Jurist, feminist, aktivist och riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Gudrun Nordborg har alltid kämpat för bättre villkor. I höst ställer hon upp i valet för tredje gången. Men först ska hon fira sin 80-årsdag.
Vi träffas en solig fredagseftermiddag i Riksdagshuset. Gudrun har bokat ett litet samtalsrum till oss. Vi passerar säkerhetskontrollen i entrén och hänger av oss ytterkläderna i garderoben. Det är gott om plats,
vi är nästan ensamma i de pampiga lokalerna. Fredagsstämningen vilar över det stora huset som byggdes för att rymma både riksdag och Riksbank. Ett maktcentrum daterat 1905.
Gudrun har nyligen varit på en heldagskonferens om vårdnadstvister anordnad av Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige).
Ålder: Fyller 80 i augusti.
Bor: Umeå och Stockholm.
Familj: Gift med lektor Erik Boman, vuxna bonusbarn.
Yrke: Jurist, tidigare
universitetslektor och informationschef på Brottsoffermyndigheten. Hedersdoktor vid Umeå universitet.
Gör: Riksdagsledamot för Vänsterpartiet, sitter i justitieutskottet. Gick med i PRO år 2018.
Intressen: Gillar att gå på bio, teater och att umgås.
– Ett urgammalt tema men fortfarande far så många illa, säger hon och fortsätter:
– Numera skyddas kvinnor från våldsamma män av kvinnofridslagstiftningen, men en del män tvekar inte att använda barnen som maktmedel vilket gör att kvinnorna inte kan göra sig fria från mannen, fadern. Det är en ständigt pågående process, menar hon och det krävs ständig utbildning i frågor om våld inom rättsväsendet och socialtjänsten.
Om vi betar av den här frågan om ålder direkt: Vad säger du om PRO:s kampanj ”Kryssa en pensionär”?
– Ja, den är bra, men utmaningen är att få med både unga och äldre i riksdagen eftersom de flesta här är i medelåldern. För mig är nog ändå mixen viktigast. Själv har jag alltid trivts med att jobba med yngre människor. Och egentligen inte reflekterat så mycket över ålder förrän på senare tid.
Du gick med i PRO när du blev pensionär. Vilka frågor tycker du att PRO ska prioritera?
– Jag tycker redan att PRO gör bra prioriteringar och jobbar hårt för att förbättra äldres villkor. Men en särskilt viktig grupp för mig är de pensionärer som lever med låga pensioner. I den gruppen finns många kvinnor som jobbat deltid i låglöneyrken och det avspeglar sig i både den allmänna pensionen och tjänstepensionen.
Det ska sägas att Gudrun och jag har stött ihop med varandra tidigare. I kvinnojours- och feministkretsar är hon en legend. Det var säkert 25 år sedan jag hörde henne föreläsa på kvinnojouren Terrafem om hur kvinnor har kämpat för sina rättigheter i Sverige ända sedan husagans tid, alltså på den tiden när husbonden hade rätt att aga tjänstefolk och familjemedlemmar, inklusive sin hustru.
”Samhället förändras hela tiden, och det måste vi också göra”
Rättvisefrågor har varit en drivkraft i Gudruns liv, men det var inte förrän hon gick i pension 2013 som hon gick in i politiken på heltid.
2018 kandiderade hon till riksdagen, kom in som ersättare för Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och sedan november 2020 är hon ordinarie riksdagsledamot.
Hon är också ledamot i justitieutskottet med tunga ansvarsområden som lagstiftning inom rättsväsendet, brott och straff. Det innebär mycket läsning för ledamöterna. I linje med Tidöavtalet har fokus under den här mandatperioden legat på gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Tidö-laget har varit ovanligt snabba med att få igenom nya lagar.
Regeringen har fått mycket kritik från Lagrådet för att förslagen har varit dåligt
genomarbetade, ”hastverk” har de kallats i vissa fall. Av de 95 remissinstanserna var det bara tre (!) som tillstyrkte förslaget om sänkt straffålder. Gudrun är också kritisk.
– Har ett brott väl hänt ska barnet få hjälp och omgivningen skyddas, säger Gudrun och fortsätter:
– Men i vårt samhälle borde vi jobba mycket mer förebyggande, och när brott har skett är det mycket bättre att till exempel reformera SIS-hemmen
(Statens Institutionsstyrelse) och annan ungdomsvård i stället för att skicka barn i fängelse. Till skillnad från Kriminalvården har till exempel de kritiserade SIS-hemmen en bra skola som fungerar.
Men vi tar det från början – Gudruns väg mot riksdagen, hur har den sett ut?
