Jag broderar in er i min gobeläng

Jag skulle brodera så vackert alla åren i dödsskuggans dal och den gröna oasen jag fann. Jag skulle brodera mina bokstäver och er som läser min krönika, er skulle jag nog placera i en lång rad i en soffa med en pläd över alla ben.

Jag skulle brodera min förvirrade ensamhet och ångestens slukhål och ofattbar kärlek och det självklara i att hitta hem. Jag skulle brodera äppellundar i sommarnatten på Österlen och kalfjället och småländsk grönska. Och alla vänner … Så roligt det skulle vara och vilken gobeläng det skulle bli.

Men jag har viss självinsikt, den vackra broderade kudden jag började på för tolv år sedan ligger fortfarande typ åttondelsfärdig i min låda och väntar. Så jag låter gobelängdrömmen förbli dröm så länge och nöjer mig med att fästa en del lösa trådar i mitt livs broderi.

Jag har en vacker linneduk som min vän Birthe broderade för många år sedan. Nu vilar hon på Skogskyrkogården i Stockholm och lyssnar på fåglarna som bygger bo i holkarna i tallen vid hennes grav.

Men duken lever vidare, kalas efter kalas läggs den på och beundras av gästerna. Linnet blir allt mjukare, gråvitt och nött. Så där smekande lent som kala trädgrenar som legat länge i skogen. Och de stora tulpanerna i stjälkstygn lyser med allt mildare färger. Varje gång jag plockar fram den får jag kolla en extra gång – för baksidan är svår att skilja från rätan. Så omsorgsfullt är varje tråd fäst.

Så blir aldrig mina broderier. Fort och snyggt och lite fel och en och annan knut – så broderar jag. Och det har jag förlikat mig med. Är inte det en väldigt skön sak med att bli äldre – att man inser att allt är man inte bra på. Och det är helt okej.

Jag beundrar och njuter av min vackra linneduk som Birthes händer med de ovala naglarna, oftast målade i milt rosa, har broderat. Hon var så elegant och lärde mig om färger som jag inte visste fanns – som exotiskt mandelgrönt.

Hon svävar i min gobeläng som en elegant och skir rökslinga (med doft av Gula Blend) i grårosa och manelgrönt.

Hur skulle din ”Historjá”-gobeläng se ut om du nu gör tankeexperimentet att du skulle brodera den? Vilka bilder, vilka sorger, vilka människor skulle du ta med?

Jag fick en uppmaning häromveckan att tänka tillbaka på det senaste dygnet och skriva ner tio ögonblick jag mindes. Jag tyckte det lät lite underligt. Men jag testade. 10 korta bilder från de senaste 24 timmarna. Små smulor av ett dygn i mitt liv. Utsikten som tog andan ur mig när jag klev av spårvagnen. Deckaren som jag njutningsfullt sjönk in i … Pröva själv. Det är ju så där livet är. Ögonblick som träs på livets tråd, ibland som smultron på ett strå, ibland som pärlor på ett band. Vardagliga. Märkvärdiga. Sånt är livet. ■