Många äldre får vänta alldeles för länge på en demensdiagnos – och vilken behandling man sedan får skiljer sig åt mellan regionerna, visar en rapport från Socialstyrelsen.
Demensvården i Sverige misslyckas på många punkter att nå upp till de nationella mål som Socialstyrelsen satt upp. Det konstaterar myndigheten i rapporten ”Nationell utvärdering av vård och omsorg vid demenssjukdomar” som publicerades strax före jul.
Ett stort problem är att många får vänta för länge på en diagnos. Av de som sökt sig till en vårdcentral är det knappt hälften, 45 procent, som får en diagnos inom vårdgarantins 90 dagar. Inom specialistvården är det ännu färre – omkring en tredjedel.
Det leder till att många går odiagnosticerade i flera månader och får vänta länge på vårdinsatser och behandling.
– Det är oroande att människor tvingas leva i ovisshet under så lång tid. När människor tvingas vänta i månader påverkar det hela livet – relationer, trygghet och förmågan att planera framtiden, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson i ett pressmeddelande.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och bör behandlas med demensläkemedel, enligt rapporten. Läkemedel bidrar till att sakta ner sjukdomsförloppet och att den som är sjuk får behålla mer av sin kognitiva förmåga under längre tid. Men det skiljer sig åt mellan olika regioner hur vanligt det är att de skriver ut demensläkemedel. Det är tre gånger vanligare att demensläkemedel skrivs ut i Norrbotten än på Gotland och dessutom är det större sannolikhet att få läkemedel om man har en högre utbildningsnivå jämfört med någon som har en lägre utbildningsnivå.
Rapporten erbjuder ingen förklaring till vad skillnaderna beror på eller varför väntetiderna är så långa, men uppmanar regionerna att analysera hur man arbetar så att alla ska få rätt vård.