Musik
Vi måste värna våra svårmodiga och såriga män som i alla tider trollbundit oss med att berätta om hur destruktiva de är.
Bellmans efterföljare, kort sagt.
Toni Holgersson har varit borta en tid, men nu är han tillbaka med nytt album och en rad berättelser om hur dåligt han mått och om den försiktiga vägen ut ur diverse blandmissbruk.
Här finns rader som ”Vi sitter i mörker och fingertoppar söker vener …” och Toni sjunger som en luggsliten gud och han berättar så att man känner hela människan.
Starkare rapport från livets skuggsida har jag inte hört sen jag såg epokgörande Om 7 flickor, om ni minns. Eländes elände som kritikerna sa på den tiden. Viktiga dokument, sa vi andra.
H. Self heter egentligen Henric Hammarbäck och kommer från Sala och han är lika produktiv som en manisk spelmissbrukare. Nya dubbel-
albumet berättar om en ung farbrors enkla och svåra liv med tre barn och framförs med en sångröst som han renodlar för att låta som en västmanländsk Tom Waits.
Bra ambition, onekligen, och ironiska (?) rader som ”Älska Bäst i Test och Edvin Törnblom” är det ju självklart omöjligt att inte ta till hjärtat med visst motstånd, men ännu större ömhet.
Jag vill bli nykter är ingen dålig text det heller. Lyssna och rys.
Och Casper Jesper Jonatan (och jag) är ju en titel man inte kan annat än ta till sig. Med barnkör till dessutom och en magnifikt skriven melodi.
Jag älskar det här. Musik som passar socialarbetare lika bra som hipsters och andra fjårtisar som gillar kaxiga texter.
16 låtar. 78 minuters ren magi. Bellman hade hickat förtjust. Sala guldgruva levererar. ■
Apotek Vintergatan
Toni Holgersson
Vildvisor
H. Self
Utmärkta nytolkningar
Längtan tillbaka till de riktigt stora textförfattarna är enorm just nu. I förra numret berättade jag om en dansbandstrend med Erik Axel Karlfeldt. Nu är det Albin Lee Meldau som sjunger Nils Ferlin och en massa andra gamla klasspoeter. Han gör det ihop med Arvid Nero och det låtar fantastiskt bra.
Bästa låten: Astrid Lindgrens gruvliga text Vore jag Gud.
Och superstjärnan Rufus Wainright för 
sin del djupdyker ner i Kurt Weill och plötsligt inser man att den gamla låtskrivaren från 20-talets Berlin skapade tidlösa sånger som passade lika bra för scen och kabaret den gången som de sen fyllde teatrarna på Broadway – och nu som popmusik i 2020-talets USA.
Bästa låten: September song. Nu som då.
Min vän och jag
Albin Lee Meldau & Arvid Nero
I’m a stranger here myself
– Wainright does Weill
Rufus Wainright
Missa inte …
● Rosalía från Barcelona är bäst på allt – från att få bra recensioner till att sjunga i alla stilar och på alla språk. Lux tar sin tid men till slut upptäcker man nyanserna och de är klart vackra.
● Martin Fröst är en svensk klarinettist med världsrykte och med sitt nya album med popiga titeln B.A.C.H. befäster han sin ledande position.
● Genom Natten är relativt okända men de gör mycket fin melodisk balladpop som man kan spela konstant vissa vintermörka dagar för att få ljus.