De senaste åren har alltmer handlat om AI. Men vad är egentligen på gång? Utvecklingen inom vård och omsorg är lovande – samtidigt kan tekniken stärka diskrimineringen på grund av ålder.
AI, Artificiell Intelligens, kan få stor betydelse för äldre genom att stärka självständigheten, förbättra hälsan och göra vardagen smidigare. Smarta hemfunktioner, digitala assistenter och påminnelser kan stödja minne och säkerhet, medan AI-driven vård ger snabbare bedömningar och mer individanpassad omsorg.
Tekniken kan också underlätta social kontakt genom enklare kommunikationstjänster och automatiska översättningar. Samtidigt behövs tydligt stöd och lättanvända tjänster för att undvika digitalt utanförskap och säkerställa att tekniken kompletterar – snarare än ersätter – mänsklig närvaro.
Så här långt är den här artikeln skapad av AI, utifrån kommandot ”skriv en kort text om AI:s betydelse för äldre svenskar” – det här är den första meningen som inte har producerats maskinellt. Men innehållet ovan är inte desto mindre sant.
Det har gått drygt tre år sedan generativ AI blev tillgängligt för en bred allmänhet genom ChatGPT – ett AI-verktyg, tränat på stora mängder textdata för att kunna förstå och generera mänskligt språk – och därmed något som de flesta plötsligt talade om. Sedan dess har tekniken fått en alltmer framträdande roll i våra liv – och utvecklingen går snabbt. Förra våren antog regeringen en strategi för Sveriges digitalisering 2025–2030 där just AI har en framskjuten position.
Inte minst inom vård och omsorg förmodas tekniken bidra till säkra tjänster ”av hög kvalitet som ger mer tid och förbättrad livskvalitet för mottagare av välfärdstjänster samt minskar administrationen och förbättrar arbetsmiljön för personalen”.
”Läkare kan med AI:s hjälp snabbt sätta sig in
i en patients historik”
Följaktligen råder det ingen brist på AI-relaterade projekt inom svensk vård. I höstas uppgick antalet till drygt 190, enligt organisationen AI Sweden. Till dessa kommer andra, som specifikt handlar om äldreomsorg.
Sebastiaan Meijer är professor i hälsoinformatik och logistik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, KTH, och en av forskarna bakom en studie om AI:s betydelse inom vård och omsorg.
Han framhåller tre användningsområden som särskilt rör äldre.
Det första handlar om effektivisering, att läkare med AI:s hjälp snabbt kan sätta sig in i en patients historik.
– Vi vet ju att många äldre kommer med långa historier och mycket journalanteckningar, kanske 30–40 sidor som kan vara otroligt svåra att snabbt tolka för en läkare.
AI-hjälp till läkare kan göra situationen drägligare för den som söker vård, betonar Sebastiaan Meijer.
– Patienten ska inte behöva berätta det den redan tidigare har berättat 30 gånger. Det är ofta den upplevelse man har i vården, framför allt som kroniker eller som äldre med flera diagnoser.
Det andra området handlar om ”prediktion”, alltså att förutsäga till exempel sjukdomar, ett område under snabb utveckling, enligt Sebastiaan Meijer.
– Det går väldigt, väldigt fort, säger han.
Möjligheten att förutsäga förlopp rör inte bara själva vården, utan också övergångarna mellan vård och kommunal omsorg. Där uppstår det ofta ett glapp som gör att människor – ofta äldre med många sjukdomar – behöver samordna många olika aktörer och därför faller mellan stolarna. Eller mer precist: övergången mellan regionalt ansvar för sjukvård och kommunalt ansvar för omsorg fungerar inte alltid så bra.
– Där var vi ett tag inne på att kunna förutsäga inläggningar, men vi insåg att det är alldeles för svårt, för man saknar ofta data, det skulle kräva att människor blir övervakade i sin vardag, så det är ingen framkomlig väg, säger Sebastiaan Meijer.
Istället har fokus vänts mot att till exempel stärka omsorgspersonalens kompetens, och därmed deras förmåga att fånga upp behoven hos människorna de möter.
– Omsorgssektorn är kännetecknad av hög personalomsättning, relativt låg utbildning och många etableringsjobb. Då är det viktigt att skapa AI som ger feedback och främjar lärande.
Ett tredje område för AI-användningen handlar om att hålla sig frisk. Många har redan hälsoappar i sina telefoner som till exempel registrerar fysisk aktivitet och kan signalera när det är dags att röra på sig. Det är nyttiga hjälpredor – men apparna är utvecklade för friska och relativt unga människor, framhåller Sebastiaan Meijer.
– Det som har behövt utvecklas och nu är på väg till marknaden, är modeller som riktar sig mot de som blir äldre.
Det rör sig inte bara om appar, utan kanske i ännu högre grad om avancerade AI-verktyg för användning med stöd av vården.
