Många pensionärer bor idag i en bostad där de inte kan komma ut utan att behöva gå i trappor. Sussie Hellsten, 81, bor tre trappor upp utan hiss och har svårt att klara vardagen. – Det bygger på att jag har bra grannar, säger hon.
Sussie Hellsten parkerar rullatorn intill porten och tar sats inför en mödosam gång uppför trapporna till sin lägenhet på tredje våningen i Kärrtorp i södra Stockholm. I och med att hon har kol, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, blir hon lätt andfådd och får stanna ofta.
– Jag får ta ett steg i taget och måste vila på vägen, säger hon.
Hon har bott i sin lägenhet i 18 år och trivs i det blygrå 1950-talshuset vid den rymliga innergården, där snö och frost släppt greppet om marken för att lämna plats för en kommande vår. Dessutom är Sussie Hellsten ordförande i PRO:s lokala förening i Kärrtorp, som ligger ett kvarter bort från hennes bostad. När PROpensionären besöker henne har hon haft fullt bestyr med att koka kaffe under förmiddagen eftersom föreningen har öppet hus.
Som tur är har jag hjälpsamma grannar som ofta hjälper till med kassarna när jag ställt mig vid trapporna för att bära upp maten.
Sussie Hellsten tar ett stadigt grepp om ledstången i sin trappuppgång. Långsamt går hon steg för steg uppför trappen, noga med var hon sätter fötterna. Just i trapporna har hon aldrig ramlat, men hon har en axelprotes efter ett fall i fjol, då hon också ramlade och bröt handleden. Sussie Hellsten har inte hemtjänst, och även om hon har sina vuxna barn på samma sida av staden, har de fullt upp med sina liv, konstaterar hon.
Eftersom hon inte vill sitta isolerad i sitt hem beställer hon inte mat på nätet utan går och handlar med rullatorn som sin trogna följeslagare och hängare för matkassar.
Väl framme vid trapporna blir det dock svårt.
– Som tur är har jag hjälpsamma grannar som ofta hjälper till med kassarna när jag ställt mig vid trapporna för att bära upp maten, säger Sussie Hellsten.
Fick hon önska, skulle hon hellre vilja bo på markplan i samma hus. Så när en lägenhet blev ledig på nedre botten för några år sedan, hörde hon med hyresvärden Svenska Bostäder om hon kunde få byta till den. Svaret blev nej. Något argument från det allmännyttiga bostadsbolaget fick hon inte, kanske hade de redan lovat bort lägenheten till någon annan, funderar hon.
De skulle ha tänkt lite längre – att de som flyttar in blir äldre.
Annars är tillgång till hiss ett önskemål högt upp på Sussie Hellstens lista. När en stor del av landets bostadsbestånd byggdes på 1950- och 60-talen var det tillåtet att bygga utan att installera hiss, så länge husen hade högst tre våningar. Av kostnadsskäl byggdes även en stor del av miljonprogrammet som trevåningshus, tills hisskrav vid nybyggnation på hus högre än två våningar infördes 1977.
– Det byggdes så här på 1950-talet. Det är inget fel i det, säger Sussie Hellsten och ser ut över den mjukt sluttande gården med enstaka spridda tallar, skapad som en del av ett framväxande folkhem utifrån en idé om att människor skulle bo praktiskt, funktionellt, ljust och luftigt.
– Däremot skulle de tänkt lite längre – att de som flyttar in blir äldre, tillägger hon.
Samtidigt är Sussie Hellsten ännu inte redo för äldreboende – hon står inte ens i kö till något sådant. Hon vill bo kvar i sin lägenhet, där hon inte har några problem att röra sig – badkaret har hon låtit ta bort för att ge plats åt endast dusch. Det är trapporna upp till bostaden som försvårar hennes vardag.
Sussie Hellsten är inte ensam om sitt dilemma. Boverket uppskattar att det i Sverige finns fler än 50 000 trapphus utan hiss och omkring 320 000 hushåll på tredje våningen eller högre upp i flerfamiljshus utan hiss. Omkring 50 procent av de människor i landet som är över 65 år och bor i flerfamiljshus saknar tillgång till hiss. Var femte invånare i Sverige är idag 65 år eller äldre, antalet väntas öka framöver och vara omkring 2,5 miljoner år 2040. Samtidigt visar undersökningar att endast 20-25 procent av det svenska bostadsbeståndet är acceptabelt i fråga om tillgänglighet.
Problemet är inget som fastighetsbolag och fastighetsägare förmår lösa på egen hand, menar Björn Slaug, docent inom aktivt och hälsosamt åldrande vid Lunds universitet.
– Det krävs insatser på samhällsnivå, säger han till PROpensionären, och ger några exempel: Stimulans av nybyggnation, att underlätta byte av lägenhet till markplan och subventioner för efter-installation av hiss.
Installation av hiss i en befintlig byggnad medför dock en stor kostnad för fastighetsägaren, påpekar Bo Allan Johansson, styrelseledamot och förtroendevald i PRO, distrikt Dalarna. Han har suttit med i PRO:s bostadspolitiska grupp, som presenterat sitt arbete här i artikeln: PRO kräver mer statligt ansvar för pensionärers boende.
