Musik
Den här musiksidan är sensationell och kanske den mest omskakande under de 15 år jag skrivit om nya skivor här.
Artisterna är glödheta idag. Men sidan skulle samtidigt kunnat sett nästan exakt likadan ut för 60 år sen. Faktiskt.
Tänk er själva 1963:
Rolling Stones släpper nytt album med potent pubertetsrock med lagom snuskiga texter och Mick Jaggers breda käft bjuder upp till tolkningar av underliggande sexbudskap och Keith Richards unika gitarrer får pojkarna längst fram att känna hur det stramar långt ner i ljumskarna.
Och 1963 på hemmaplan:
Sven-Ingvars släpper ny skiva med trevlig värmländsk torparrock. Folkhemmet ryser av välbehag.
Det hände 1963 – och även nu 2023.
När Rolling Stones första album på 18 år släpptes blev det ett enormt pladder bland kritikerna och den vanligaste formulär 1-sågningen var att det handlade om palliativ rockmusik (SvD).
Fyndigt, så klart, men ingenting kunde ju varit mer felaktigt för att inte säga korkat.
Snarare handlade det väl om palliativ rockkritik. En döende branschs kanske sista dödsryckning.
Mick och Keith fyllde 80 det här året men de har ändå tagit sig samman och skrivit en hel klase riktigt bra låtar. Såna som skulle platsat på flera av de 26 album de gjort.
Mick sjunger precis lika bra som den pilska marskatt han var på 60-talet och det måste man ändå säga är lika sensationellt som imponerande. Hur gör människan? Kortison? Ale? Whiskey? Heroin? Ai? Ingen aning.
Han sjunger:
It hasn’t rained in a month, the river’s run dry/We haven’t made love, and I wanna know why. (Det har inte regnat på en månad/floden är torr/Vi har inte älskat/och jag vill veta varför)
Fin vuxen manspoesi. Sånt äldre herrar kan fundera över. Mick Jagger-poesi. I can´t get no satisfaction, typ. Poesi full av gryning och hopp. Och lite myspalliativt så där …
Hackney Diamonds
The Rolling Stones
Vansinnigt vackert vemod
De har tagit Sven-Ingvars ganska många år att få ihop det här albumet. Det var nog bra, för här finns inte en enda onödig låt eller ens en onödig ton.
Låtarna är vansinnigt vemodiga och finstämda. Inte så mycket Ett litet rött paket och Fröken Fräken. Utan snarare mera som Anita och de andra besöken i Fröding-land.
Sven-Eriks son Oscar sjunger ju numera och nu skriver han låtarna också, ibland med hjälp av såna som Björn Olsson som normalt jobbar med Håkan Hellström och skriver toner åt hans längtansfyllda texter.
En liten bit av Värmland är självklart min patriotiska favorit, men balladerna är faktiskt vansinnigt fina, som en tidig sommarmorgon i augusti när sommaren är på väg att tyna bort och barnen inte längre vill leka med dig och när frun längtar till arbetet inne i stan igen …
Den känslan ni vet. Oscar fångar den så fint och så stort.
Jag kan varken leva med dig
eller utan dig
Sven-Ingvars
I mina lurar
■ Agnetha Fältskog släppte ett äldre uppfräschat album med titeln A+, inte omstörtande, så klart, men ändå fint att höra Jönköpings bästa röst igen.
■ Maria Lindström har gjort något så makalöst otrendigt som ett album med Bellman. Men hon gör det nästan lika bra som tidlöst.
■ Sarah Klang har ända sen genombrottet i På Spåret varit en av våra stora sångerskor. Nya albumet Mercedes om att bli mamma är mycket fint.