HÄLSA

”Kvinnor med lipödem måste få rätt vård och behandling”

Redan i tonåren drabbades Irene Klingborg av de första symptomen. Men diagnosen fick hon först trettio år senare. Innan dess var det ingen läkare som förstod orsaken till hennes svullnader och smärtor.  

Publicerad 14 januari jan 2025
– I kontakten med läkare fick jag alltid det klassiska svaret – banta och rör på dig mer, berättar Irene Klingborg som fick vänta på rätt diagnos i 30 år. Foto: Agnes Orre

Lipödem är en smärtsam kronisk sjukdom i fettvävnaden som drabbar kvinnor. Den bryter oftast ut i samband med hormonförändringar som pubertet, barnafödande eller menopaus.
Det var i tonåren som den riktigt stora förändringen startade i Irenes kropp.
– Rumpan och höfterna blev större, jag började få problem med byxor. För att låren skulle få plats tvingades jag köpa byxor i några storlekar större än vad resten av min kropp behövde. Sedan fick jag gå direkt hem och sy in dem i midjan eftersom de var på tok för stora till min lilla överkropp.
Det blev inte snyggt alla gånger och det var känsligt att bli så stor i unga år, berättar Irene.
– Jag kände mig uttittad, inte så kul att inte kunna klä mig som andra, fick kommentarer som ´på den rumpan kan man ställa ett glas utan att det ramlar av´. Ja, jag blev ledsen.
Inga kläder passade.
– Jag drömde om att kunna ha höga stövlar. Min mamma försökte hjälpa mig och vi letade efter stövlar med breda skaft. De stövlar vi fick tag på var ändå för smala runt vaderna. Mamma fick alltid lämna in dem till skomakaren så att han kunde töja ut skaften.
Vid sina två graviditeter, när Irene var 18 och 21 år, gick hon upp 30 kilo men kunde bara gå ned 10–20 kilo efter förlossningen.
– Det var då jag började undra varför jag hade så svårt att gå ner i vikt och fundera över varför just höfter och lår bara blev större och större och varför det gjorde ont i benen när barnen la sina händer på dem.

Irene Klingborg är engagerad i Svenska Ödemförbundet Region Skåne. Foto: Agnes Orre

Lipödem diagnostiseras ofta felaktigt som fetma trots att det finns flera tydliga tecken som visar på skillnader. Några av de viktigaste är att lipödem smärtar och inte kan bantas bort.
Okunskapen inom sjukvården har ofta lett till förvärrade svårigheter för patienterna, exempelvis förtvivlade bantningsförsök och ätstörningar. Likaså till verkningslösa gastric bypass-operationer, en kirurgisk bantningsmetod som minskar storleken på magsäcken.
Så var det också för Irene.
– I kontakten med läkare fick jag alltid det klassiska svaret – banta och rör på dig mer.
Det hjälpte ju inte och under åren förvärrades mina problem. Jag led av smärtan och tyngdkänslan, benen kändes som trästockar. Men min läkare fortsatte att vara oförstående till mina viktproblem och smärtor. Till sist erbjöds jag en gastric bypass-operation.
– Jag blev glad och hoppades förstås på en lösning, men så enkelt skulle det inte bli. Jag gick ner 50 kilo men fortfarande var mina ben och höfter betydligt större än resten av kroppen. Dessutom hade armarna börjat bli otympliga.
Sökte du hjälp hos flera läkare under åren?
– Ja, jag bytte vårdcentral och fick nya läkare. Men det är väldigt jobbigt att träffa nya läkare och behöva förklara sina problem och få samma svar: att man är tjock och behöver banta. De ser inte den smärta man har.
Det skulle dröja ända till 2004, då Irene var 43 år, innan hon fick diagnosen lipödem.

+
-