Installation av hiss ska ofta, i slutänden, betalas av hyresgästerna, resonerar han.
– Resultatet av installation av smala hissar i befintliga trapphus på 90-talet, avskräcker. Man fick en smal liten hiss och ett halvt trapphus med svårighet klarar sådant som sjuktransport och möbeltransporter, poängterar han.
Man bör i första hand tillåta och stödja anpassning i lägenheten och byte till markplan.
Fastighetsägaren och kommunen har ett stort ansvar för tillgängligheten för de boende, betonar han.
– Men man bör i första hand tillåta och stödja anpassning i lägenheten och byte till markplan.
Varför är det då inte möjligt för äldre hyresgäster att byta till lägenheter på nedre botten i husen där de bor?
Åsa Schelin, expert på boendefrågor vid Sveriges Allmännytta, svarar:
”Det kan finnas många skäl till varför en hyresvärd nekar ett byte av lägenhet, som uthyrningsregler som säger att lägenheten ska gå till bostadsförmedlingen och hyras ut till den som har längst kötid”.
Hyresgästen kan i vissa fall också ha rätt att byta lägenhet med en annan hyresgäst om de är överens om att byta lägenhet med varandra, tillägger hon.
Vilket ansvar tar då Sveriges Allmännytta för att anpassa bostaden för hyresgäster som med åren får svårt att klara exempelvis trappor?
”De som har funktionsnedsättningar eller får det på grund av stigande ålder har rätt att ansöka om bostadsanpassning och om hjälpmedel för att kunna bo kvar”, svarar Åsa Schelin.
Något som man ansöker om hos kommunen och hos hjälpmedelscentralen. Det är även möjligt att få trapphiss som bostadsanpassning.
”Men det är kostsamt att installera hiss och kräver ofta mycket omfattande ingrepp i husets konstruktion”, uppger Åsa Schelin.
Hisslösningar som byggs utanpå huskroppen går ibland att genomföra. I slutet av 1990-talet avskaffades dock ett statligt hissbidrag, vilket kan ha påverkat bostadsbolagens beslut om att installera hiss.
Vem tar då ansvar för det växande bostadsbehovet bland äldre?
”Det är kommunen som har bostadsförsörjnings-ansvaret och bostadsbolagen i Sveriges Allmännytta bidrar givetvis för att de ska kunna ta det ansvaret. Men det krävs också åtgärder på nationell nivå som underlättar byggande och renovering”, svarar Åsa Schelin.
Sussie Hellsten sätter sig en stund på rullatorn för att vila. Hon visar en bild på sin hund – en keeshond med gråvit, yvig päls, som hon hade fram till sin höftoperation. Då var hon tvungen att låta avliva hunden eftersom den var för fäst vid henne för att kunna lämnas åt någon annan.
Hur ska hon orka trapporna upp till tredje våningen framöver?
– Förr eller senare gör man inte det, svarar hon sakligt, och tillägger:
– Men än så länge gör jag det – mycket tack vare bra grannar.
PROpensionären har sökt infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) för en kommentar.
År 2030 beräknas antalet personer som är 80 år och äldre ha ökat från dagens cirka 510 000 till 800 000 personer. 2040 beräknas siffran vara 900 000.
Hälften av de personer som är över 65 i landet bor i hus, den andra hälften i lägenhet.
Uppskattningsvis saknar mer än 70 000 trapphus i Sverige hiss och drygt hälften av befolkningen som är 55 år eller äldre bor i bostäder med bristande tillgänglighet.
I Sverige finns omkring 10 000 trygghetsbostäder och omkring 30 000 seniorbostäder.
I nybyggda flerbostadshus finns idag krav på hiss, med undantag för byggnader som har färre än tre våningar. Dessa krav fanns inte tidigare, därför har Sverige ett stort bostadsbestånd som saknar hiss. Inga retroaktiva krav finns på fastighetsägaren att installera hiss. Men fastighetsägaren kan, om byggnadens förutsättningar tillåter, installera hiss.
Den enskilde kan också ansöka om bostadsanpassningsbidrag, som kan ges oavsett om sökanden bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt. Ansökan prövas av kommunen.
Källor: Boverket och SCB.
På uppdrag av PRO har Novus och Arena Opinion genomfört en enkät bland PRO:s medlemmar 2023.
Novus har viktat resultaten så att det motsvarar PRO:s medlemskår geografiskt.
Enkäten besvarades av 15 157 varav 8947 kvinnor och 6210 män och ska ligga till grund för PRO:s bostadspolitiska program.
Enligt enkätundersökningen upplever 26 procent av de som svarat att det är svårt att få tag på bostad anpassat efter de egna behoven. Tillgång till hiss var en av de vanligaste bristerna när det gäller tillgänglighet, enligt enkätsvaren.
En klar majoritet av de som svarat, 84 procent, tycker att politiken borde göra mer för att tillgänglighetsanpassa bostäder för äldre.
Källor: PRO, Novus och Arens Opinion.