Musik
Njutbart karantän-klink
Brian Wilson var det musikaliska geniet i Beach Boys. Nu släpper han ett helt album med eget pianospel och tolkningar av Brian Wilson.
Brian Wilson, geniet i Beach Boys, har gjort en Benny, ett helt album med nytolkningar av, just det, sina egna låtar. Och det är inget att skämmas för.
Benny Anderssons album Piano har legat etta i över 100 veckor på svenska klassiska topplistan.
Benny Andersson tolkade Abba. Så självklart.
Nu har en annan av pophistoriens giganter gjort samma sak. Brian Wilson var det musikaliska geniet i Beach Boys. Sen tröttnade han på allt det där och blev en smula psykiskt anfrätt och ville skriva nyskapande smart popmusik – och lyckades i och med albumet Pet Sounds som väl allmänt anses vara den viktigaste skivan i pophistorien bredvid Beatles Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.
Nu har Brian Wilson gjort en Benny.
Helt otippat.
Jag var inte ens säker på att han var i stånd att skapa något nytt från sin inre exil – men här släpper han ett helt album med bara sitt eget pianospel och sina tolkningar av Brian Wilson.
Jag kunde inte vara mer upphetsad.
Jag var 14 år när jag gick med i Beach Boys fan club och det galna geniet från Surfin’ Safari har präglat mig lika mycket som Springsteen, Donizetti, Hammarby, Värmland och Melissa Horn.
(Jag ber om ursäkt för den något bisarra kombinationen, men dessvärre är den sann.)
Musiken då? Spelar han lika bra som Benny?
Nej, knappast. Han spelar inte ens särskilt bra. Karantän-klink typ. Men ändå är det här vansinnigt trevligt och njutbart. Han ömsom smeker, ömsom just klinkar fram sina klassiska låtar.
Det är vackert och lite rörande. På omslaget tittar Brian på oss med nästan generade ögon, men han skäms verkligen inte. Han är stolt, han njuter och han smeker oss verkligen då och då.
För övrigt turnerar restprodukterna av Beach Boys (Mike Love) fortfarande.
Var de spelar i sommar? Rätt svar: Huskvarna.
Så kan det gå.
Annika Norlin.
Annika Norlin bäst när hon sjunger på svenska
Annika Norlin var sångerskan och låtskrivaren i Hello Saferide och Säkert! och sen blev hon erkänd författare och hennes Augustnominerade novellsamling ”Jag ser allt du gör” från 2020 håller jag som en av det årets bästa böcker – överhuvudtaget.
Läs den. Det är hisnande prosa.
Nya albumet är blandat på engelska och svenska. Det engelska är inte särskilt bra. Det svenska precis lika bra som Annika Norlin brukar vara.
Och den avslutade Den sista är en av de absolut finaste låtar jag hört om gammal kärlek som hållit på och malt ett bra tag, men ändå lever.
”Jag borde vara ny och kul för dig/…/Nån som ser på dig som du förtjänar/Men om jag skulle se dig med nån annan/Skulle jag sparka ner henne, absolut.”
Mogen kvinnlig prosa för vår tid. Absolut.
I mina lurar:
● Hanna Ferm sjunger lyrik på Sickan Carlsson-nivå i sin superhit För evigt. ”Jag kanske hittar nån som luktar gott och är trevlig”. Rena 50-talet ju!
● Carl Norén gör nya tonsättningar till Dan Andersson på nya albumet Svart som ballader. Vågat, men det fungerar ju faktiskt.
● Adele sjunger ju verkligen bättre än alla andra och på nya albumet 30 skildrar hon en skilsmässa som hon själv ligger bakom märkligt bittert och fint.