Titt som tätt händer det att människor kommer fram till mig för att prata om pengarna. ”Pensionen tar slut innan månaden gör det” och ”om vi pensionärer bara slapp betala skatten skulle det lösa sig.”
Pensionärerna behöver verkligen mer på kontot. Alla har vi känt av dyrtiderna, med stigande hyror, dyrare mediciner och känslan av att priset på allt i butiken stuckit iväg uppåt.
Jag vill höja pensionerna men att vi ändå ska fortsätta att betala skatt på inkomsten. Låt mig förklara:
Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som lön, brukar jag säga. Vi ska inte betala mer i skatt än de som förvärvsarbetar – som ofta sker. Grundregeln ska vara rättvisa och likabehandling. Men om vi slutar att betala skatt på den uppskjutna lönen blir det inte heller rättvist.
”Men vi har gjort oss förtjänta av vår inkomst”
Vi pensionärer behövs för att finansiera välfärden. Bara den allmänna pensionen som betalas ut till oss uppgår till mer än 400 miljarder på ett år. Om vi slutar betala skatt på pengarna uppstår ett hål i kommunernas och regionernas budget på över 100 miljarder! Och det betyder nedskärningar …
”Allt färre arbetande ska försörja allt fler äldre” får vi höra i debatten. Pensionärer anklagas för att vara en börda. Men vi har gjort oss förtjänta av vår inkomst och vi gör rätt för oss genom att bidra till det gemensamma efter förmåga – som alla andra. Påståendet om att vi ligger samhället till last kan vi slå undan med gott samvete!
PRO:s viktigaste fråga är högre allmän pension. Det kan bli verklighet genom att det sätts av mer pengar till pensionssystemet varje månad. Dessutom är det angeläget att förbättra bostadstillägget och återställa högkostnadsskyddet för läkemedel.
Nu närmar sig snabbt denna ljuva midsommartid som så många älskar att fira, men redan i våras passade jag på att göra något festligt av min 70-årsdag! Det jag helst ville göra var att dela dagen med barn och barnbarn och så blev det. Göteborg bjöd på bästa vädret och vi besökte bland annat Universeum, vilken härlig upplevelse!
När jag kom hem igen hade syrran Pia smugit sig in med paket och blommor: jag fick ett pussel utan bilder, bara en massa färger. Kämpigt. Men till slut visade det sig vara ett foto av oss två, taget när vi var drygt 50 år yngre – vad det värmde systerhjärtat.
För övrigt så virkar jag vidare, inte bara fina mormorsrutor som på sidan 62 i nr 4 av PROpensionären, utan till och med en kavaj – om den blir klar nån gång.
Önskar dig en riktigt skön och vilsam sommar och att du, liksom jag uppskattar vårt extra stora sommarkryss. Trevlig läsning! ■