Gåfotboll – den nya trendsporten

Det är Ulla Djerf som gör dagens första mål. Hon firar med en inövad målgest.
– Åh, det är Kennet Anderssons gest, säger Tommy Sjöholm och syftar på den som landslagsanfallaren gjorde under fotbolls-VM 1994.
Och så skrattar de.
– Vi har alltid väldigt roligt när vi träffas, säger Elsa Persson som för mindre än ett år sedan flyttade till Ystad och engagerade sig i PRO.
Det märks att det inte är så lätt att undvika att springa, det är ju bara tillåtet att gå. Problemet är att en förlupen boll kan rulla iväg långt, så även om det är skönt att vara ute föredrar de att spela inomhus. Där har de en sarg vilket gör att bollen är i spel nästan hela tiden.
– Spelet blir så mycket rappare då, säger Gunnar som själv, liksom några av de manliga deltagarna, varit aktiv fotbollsspelare.
Det var när Gunnar Andersson för tre år sedan fick en av 25 åtråvärda platser till Senior sport school i Ystad – mer än 100 ansökte – som han första gången kom i kontakt med gåfotboll och tänkte att det skulle passa i PRO. Senior sport school arrangeras av RF/Sisu – idrottens förbunds- och folkbildningsorganisation – och där får varje deltagare under ett antal veckor prova på ett antal aktiviteter som lämpar sig för äldre.

När försvarsmakten utökades runt förra sekelskiftet och allmän värnplikt infördes byggdes regementet i Ystad ut i omgångar. I ett av stallen, som stod färdigt 1904, höll den tionde skvadronens hästar till.
Nu är det där som PRO Ystad varje fredag arrangerar gåfotboll.
Istället för foder är loftet fyllt av träningsredskap, brottningsmattor och sandsäckar för boxning. Här sker en mängd aktiviteter som balansträning, yoga, och brasiliansk kampsport.
Och så gåfotboll då.
Planen är bokstavligen hemmasnickrad; en stum matta ramas in av en tre-fyra decimeter hög träsarg och målen, även de hopsnickrade, är tämligen små. En stol för domaren, som inte är på plats idag – ”han får sitta för han är inte så rörlig” – står i höjd med mittlinjen, liksom stolar för avbytare.
– Man blir ganska trött, även om man bara får gå, så det är skönt när man kan byta, säger Bo Fredriksson.
Efter att en av deltagarna måste iväg på andra aktiviteter blir de fyra i varje lag, det är så de alltid spelar. Är det fler närvarande använder man avbytare.

I och med att bollen studsar i sargen höjs tempot betydligt och när en spelare har bollen är sällan en motståndare långt borta. Att man bara får gå märks inte på samma sätt som utomhus, det blir intensivt och tätt.
Målen är små men tack vare att man inte får ha målvakter blir det en del mål. Laget utan västar drar ifrån, först till 2-0 och när det andra laget ”spräcker nollan” gör man snabbt två till. 5-2-målet blir dock bortdömt.
– Inget mål, fortfarande 4-2, ekar det mellan takstolarna.
Anledningen är att bollen sköts från andra planhalvan, det är inte tillåtet. När man spelar inomhus har de bestämt att bollen också måste spelas längs marken.
Trots att spelarna är nära varandra blir det inga tacklingar, dels för att det inte är tillåtet men enligt Gunnar Andersson också för att det är mixade lag som består av både män och kvinnor.
– Jag gjorde misstaget när vi började att bara ha män med, det blev tuffare och en helt annan stämning. Tuppkammen växte på en del och vi fick markera att man var tvungen att hålla igen.
Flera av deltagarna är par och den här dagen är det jämnt fördelat mellan kvinnor och män.
– Det är jätteviktigt att det är blandade lag, säger Gunnar Andersson.
Nu hoppas han att fler PRO-föreningar ska upptäcka fördelen med gåfotboll, både att det är en bra träningsform med låg skaderisk och väldigt roligt.
– Vi skulle gärna kunna möta andra lag, säger han. ●