Grönt är skönt – särskilt i England
Formklippta figurer möter vilda ängar. Portaler med klängande, vällande rosor. Det är mycket av allt och det är alldeles underbart. Journalisten Ellen Forsström tar oss med på en resa bland engelska trädgårdar.
Formklippta figurer möter vilda ängar. Portaler med klängande, vällande rosor. Det är mycket av allt och det är alldeles underbart. Journalisten Ellen Forsström tar oss med på en resa bland engelska trädgårdar.
Mitt möte med de engelska trädgårdarna var känslosamt. Det var första gången jag blev så berörd av en trädgård. Jag tänkte inte bara med huvudet ”jaha, där har de planterat nävor som dansar runt välklippta buxbombollar”. Jag kände det i kroppen.
Jag och min väninna brukar alltid prata och prata, nu blev vi tysta och ville gå åt var sitt håll längs häck efter häck tills vi kom fram till en bänk där prästkragarna tittade upp mellan spjälorna.
Där slog vi oss ner och försökte beskriva vad vi sett. Tills vi tröttnade på att säga ordet ”magiskt”. Ja, det tog faktiskt flera år innan jag förstod vad det var som var så speciellt med de här trädgårdarna, de edvardianska och arts and craftträdgårdarna från tidigt 1900-tal.
Gåtan fick plötsligt en lösning när jag satt på ett bibliotek i Skåne och läste en bok av Penelope Hobhouse. Där stod svaret, några få meningar. Nämligen att man anlägger en väldigt stark, ofta geometrisk, stomme och därefter döljer man den med växter. Då skapas en kontrast som man inte ser. Men den känns.
Vita Sackville-West som tillsammans med sin man Harold Nicolson skapade en av Englands mest kända trädgårdar, Sissinghurst, skrev att ju starkare stomme desto vildare kan man vara i sina planteringar.
I våras bodde jag på ett bed- and breakfast i Burford i Cotswolds där ägaren hade anlagt en fantastisk trädgård till ett gammalt stenhus. Han sa ”I’m no plantsman”.
Vad han menade var att han inte hade några svårodlade växter i trädgården. Till formklippt buxbom och idegran lät han vilda växter som rödblära och blå engelsk klockhyacint hoppa runt. Under mullbärsträdet växte hundkäx tillsammans med narcisser, stjärnhyacint och krolliljor. Där gräset skulle vara kort var det välklippt, på andra ställen fick det bilda äng.
Återigen, kontrasterna!
Varje gång jag kommer hem från England, jag har varit där och besökt trädgårdar tio gånger på lika många år nu, känner jag mig påfylld med energi och trädgårdslust. Varje gång tittar jag lika förvånat på min egen trädgård och undrar varför den ser så ”pyttig”ut. I England är allt stort och rejält. Det är inte en snödroppe eller påsklilja, det är tusentals. Det finns en helt annan trädgårdskultur i England. Det går inte att jämföra med Sverige.
Det är också väldigt lätt att vara trädgårdsturist i England. Det finns till exempel en bok, The yellow book, som ges ut varje år av organisationen National Garden Scheme, NGS. Den rymmer massor av trädgårdar. En del är öppna en förmiddag varje år, andra stänger aldrig. Det är bara att välja en region, läsa lite om trädgårdarna och sätta ihop sin runda.
Jag och min väninna brukar flyga till London, men man kan förstås ta tåget också, och hyra en bil på flygplatsen. Vi bokar oftast övernattning i förväg. Engelsmännen gillar att åka ut på landsbygden på helgerna så det kan lätt bli fullbokat. Särskilt om det är en helg med en extra ledig dag.
Jag har i förväg satt ihop en ungefärlig runda med trädgårdar att besöka. Men det finns alltid utrymme för infall. Någon som tipsar om en privat trädgård som vi bara måste se eller så hittar vi en broschyr om fler trädgårdar i området eller så är byn där man övernattar så himla mysig att en promenad längs de kulliga gatorna med cottageträdgårdar med rosor, stockrosor och klematis huller om buller räcker för den dagen.
När man ”trädgårdsturistar” kommer man ut på landsbygden, hamnar utanför turistkartorna, till ställen dit man annars inte skulle hitta. Första gången vi åkte runt i delarna söder om London förundrades jag över hur vackert det var, att det verkligen såg ut som i de engelska serierna med gamla stenhus, kullar och betande får. Lika charmigt och tidlöst.
