Under en period i mitt liv åt jag havregrynsgröt till middag. Så gott som varje kväll, åtminstone måndag till fredag.
Faktum är att mitt grötintag var av en sådan kvantitet att jag riskerade att kallas Grötprofilen i media, om jag skulle ha gjort mig skyldig till nåt fuffens.
Aldrig hört talas om Grötprofilen? Nej, men så begick jag inte heller några oegentligheter, jag var för upptagen med att äta gröt för att hinna med det.
Och varför inte äta gröt till middag varje dag? Många petar ju i sig exakt samma sak till frukost år ut och år in, samma gamla ostmackor. Gröt är dessutom gott, nyttigt och så spar man både pengar och tid.
Det var det senare som var huvudförklaringen till mitt grötätande. Jag tyckte helt enkelt att det var tråkigt och tog för lång tid att laga ”riktig” mat. Tilläggas bör kanske att detta utspelade sig under de år då jag var singel. När jag stadgade mig blev det andra bullar av, eller åtminstone inte gröt till middag.
För denna vana att äta gröt till kvällsmat häcklades jag friskt i bekantskapskretsen. Men skrattar bäst som skrattar sist.
Utöver att min kropp fortfarande är så fullproppad av föryngrande antioxidanter från havregrynen att jag snart måste be om att få min ålder i passet modifierad, noterar jag att huvudrätten under Nobelbanketten senast utgjordes av – just det, gröt!
Och på sidan 26 i nummer 1/2025 konstateras mycket riktigt att gröt har blivit trendigt. Gröt 2.0, skulle man kunna kalla de läckra recept vi bjuder på där.
Äntligen har jag alltså fått upprättelse för mitt grötätande. Jag visste väl att jag var rätt ute, jag låg bara steget före.
Att gröt är ett ämne som engagerar er läsare framgår också på sidan 15 i nr 1/2025, där en tidigare insändare om klibbig gröt får välmenande svar på tal.
I den debatten kan jag tillägga att jag nyligen fick tips om en sorts havregryn som kallas steel cut. På dem sägs man kunna koka grötens motsvarighet till Rolls-Royce. Tydligen relativt sett nästan lika dyrt också, i alla fall om man jämför med priset på vanliga havregryn. Nåja, det kanske kan vara värt att prova, för den som har råd.
Även om huvudorsaken till mitt grötätande inte var av ekonomisk natur, så kan man onekligen spara en slant på att byta ut middagsmaten mot till exempel kokta havregryn. Och på tal om att spara: på sidan 64 i samma nummer listar vi alla fina förmåner som du som är medlem i PRO kan utnyttja.
På sidan 50 presenterar vi dessutom en guide om hur man handlar mat smartare.
Som om det inte vore nog skriver vi på sid 52 om PRO:s stora prisundersökning, som varje år pekar ut de butiker som är billigast, respektive dyrast.
I den undersökningen ingår ett paket havregryn. Och för att återknyta till gröten så har även många PRO-föreningar fattat galoppen. I slutet av förra året bjöd nämligen flera föreningar in till julfest med gröt.
Slutsatsen är klar: Vill du vara trendig, och kanske bli yngre på kuppen – ät gröt!
Trevlig läsning! ●