Uppvuxen i Karlshamn på 50-talet som enda barnet. Pappa var förgyllare med en egen liten verkstad, mamma var sömmerska och hemmafru och tog sömmerskeuppdrag hemifrån då och då. Det var inte självklart att Gudrun skulle studera men en engagerad lärare såg till att hon fick stipendium för att kunna gå i läroverk och ta realexamen. Föräldrarna hade inte råd att betala böckerna. 1965 kom studielånen.
–Tack och lov, säger Gudrun, utan studielån hade jag inte kunnat studera vidare.
Hon gick vidare till det anrika Lunds universitet där hon tog juristexamen. Så småningom blev hon universitetslektor vid rättsvetenskapliga institutionen i Umeå. När universitetsreformen kom började Gudrun tillsammans med sina kollegor att arbeta fram en egen juristutbildning, trots ett stort motstånd från mer konservativa universitet. Men motstånd har alltid triggat henne och då, om inte förr, förstod hon på djupet hur dåligt det stod till med kvinnors rättigheter.
Var hon än har jobbat har hon haft med sig ett socialt patos. Ett exempel från tidigt 80-tal: 1983 ockuperade hon tillsammans med 18 andra kvinnor ett rivningshus i Umeå. De fick inte behålla just det huset men aktionen ledde till att kommunen till slut gav dem en gul villa i stan som kvinnojouren kunde disponera.
– Historiskt var mannen norm, och är det ofta fortfarande. Då gick våld i hemmet inte under allmänt åtal som nu,
det vill säga att staten genom åklagaren kan väcka åtal, förklarar Gudrun.
– Juridiken räckte inte till för att förändra, och det var anledningen till att jag tog steget att bli aktivist den gången, säger hon. Och jag skulle säga att det bidrog till att Umeå blev en mycket mer feministisk stad jämfört med många andra.
Det var förstås inte populärt hos alla, och på universitetet ville många bli av med henne, men så småningom lugnade det ner sig. Det var inte första gången hon stötte på motstånd, men det har aldrig hindrat henne i hennes övertygelse. Gudrun kallar sig fortfarande för feminist trots att man nästan aldrig hör det ordet nuförtiden.
– Jag är så trött på motståndet mot feminismen, säger Gudrun.
Själv använder hon ordet med glädje.
Vad tror du att den här backlashen beror på?
– Det finns säkert många förklaringar, men den verkar vara global. I högerns och högerextremismens längtan efter förklaringsmodeller till det missnöje de känner är kvinnor och invandrare syndabockarna.
Så småningom lämnade hon den akademiska världen för jobbet som informationschef vid Brottsoffermyndigheten. 2010 fick hon utmärkelsen juris hedersdoktor på den samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå ”för sina enastående insatser och sitt engagemang för utsatta kvinnor och barn”.
”Lagar är viktiga, men de måste fungera i praktiken också”
Engagemanget för kvinnors och barns rättigheter har löpt som en röd tråd genom hennes yrkesliv. Som jurist har hon ofta rört sig i skärningspunkten mellan lag och verklighet – där juridiken möter människors vardag.
– Lagar är viktiga, men de måste fungera i praktiken också. Annars riskerar de att bli tomma ord.
Gudrun har en egen definition av juridik.
– Juridiken ska ju vara opolitisk, men för mig är juridik frusen politik.
Vad betyder ”frusen politik”?
– Lagstiftning är ju i grunden ett politiskt beslut. Så fryser man det beslutet och sen så kallar man det för juridik.
Det var också det som till slut drog henne allt närmare politiken. Efter pensioneringen 2013 fick hon tid att engagera sig fullt ut, och steget in i riksdagen blev en förlängning av det hon redan gjort i decennier.
– Jag tänkte att nu har jag erfarenheten, då får jag använda den där den faktiskt kan påverka lagstiftningen.
Vi kommer tillbaka till konferensen hon nyss deltagit i om vårdnadstvister. Det berörde henne starkt.
– Det är ett område där barn ofta hamnar i kläm. Vi måste bli bättre på att se till barnets bästa på riktigt, inte bara i teorin. Det är många som inte förstår vad det handlar om.
Trots sin långa erfarenhet beskriver hon sig inte som färdiglärd.
– Nej, verkligen inte. Samhället förändras hela tiden, och det måste vi också göra.
Till sist, vilka tror du vinner valet i höst?
– Det måste bli rödgrönt. Hoppas att de som röstar förstår hotet mot vår demokrati om vi fortsätter med Tidöpartierna. Oavsett vilket parti de borgerliga röstar på så blir det fördel Sverigedemokraterna. De har till och med garanterats en plats i regeringen.
Och det där med 80-årsdagen … Hur känns det egentligen?
– Det är väl bara en siffra, säger hon och rycker lite på axlarna. Men visst, det får en att tänka efter. Samtidigt känner jag mig fortfarande nyfiken – och så länge jag är det finns det saker kvar att göra.
Hon pausar.
– Och det gör det ju. ■