Det kommer alltid en ny generation som upptäcker det mångsidiga och fullständigt oförutsägbara innehållet i Olle Adolphsons sånger och texter.
Den här gången är det dock ett nygammalt gäng som grävt anmärkningsvärt djupt i Adolphsons låtskatt. Visst, Trubbel är självklart med. Den här gången tolkad av Tommy Körberg med sedvanlig pompa och omständigheter.
Men det man märker tydligt är att Olle Adolphson måste varit världens, eller åtminstone Sveriges, minst förutsägbara textförfattare.
Vad säger ni exempelvis om Vem? Nån som minns den? Inte …
Det är ju en vansinnigt fin sång som kanske handlar om ett övergivet barn. Kanske om världen. Kanske om Olle själv.
”Skymningen faller och kvällen blir natt./Här står ett barn som har skrikit en kvart./Här står en unge som ingen hör på./Kom unge, säg, varför skriker du så?”
Man drar efter andan. Lisa Nilsson sjunger så ömsint så att man anar att det här kanske är den viktigaste sång hon sjungit i hela sitt liv. Det är som om den var skriven för henne.
För så är det ju. Olle Adolphson var en slav under sin kompetens att skriva lättsamt och hitvänligt – men också under sitt behov av att vara gåtfull och kanske stundtals även en smula svår.
Men framförallt, alltid ömsint. Alltid på lyssnarens och den svages sida. Aldrig skriva på näsan, alltid på hjärtat.
Helen Sjöholm sjunger klassiska Siv och Gunne. Vem skriver såna sånger nu? Knappt ens förorternas rappare, väl. Jo, kanske en del av dem. Men ganska få …
Allra finast på albumet? Jo, faktiskt när Kristina Adolphson, 86, sjunger brorsan Olles Trädgårdsinteriör. Man hör historiens vingslag tydligt när handlaget är så ömsint att tiden liksom stannar upp.
Vals i april
– Sånger av Olle Adolphson
Mats Bergström, Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Lisa Nilsson m fl.
Fransk svärta
Jag är ju uppenbart svag för franska sångerskor som sjunger eleganta sånger med lätt hand och röst.
Ända sen Piaf över François Hardy, som gick bort i juni, till den ljuvliga Louane.
Helt plötsligt kommer det en alldeles ny stjärna:
Santa är ingen uråldrig tomte, utan en ung låtskrivare som är så närvarande i sin röst att konkurrenter borde rodna av avund.
Hennes genombrott var den utsökta Popcorn salé som tog Frankrike med storm. Hon sjunger om en värld som brinner och faller samman och konstaterar bara enkelt att det blir salta popcorn.
Ja, ni fattar. Poppoesi, typ.
Santa heter egentligen Samantha Cotta är 31 år och kommer från Nice och har tidigare varit med i framgångsrika bandet Hyphen Hyphen.
Debutalbumet bjuder på enormt starka franska känslor, mycket svärta och smärta.
Lite som salta popcorn.
Recommence-Moi
Santa
I mina lurar
● Mark Knopfler låter exakt som han brukar på nya albumet One deep river och det gör han ju alldeles rätt i.
● Billie Eilish skulle man väl kunna kalla Beyoncés och Taylor Swifts lillasyster men på sitt nya album Hit me hard and soft visar hon nya och helt egna sidor.
● Per Gessle och Lena Philipsson är sommarens poppar och inleder man sin första duett Sällskapssjuk med att vissla faller i alla fall jag pladask.