Jämställdhet är svårt, särskilt i praktiken. Det visade sig inte minst när jag för många år sedan skrev en serie frilansartiklar om präster för en av Sveriges största nyhetstidningar. En av dem jag intervjuade var feministteolog, en kvinna.
Efter att vi hade suttit och pratat dryga timmen om just feminism och jämställdhet reste sig prästen och gick ut i köket för att göra kaffe och ta fram en sockerkaka som hon bakat åt oss.
Medan prästen rumsterade om därute i köket satt jag lika lugnt som obekymrat kvar i hennes vardagsrumssoffa och kollade igenom mina anteckningar.
Då reser sig plötsligt den kvinnliga fotografen, som också var med under hela reportageserien, och går ut mot köket samtidigt som hon ropar: ”Vill du ha hjälp?”
Och där satt jag. Den manlige journalisten. Avklädd. Som ett levande exempel i blixtbelysning på hur svårt det här med jämställdhet kan vara, och inte minst då i praktiken.
För trots att vi alltså hade pratat om just detta ämne i mer än en timme, och trots att jag betraktar mig själv som både feminist och jämställd, så var det inte jag, mannen, utan den kvinnliga fotografen som frågade om den kvinnliga prästen behövde hjälp i köket.
Nu invänder ni kanske att denna avsaknad av ryggradsreflex att hjälpa till med hushållsbestyr, eller att ta egna initiativ till kökssysslor – särskilt om det finns kvinnor i närheten – inte gäller alla män, och det må så vara. För egen del hoppas och tror jag också att jag inte alltid beter mig på det där genanta sättet som jag gjorde den där gången i soffan hos feministteologen.
Min poäng är dock att de könsroller som vi alla vuxit upp med, i större eller mindre grad, ibland tar över och liksom gör att vi för ett ögonblick och i vissa situationer agerar på autopilot, trots de ädlaste av uppsåt, och det gäller både män och kvinnor.
Det är därför det är så viktigt med ett medvetet jämställdhetsarbete, där både män och kvinnor deltar, för ett jämställt samhälle kommer aldrig att uppstå av sig självt. PRO har också en hel del arbete kvar att göra innan PRO nått fram till målet om ”en jämställd representation på alla nivåer i den egna organisationen”, som PRO-kongressen formulerade saken i juni. Det framgår av vår granskning på sidan 14 i PROpensionären nr 7/2022, som utkom fredag 11 november.
Det finns hursomhelst ett forum inom PRO där kvinnor verkar vara i absolut majoritet: stickgrupper. Ingen av de grupper vi skriver om i nr 7/2022 har i alla fall några manliga deltagare.
Synd, för jag tror att många män skulle ha väldigt trevligt om de anslöt sig, och några män som kan sticka måste det väl ändå finnas bland alla
PRO:are? Annars kan det ju vara kul att lära sig en ny hobby som pensionär.
Se där ett tips till alla umgängessugna män.
Trevlig läsning – och stickning! ●