Sex & Relationer
Jag skriver till dig för jag är i chock över min frus plötsliga önskan att skiljas.
Vi är båda drygt 65 år och har varit gifta hela vårt vuxna liv. Vi har två barn, som lever sina egna liv med sina familjer, och jag tyckte att vi hade en lugn och skön tillvaro. Min fru har väl till och från tjatat på mig om än det ena och det andra, att vi har det tråkigt, att jag inte tar initiativ till att vi ska göra roliga saker eller att jag inte gör det jag borde hemma. Det har blivit lite gräl ibland men sen har det lugnat ner sig och jag har utgått ifrån att nu var det bra igen. Hon säger att hon försökt prata med mig om det hon velat förändra och att jag inte lyssnat.
Jag vet inte hur jag ska hantera situationen, är det kört tror du?
SVAR: Tyvärr känner jag igen problemen väl från min verksamhet i parrådgivning. Den ena parten försöker få den andra att förstå vilka förändringar som måste till i relationen innan det gått för långt så att kärleken nöts ner. Den andra parten, ofta mannen, ser ut som att han lyssnar men förstår inte allvaret utan tror att när tjatet tystnat är allt bra igen.
När sen hustrun i det här fallet ger upp och vill separera visar det sig att det trots alla diskussioner, och kanske gräl, kommer som en överraskning.
På din korta beskrivning kan jag inte avgöra om det är försent att reparera er relation. Båda parter har ju en del i att ni är i en kris idag. Man tar sig olika roller som kan vara svåra att se själva, och som behöver förändras. Förutsättningen för att komma vidare är att båda är motiverade till att titta på vad som skulle utveckla relationen till det bättre och då behöver ni ta hjälp av en neutral samtalspartner, exempelvis en psykolog eller kurator.