Krönika
Där kommer Sven! Vad gör han?
Han går tidigt upp, duschar, borstar tänderna, lämnar på dagis, går till jobbet, jobbar, går från jobbet, handlar, lagar mat, nattar barn och tittar på Bäst i test och kryper till kojs.
Och se här, hans hustru Eva! Vad gör hon?
Hon går upp tidigt, duschar, borstar tänderna, går till jobbet, jobbar, går från jobbet, hämtar på dagis, tvättar, nattar barn och tittar på Bonde söker fru och kryper till kojs.
Så där mal det på, mer eller mindre detsamma dag efter dag. Varmed inte är sagt att Sven och Eva skulle ha ett enahanda liv, trist och träligt.
En dag tycker Eva, snäll som hon är, att Sven kan vara värd lite avkoppling på egen hand och anmäler honom till ett mansläger, ty manligheten har kris och män behöver känna sig som riktiga män.
Sven får huttra vid en lägereld i skogen, uppmanas att vråla så högt han kan och verkligen släppa loss. Till middag får han med en morakniv tälja fram lite torkat renkött från en skank, det är sånt riktiga män gör.
Det enda han egentligen inte får veta på detta läger är vad en man är eller vad manlighet innebär av det enkla skälet att det finns ingen som vet.
Föreställningar om kvinnligt och manligt har däremot funnits i stora mängder och en efter en har de alla kommit på skam.
Män har försökt bevara sina privilegier genom att hitta på de löjligaste själsliga eller kroppsliga egenskaper hos kvinnor, till exempel att damer bör inte tänka för mycket, (dvs studera), ty då går blod till hjärnan och då blir det inget blod kvar till äggstockar och livmoder som då försvagas och sålunda kan hela människosläktet riskera att utplånas.
(Motsvarande fara tycker man ju också borde uppstå om män tänker för mycket men där tycks blodet räcka till, konstigt nog.)
Samhället har även tilldelat män och kvinnor olika roller och rättigheter, fram till mitten av 1800-talet fick en gift man slå sin hustru, sina barn och sitt tjänstefolk.
De får han inte längre.
På den gamla goda tiden kunde en man inta en enkel frukost bestående av ett glas pressad slagbjörn varefter han gick ut och slog ihjäl en kronhjort så att familjen kunde få middag.
Därav föreställningen att mannen ensam var familjens försörjare. Så var det nog på sina håll, men huvudsakligen i ett begränsat antal borgerliga familjer. Och en dräng? Han hade bara sig själv att försörja men han var väl en man likafullt?
Ju mer man granskar begreppen manligt och kvinnligt desto otydligare och dimmigare blir de. Finns det egentligen någonting där, över huvud taget?
Släpper man dem återstår för män och kvinnor endast att sträva efter att vara så goda människor som möjligt. En nog så krävande uppgift.
Låt oss lyssna till poeten Sophia Brenner:
“Vår kropp ej annat är än själens ytterfoder/som hela skillnan gör emellan han och hon/ vad själen kommer vid, så är den lika goder/ja lika stor ändå hos mången kvinnsperson.”
Sophia Brenner var ett språksnille och diktade även på latin. Hon avled 1730, 71 år gammal. Hon tänkte mycket, men hennes livmoder tog tydligen ingen skada då hon fick femton barn. ■