– När det gäller äldre är det väldigt viktigt att det finns en klinisk validering. Börjar man ge lite mer skarpa rekommendationer kring hälsa, då är det viktigt att det är kliniskt validerat och kanske kopplat till en vårdcentral eller något fysioterapeutprogram.
Exemplen lovar gott – men förmodligen är det några som läser det här som ändå är skeptiska. Hur borde man egentligen resonera? Han framhåller att AI är här för att stanna och att tekniken kommer att vara mer samhällsomvälvande än vad internet har varit sedan det började användas brett på 90-talet.
– Det är lite upp till oss alla att utveckla vad vi ska ha AI till.
Sebastiaan Meijer är övertygad om att hälso- och sjukvården kommer att effektiviseras med hjälp av tekniken – och att det i förlängningen kommer att gynna patienterna.
– Vårdens administration tar väldigt mycket kapacitet och skapar inget direkt värde för patienten. Så kanske kan vi frigöra tid, inte för att sparka folk utan för att skapa kvalitet för patienten. Det skulle vara väldigt bra, säger Sebastiaan Meijer.
”Vi översköljs av AI-bilder
byggda på etablerad kunskap
– och etablerade fördomar.”
Det är ändå möjligt att hitta potentiellt negativa sidor av artificiell intelligens. En av dessa går att koppla till inledningen av den här artikeln som författades av AI-tjänsten ChatGPT.
AI utgår alltid från befintlig information, och i det här fallet är resultatet harmlöst, men det teknologin åstadkommer kan också präglas av felaktigheter, fördomar och stereotyper – eftersom sådant också finns i det underlag AI har tränats på.
I en rapport häromåret lyfte Världshälsoorganisationen, WHO, fram att AI kan orsaka ålderism, alltså diskriminering på grund av ålder, inom hälso- och sjukvården. Ett exempel som kan leda dit är knutet till att ålder redan idag ofta är vägledande när det bestäms vilka behandlingar och läkemedel en person får tillgång till. ”All sådan systematisk diskriminering inom hälso- och sjukvården kan återskapas i AI, som bygger på historiska data. På så sätt kan AI-algoritmer cementera befintliga ojämlikheter i vården och systematiskt diskriminera i mycket större skala än partiska individer”, varnade WHO.
– Det är svårt att överblicka vilken betydelse det kommer att ha. Det är bara i sin linda och vi vet inte riktigt vart det bär, säger Maria Edström, medieforskare som till stor del ägnar sig åt att studera just ålderism.
I en krönika förra sommaren i tidningen Äldre i Centrum (2024-06-10) belyste hon hur ålderism slår igenom i bilder av äldre som skapats med hjälp av AI. Hon tog bland annat en AI-version av Ingmar Bergmans film Persona som exempel.
I originalet från 1966 medverkar Liv Ullmann och Bibi Andersson, men i AI-versionen som Göteborgs filmfestival genererade häromåret hade skådespelerskan Alma Pöysti, född 1981, tagit Ullmanns plats. ”På ett seminarium efteråt konstaterade Alma Pöysti att AI:n hade tagit bort hennes rynkor. Uppenbarligen tyckte denna film-AI att kvinnliga huvudpersoner gör sig bättre när inte ett spår av åldrande syns.”
AI-bilder är lätta att skapa och ser nästan helt äkta ut. För världens annonsörer innebär det en oemotståndlig lockelse eftersom det sänker deras kostnader – och följden har blivit att vi konsumenter översköljs av AI-bilder byggda på etablerad kunskap – och etablerade fördomar.
Maria Edström pekar på att detta inte bara riskerar att forma endimensionella bilder av äldre människor, utan också kan etablera eller förstärka existerande negativa föreställningar hos dem själva.
– Man har så många bilder runt sig i vardagen som man kanske inte tänker så mycket på, men som ändå påverkar ens föreställningar om vad man kan göra med sitt liv och vilka förmågor man har.
Flemming Kristensen, sakkunnig i sociala frågor på PRO, märker en viss oro för AI från medlemmarna.
– Framför allt kring integritet och mänsklig kontakt. ”Kommer AI att ersätta människor i vården?” eller ”Vad händer med mina personuppgifter?” Samtidigt ser vi en nyfikenhet, PRO-föreningar som anordnar föreläsningar till exempel, säger han och fortsätter:
– Många äldre uttrycker dock oro för integritet och övervakning, känslan av att bli kontrollerad i sitt eget hem. Digitaliseringen går för fort för många, särskilt bland äldre med begränsade resurser. Tekniken är ofta dyr och krånglig, och behovet av stöd är stort.
Trots detta ser PRO, enligt Kristensen, mycket som potentiellt är positivt med AI, till exempel att tekniken kan frigöra resurser inom vård och omsorg.
– Detta kan öka möjligheten för den personliga kontakten, som många äldre efterfrågar. AI-utvecklingen generellt understryker vikten av digital delaktighet för alla. Ingen ska lämnas utanför, oavsett ålder och förmåga. Och det ska alltid finnas mänskligt stöd som komplement till digitala tjänster. ■