Nya ordföranden: ”PRO ska bli ännu större”
Klimatet, jämställdheten, medlemsförmånerna samt en föryngring och utveckling av PRO. Det är några frågor som Åsa Lindestam vill jobba för.
Klimatet, jämställdheten, medlemsförmånerna samt en föryngring och utveckling av PRO. Det är några frågor som Åsa Lindestam vill jobba för.
Åsa Lindestam sträcker ut armen och pekar mot den lilla havsviken nedanför verandan:
– Det här är Inre Norrfjärden, fortsätter man längre ut kommer man till Finland, säger hon och fångar en färgglad boll som barnbarnet Nikita, snart 5 år, leker med.
En bit bakom sitter Åsa Lindestams make Sven-Erik, med Nikitas 9 månader gamla syster Miranda i famnen. Flickorna är på tillfälligt besök i mormors fritidshus i Söderhamns skärgård.
– Jag har själv varit här sen jag var liten. Det är nog den enda platsen i världen som jag inte vill ge upp, säger
Åsa Lindestam och lägger till att det är ljuvligt att kunna följa årstidernas skiftningar på nära håll.
Det är den första höstdagen för året, lite blåsig men vacker på höstdagars vis. Medan solen glittrar i fjärdens vatten räknar Åsa Lindestam upp några av de fåglar som brukar synas nere vid bryggan: skäggdopping, häger, svan och till och med en vit and.
Åsas intresse för naturen och klimatet har lett till att hon nyligen skaffat sig en ny hobby: bokashi. Det är en miljövänlig komposteringsmetod för omvandling av hushållsavfall till matjord (läs mer här: Åsa började med bokashi för klimatets skull).
Jorden och det lakvatten som bildas under bokashiprocessen använder Åsa till sina odlingar på baksidan av det nybyggda huset. I pallkragarna gror jordgubbsplantor, sallad och rädisor.
– Jag tycker att klimatfrågan är jätteviktig, och där kan PRO göra mer. Till exempel informera så att fler uppmärksammar den, säger hon.
Vi går in i huset och slår oss ned i varsin fåtölj vid ett lågt bord. Maken Sven-Erik, som under åtta år var socialdemokratiskt kommunalråd i Söderhamn men avgick efter valet 2018, dukar upp med kaffe och sockerkaka. Kanske inte alltid en självklar arbetsfördelning i hans och Åsas generation.
Och just jämställdheten är en annan fråga som engagerar PRO:s nya ordförande. I sin tidigare karriär, som chef inom förskolan och även när hon arbetade i riksdagen, sysslade hon bland mycket annat med jämställdhetsfrågor.
PRO är en uttalat feministisk organisation, det står i stadgarna. Vad betyder det för Åsa Lindestam?
– Det betyder att vi ska se till att alla kommer till tals, att stötta kvinnor så att de vågar tala lika länge och lika mycket som män, och att ta ledande uppdrag inom PRO.
Åsa Lindestam valdes till ordförande av PRO-kongressen i juni, och är därför i full färd med att sätta sig in allt som rör organisationen. När jag berättar för henne att bara 9 av ordförandena i PRO:s 26 distrikt är kvinnor reagerar hon starkt.
– Det gör mig förvånad. Och irriterad. Hur ska vi kunna få upp alla frågor på bordet då? Om det är på det viset tappar vi ju jättemycket kvinnligt perspektiv, säger hon och låter förstå att hon gärna ser en förändring.
PRO:s huvudkrav är att den allmänna pensionen ska höjas, att äldreomsorgen måste bli bättre samt att tandvården bör omfattas av ett högkostnadsskydd.
Åsa Lindestam skriver förstås under på allt detta. Hon menar dessutom att pensionssystemet måste göras om så att det blir enklare att förstå sig på, och att PRO här kan fylla en uppgift genom att informera mer om hur det fungerar.
Hon lyfter även fram behovet av att avgifterna inom äldreomsorgen bör bli mer enhetliga, och att PRO även i detta fall skulle kunna bidra till att öka kunskapen om systemet bakom avgifterna hos medlemmarna och allmänheten.
Äldreomsorgen är ett ämne som på sistone upptagit Åsa Lindestams tid och tankar på ett personligt plan. Hennes mamma, 93, och morbror, 95, bor på samma äldreboende i Söderhamn, och hon åker dit på besök så ofta hon kan.