National Trust är en organisation som tar hand om och bevarar gamla fina gods och trädgårdar. Vid deras anläggningar finns ofta caféer där man kan slå sig ner för lite scones och te eller lunch. Annars är det ju aldrig långt till närmsta pub i England.
Vi brukar besöka högst tre trädgårdar per dag. Sedan orkar vi inte ta in fler uttryck utan sitter trötta med var sin öl och en rejäl portion fish and chips framför oss och försöker smälta allt vi sett.
Det blir tidiga kvällar under blommiga täcken och vi sover vi gott tills det är dags för lite engelsk frukost och stora koppar te.
Sedan är vi redo igen. För nya sköna, gröna upplevelser. ●
I England kan man besöka många författar-
och konstnärsträdgårdar. William Morris och Jane Austens är bara två exempel.
Trädgården på Cothay Manor i Somerset är som balsam för själen. Det känns som att tiden har stannat. Här finns allt en skönhetstörstande trädgårdsromantiker kan önska, höga häckar, stenläggningar och urnor märkta av tidens tand, slingrande blåregn, långa gångar av lavendel och en känsla av att växterna bara har dykt upp här och där.
Huset är byggt under sent 1400-tal men stommen till trädgården anlades på 1920-talet. Mycket har dock kommit till under de senaste 20 åren. Läs mer:
cothaymanor.co.uk
Bedårande utsikt. Uppe bland kullarna i Gloucestershire ligger Snowshill Manor. Här finns flera gröna rum, alla med en egen karaktär. Det är mycket perenner, daggkåpa, nävor, vallmo och rosor, allt i behagliga färgkombinationer. Det är en kuperad trädgård där man utnyttjat sluttningen till terrasser. Anläggningen skapades av Charles Wade, arkitekt och hantverkare, i början på 1920-talet. Läs mer: http://www.nationaltrust.org.uk/snowshillmanor
Great Dixter i Sussex bjuder på oväntade kontraster, både när det gäller färgkombinationer och sättet som trädgården är uppbyggd på.
Här kan gräset vara välklippt på ena sidan gången och växa högt på den andra. Formklippta partier med roliga figurer som till exempel – små ekorrar möter vilda, blommande ängar.
Här finns också dammar och en exotisk trädgård. Det gamla huset är mycket charmigt och en sevärdhet i sig. Läs mer: greatdixter.co.uk
Som ett sagoland. Att gå runt bland de stora formklippta figurerna, in genom portaler och längs med alléer på Levens Hall i Cumbria.
Trädgården som är från 1600-talet har överlevt modets alla svängningar och bevarats i sin ursprungliga form. Här finns en rosenträdgård, en fruktlund, en köksträdgård, långa perennrabatter och en gräsplan för bollspel. Trädgårdsrummen avlöser varandra, alla har sin egen karaktär. Läs mer: levenshall.co.uk
Konstnärens trädgård. Kelmscott Manor i Cotswolds var mönsterskaparen William Morris sommarställe. Lika vackra som hans tyger och tapeter är, lika fin är trädgården.
På ett enkelt och okonstlat sätt klänger rosorna fram längs vanliga träslanor. I rabatterna växer de cottageblommor som Morris gillade.
I ängen får gräset växa högt med klippta gångar för besökare. När trädgården restaurerades har man även lagt till blommor som finns i William Morris tyger och försökt göra planteringar som påminner om mönstren.
Missa inte huset som är en upplevelse i sig. Det rymmer en skatt av tyger och andas traditionellt hantverk. William Morris var ju en av arts- and craftsrörelsens frontfigurer. Läs mer på: kelmscottmanor.org.uk
En annan pärla är Charleston i East Sussex där Bloomsburygruppen höll till på somrarna. De var en grupp brittiska intellektuella som verkade under första halvan av 1900-talet. De mest kända medlemmarna var Virginia Woolf, E.M. Forster och Lytton Strachey samt nationalekonomen John Maynard Keynes.
Här finns en vacker, muromgärdad cottageträdgård.
Fler trädgårdar att besöka hittar du i The Yellow Book, som ges ut av The National Gardens Scheme, NGS. Den kan beställas på deras hemsida, ngs.org.uk, och rymmer mängder av trädgårdar som är öppna för allmänheten.