Musik
Knappt hade Art Garfunkel släppt sitt album med sin son innan USA-media började hetsa om att Paul Simon och Art börjat prata igen och faktiskt var nära en försoning och kanske rent av en comeback.
Vi får se hur det blir med det. Men Art Jr sjunger ganska fint. Inte samma kastrattenor som farsan, snarare en ganska ung gubbsopran.
Jr är ändå 34 år och har väl rimligen sparat en del på röstslitaget, men nu får han alltså vara med och njuta av farsans status som en av världens bästa sångare. Art Sr:s röst på Bridge over troubled water är ju en av popens allra största stunder.
Att kunna kombinera de extremt höga soprantonerna med den saftiga och nästan svullna sensualismen som han hade då var ju unikt. Kanske är det bara Maria Callas som kunnat konkurrera.
Hur det går med Simon&Garfunkels comeback återstår att se. Jag tror båda saknat varandra och kanske rent av behöver varandra.
Albumet slutar med Cat Stevens Father and son. Kunde inte varit mer självklart.
Eric Clapton tar sig också an gamla klassiker.
Medan Art och son sjunger Blue Moon tolkar Clapton Moon River. Kan ju knappt bli smörigare och heligare än så. Det krävs mycket sälta och sensualism för att det ska bli det allra minsta lilla relevant för 2025.
Clapton fyller sina standards med en enorm energi. Här har vi verkligen en man som fortfarande älskar att spela. Som 
vill visa att han brinner. Att han älskar musik från månen – och tillbaka.
Hans ton är hyfsat rå och tvekar inte. Clapton 2025 kan förföra nästan lika effektivt som Clapton 1965 i For Your Love med saliga The Yardbirds.
En av gästartisterna här är Van Morrison. Bara en sån sak. ●
Father and Son
Art Garfunkel,
Art Garfunkel Jr
Meanwhile
Eric Clapton
I duett med Per Gessle
När Per Gessle tar avstamp mot Roxette-comebacken i Sydafrika om tre veckor gör han det genom att spela in ett duettalbum med en massa spännande sångerskor. Nån måste ju bli slutgiltig reserv för Marie Fredriksson och det något oväntade svaret blev … Lena Philipsson.
Här trängs hon med namn som Molly Hammar – helt underbar i Beredd – och lika underbara Amanda Ginsburg.
Bäst är sjävklart Lena Ph. I titelspåret får hon fram all sin lantliga kaxighet och självklara kvinnliga pondus.
Lite som Marie F – fast inte alls på samma sätt. Det är faktiskt vansinnigt fint.
Å andra sidan är Per Gessle rätt bra också i rollen som Gyllene Tider-Per. Henry väntar på ett svar är så mycket Gyllene T så att man blir alldeles knottrig av nostalgi.
Sällskapssjuk
Per Gessle, Lena Philipsson m fl
I mina lurar
● Charles Dumont var Edith Piafs bästa låtskrivare och han dog på förvintern. Lyssnar hela tiden nu på hans egna skivor. Ren magi. Bäst är trippelalbumet Platinum. Sexplus. Minst.
● Alba August var min favorit i Så mycket bättre och allra bäst var ju hennes version av Caruso (Så vill jag älska dig) som hon lyfte till extremkänsliga höjder. Utan Pavarottis höga C:n.
● Isak Danielson är en av landets bästa sångare och som sån har han blivit stor i världen. Nya albumet Truly yours, Isak är tillbakalutad vansinnigt fin balladsång. Mästarklass.