För ett ögonblick drar en mörk skugga över Åsas anletsdrag, och vittnar om den känsla av otillräcklighet som de flesta med anhöriga på äldreboende ibland känner. Men så lyser hon upp igen:
– Mamma kommer att spricka imorrn när hon får tidningen, hon kommer att bli så stolt, säger Åsa och syftar på nummer fem av PROpensionären, där hon pryder hela omslaget.
PRO:s nya ordförande är 66 år och växte upp i ett arbetarhem i Marmaverken, en ort i Söderhamns kommun som dominerades av den numera nedlagda sulfatfabriken.
– Jo, det stämmer, det luktade mycket under min uppväxt, säger Åsa och skrattar, något hon ofta gör under intervjun.
Mamman utbildade sig till frisör, pappan jobbade till en början i sulfatfabriken, senare i egen firma med svetseriarbeten.
När Åsa Lindestam var 14 gick hon med i ”Partiet”, som hon säger, alltså SSU, där även hennes föräldrar träffades. Vid 18 flyttade Åsa till Gävle och gjorde karriär inom förskolan, senare blev hon rektor, satt 20 år i riksdagen varav 16 år i försvarsutskottet, och nyligen lämnade hon uppdraget som riksdagens förste vice talman, efter fyra år på posten.
– Oj, jag reste väldigt mycket under åren i riksdagen och träffade massor av intressanta människor. Dalai lama till exempel, han hade humor han.
Åsa Lindestam beskriver sig själv som en föreningsmänniska, att hon skulle gå med i PRO var självklart. Däremot hade hon inte räknat med att bli ordförande för riksorganisationen utan hade tänkt engagera sig i hemmaföreningen PRO Faxe inne i Söderhamn, där makarna Lindestam har sitt egentliga boende.
Hon har dock fortfarande ambitionen att delta mer i PRO Faxes verksamhet, och hoppas kunna bidra till att föryngra och utveckla såväl föreningen som PRO i stort.
– Det finns mycket att göra, inte minst är det viktigt att hitta nya former för att röra på sig, till exempel gåfotboll eller så kan man ge sig ut och plocka svamp tillsammans.
Åsa Lindestam vill också utveckla PRO:s medlemsförmåner.
– Jag tror att många frågar sig vad de kan få som pensionär. Resor är en sån sak, folk vill resa men det får inte kosta för mycket. Jag tror man ska titta mer på kortare resor, där man besöker ett närbeläget resmål.
Ett annat område där hon ser en utvecklingspotential är forskning om äldre, där hon tror att organisationen har mycket att bidra med.
– PRO är ett bra varumärke. Vi kan göra så att ännu fler längtar efter att vara med i PRO när de ser allt det fina vi har, det gäller bara att kommunicera ut det. PRO kan bli ännu större.
Vad kan hon då själv bidra med i den utvecklingsprocess hon förordar, vilka kvaliteter och personliga egenskaper besitter hon som kan komma till pass i rollen som ordförande för Sveriges största pensionärsorganisation?
Jag för frågan vidare till den som borde veta det bäst, Sven-Erik, livskamraten sedan 20 år.
– Hon är oerhört energirik, beslutsam och en inkluderande ledare som har lätt att få folk med sig, svarar han och ger sin fru en kärleksfull blick.
Åsa, för dagen utan sina glasögon på grund av en nyligen genomgången starroperation, plirar ömsint tillbaka på sin make. Sedan säger hon att hon efter alla år i riksdagen dessutom har ett brett kontaktnät och därför stora möjligheter att ”trycka på” politiker.
Åsa Lindestam menar också att uppdraget som talman har lärt henne att förhålla sig partipolitiskt neutral. Hon tror därför inte att hennes bakgrund inom Socialdemokratin kommer att upplevas som ett problem i rollen som ordförande för PRO, som är en partipolitiskt obunden organisation men sprungen ur folkrörelserna och därmed ofta förknippas med Socialdemokraterna.
– Vi inom PRO får väl helt enkelt visa oss hur vi är, vilka värderingar PRO har, då kommer vi nog att få bort den uppfattningen.
PRO:s förra ordförande, Christina Tallberg, gav sin efterträdare rådet att ge sig ut i landet, att möta medlemmar och förtroendevalda där de är.
Och många PRO:are kan nu också vänta sig ett besök av den nya ordföranden, som säger att hon älskar att träffa folk, att få veta hur andra tänker.
– Jag ser fram emot att få se nya aktiviteter och nya sätt att värva medlemmar ute i föreningarna. Jag vill gärna ta med mig nåt hem efter ett möte, säger Åsa Lindestam. ●