FRÅGA 1: Jag brukar läsa din sida om sex och relationer och undrar om du kan ge mig råd. Mitt problem är att min sambo inte vill ha något närmande eller sex av något slag. Jag tror att jag delar detta problem med många både män och kvinnor. Hon har erbjudit mig möjligheten att ha en älskarinna. Jag tycker att det är helt galet. Men allt eftersom har jag mer och mer börjat fundera på detta.
Vad kan jag göra?
FRÅGA 2: Hur är det egentligen med den kvinnliga frigörelsen? I diskussioner med vänner, om att inte vilja ha sex med sin man, har jag fått kommentarer som: Man kan ju ställa upp.
Är inte sex något man gör i en relation för att båda parter njuter av det?
Hur kan en partner mer eller mindre försöka tvinga sig till sex med en partner som inte vill?
Kan de personer som tycker att man ska ställa upp förstå hur det känns att bara ligga där och bli använd för mannens tillfredsställelse? I perioder av livet har min lust varierat och de gånger jag bara har ställt upp på mannen har jag känt mig utnyttjad.
Svar: Tack för era brev!
Jag tänker att den sexuella lusten är en process i en relation, den är sällan 0 eller 100. Den kan variera under tid och vara olika stark för parterna. En del personer, både män och kvinnor, påverkas i olika grad av hur relationen fungerar. Respekten för varandra kan påverka lusten. Ibland kan det handla om hur man tycker om att ha sex och då behöver man samtala med varandra om hur, och om man är beredd att pröva nya sätt att göra det skönt för sin partner och sig själv. Ibland får man acceptera att det inte går att komma fram till en lösning som båda parter är nöjda med, men att tvinga sig till sex är inte en bra metod.
Att samtala utan att skuldbelägga är grunden för förståelse.