råa klimat och industristädernas usla luftkvalitet. De köpte upp odlingar och fiskarstugor längs vattnet och ersatte dem med egna semesterhus. Snart började det ryska hovet också tillbringa vintrarna här liksom rika tyskar och skandinaver.
Under det sena 1800-talet byggdes många kvarter i belle époque-stil inåt land, ortodoxa och protestantiska kyrkor tilläts trots att området var katolskt och semesterhusen längs havet revs och ersattes av hotell. Det rosaskimrande Negresco är det mest berömda, trots att hotellets historia började med en katastrof. Bara två år efter att det öppnat utbröt första världskriget, turisterna försvann och konkursen var oundviklig.
– Idag har vi över 6 000 konstverk och antika möbler från fyra sekel på hotellet, berättar kommunikationschefen Hélène Seropian medan hon visar oss konstfyllda salar, korridorer och ljuvliga rum med havsutsikt.
Även om bil fungerar fint vintertid, är Rivieran lätt att uppleva med lokaltågen som stannar i alla intressanta städer och byar. Men till kustbergen är det buss som gäller (utom till parfymstaden Grasse). På en bergssida en mil inåt land trängs hus i den lilla byn
Saint-Paul-de-Vence bakom försvarsverk från 1500-talet. Vi flanerar i gränder så smala att solen aldrig når ner, kollar in några av de drygt 50 konstgallerierna och njuter av vyer över Alperna och havet.

Sommartid kan besökstrycket vara närmast outhärdligt här men nu råder frid – på kvällen nästan spöklik med bara stjärnorna som sällskap innan vi går och lägger oss på det enda hotellet innanför stadsmurarna – lyxiga Hotel le Saint-Paul.
Drygt 11 miljoner turister kommer till Rivieran varje år, de flesta på sommaren. Sommartrenden startades av amerikaner i Juan-les-Pins och Antibes mellan världskrigen.

– Hotellen var ju stängda sommartid då turisterna föredrog vintern, men amerikanerna övertalade dem att öppna, berättar Clément Sosthé under en vandring genom Antibes. Vi går genom de mysiga Safranierkvarteren där invånarna gärna ordnar små festivaler, shoppar på matmarknaden på Cours Masséna, fortsätter genom smala gränder, över små torg och längs de rejäla murarna mot havet. Här och var ser vi grekiska och romerska lämningar inmurade i de medeltida husen – staden har en lång historia.
F Scott Fitzgerald tillbringade flera år ute på Cap d’ Antibes och hans roman Natten är ljuv om den förlorade generationens ytliga leverne på Rivieran utkom 1934. Hemingway bodde periodvis i Juan-les-Pins, Somerset Maugham köpte belgiske kung Leopolds lyxvilla på Cap Ferrat, Aldous Huxley förlade handlingen i flera böcker till Rivieran och fransyskorna Colette och Francois Sagan skrev även de kända verk i Saint Tropez.
Picasso skapade konst några vintermånader 1946–47 i Chateau Grimaldi i Antibes. ”Vill man veta vad Picasso gjorde i Antibes får man resa till Antibes”, sa han efteråt och skänkte 44 verk till staden – grunden till det fina konstmuseet i 1400-talsborgen.
Rivieran är ju ett av världens bästa resmål för konst: I Nice får man inte missa Musée National Marc Chagall, specialbyggt för den ryskfödda konstnären. Eller det fina moderna konstmuseet Mamac, med många verk av Yves Klein och Niki de Saint Phalle. En tredje höjdare i Nice är Musée Matisse i en vacker 1600-talsvilla i stadsdelen Cimiez.

Jean Cocteau skapade på eget initiativ utsökta mosaiker i det lilla fortet i hamnen i Menton. Några år tidigare hade han dekorerat stadshusets bröllopssal. Musée du bastion invigdes tre år efter hans död. Det stora Cocteau-museet strax intill är däremot stängt på obestämd tid sen en storm för några år sen.
I tallskogen utanför St-Paul-de-Vence ligger nyrenoverade Fondation
Maeght, med bland annat många unika Miróverk, i Le Cannet strax norr om Cannes finns ett museum med Pierre Bonnards underbara målningar, i Biot – en liten stad känd för sitt konstglas – finns ett superbt museum tillägnat kubisten Fernand Léger och i Vallauris ett Picassomuseum till – med hans keramik. Auguste Renoir var först av de berömda konstnärerna att upptäcka Rivierans unika ljus. Han kom dit på sent 1800-tal och slog sig sen ner i Cagnes-sur-Mer 1906. Hans hem är nu museum.

Cannes är mest känd för sin filmfestival, men i november finns det gott om plats på den fina sandstranden där det i högsäsong kostar skjortan att solbada. Och med havstemperaturer på 20–22 grader i november är det självklart läge för ett dopp, medan kvällen kan vigas åt den gamla stadskärnan på en kulle med rara gränder, gallerier och restauranger.
Efter Cannes tar vi Corniche de l’Esterel mot Saint-Tropez. Tyvärr är det svårt att köra och beundra utsikten samtidigt för vägen är väldigt smal och extremt kurvig.
Numera vill ju hela världens roséproducenter göra torrt, blekrosa vin, men från början var det just på Rivieran som de blekrosa rosévinerna från Provence dracks. Och ingenstans är vinet så rätt som i exklusiva Saint-Tropez, där turistchefen beordrar nedslipning av farthindren varje år för att alla sportbilar i flermiljonklassen ska ta sig fram oskadda.
Det vackra folket upptäckte den sömniga fiskebyn där amerikanska soldater landsteg 1944 tack vare Roger Vadims film Och Gud skapade kvinnan, med en lättklädd Brigitte Bardot i huvudrollen. Vill man bada med stil är det Pampelonnestranden som gäller.
Så gör som britterna redan för 200 år sen och välj Rivieran på vintern – då lever den ljuvliga kusten ännu upp till högt ställda förväntningar. ●