Att snubbla på en mattkant och falla kan få stora konsekvenser. Många får fysiska men som aldrig går över och andra begränsar sina liv av rädsla för att falla igen. Men det går att förebygga, berättar läkaren Alexandra Myntti Stendahl.
Hon arbetar som specialistläkare i geriatrik på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. På hennes vårdenhet är omkring 90 procent av patienterna inlagda på grund av ett fall. De flesta har fått höft- eller lårbensfrakturer, men det förekommer också patienter med frakturer i andra delar av kroppen och de som fallit utan att bryta någonting. De allra flesta har ramlat inomhus.
Mattkanter, lösa sladdar och hala badrumsgolv är vanliga snubbelrisker, men de är sällan hela förklaringen. När synen försämras, musklerna blir svagare och sjukdomar eller läkemedel orsakar yrsel kan det vara dags att fundera på vad man kan göra för att det inte ska leda till en fallolycka.
Alexandra Myntti Stendahl möter patienter från 65 år och uppåt, men majoriteten som läggs in är över 80 år.
– Det är de som har störst vårdbehov. Om man tittar på prognosen har de också större risk för att behöva hjälp med gång och förflyttningar efteråt och att de inte kan återvända till sitt eget boende, säger hon.
”Det är väldigt vanligt att de jag träffar är rädda och osäkra på hur det ska gå när det kommer hem”
Ett fall kan vara början på en nedåtgående spiral. Många får kroppsliga men och blir beroende av hjälp, och varje år dör 2000 personer till följd av fall, enligt Socialstyrelsen.
– Det speglar både de direkta konsekvenserna av fallet och att det är en åldersgrupp som är äldre och skör, säger hon.
Men av de 70 000 som årligen vårdas på sjukhus efter en fallolycka är också det psykiska lidandet påtagligt.
– Det är väldigt vanligt att de jag träffar är rädda och osäkra på hur det ska gå när det kommer hem. Plötsligt inser de att de har två trappor upp till lägenheten och är rädda för att bli sittande inne och bli ensamma, säger Alexandra Myntti Stendahl.
Oro över att bli beroende av andra är också vanligt, liksom att ställas inför nya kostnader som rehab, hemtjänst och hemsjukvård.
– Det handlar inte bara om en fraktur, det omfattar hela tillvaron och livet, säger Alexandra.
Till detta kommer också det trauma som ett fall kan innebära. Särskilt om man inte klarat av att ta sig upp på egen hand utan blivit liggande på golvet med smärtor i flera timmar. Ofta är det anhöriga som reagerar på att de inte får kontakt och sedan hittar sin mamma eller farfar liggande på golvet. Det kan också vara grannar som hör ropen på hjälp.
– Många blir väldigt rädda för att det ska upprepas.
”Träning är otroligt viktigt”
Rädslan kan leda till att man stannar inomhus och rör sig mindre. Det leder i sin tur till svagare muskler och att risken för att ramla och skada sig istället ökar.
Den goda nyheten är dock att fallolyckor går att förebygga. Det kan handla om att få hjälp av kommunen att anpassa hemmet och ta bort snubbelrisker – men framför allt att träna, oavsett ålder.
– Träning är otroligt viktigt. Både att man orkar vara uppe och gå och att man har den explosiva muskelstyrkan så att man kan göra en snabb parering. Det finns också balansträning och fallträning, säger Alexandra Myntti Stendahl och råder den som vill veta mer att fråga sin kommun, sin vårdcentral eller sitt gym om vad de erbjuder.
Källa: Socialstyrelsen och Skellefteå kommun
Att träna balans och muskelstyrka kräver inte gymkort eller avancerade övningar. PROpensionären har flera bra program för balansträning.
Öva balansen och stärk självförtroendet | PROpensionären
Benövningar som gynnar balansen | PROpensionären
Balans och benstyrka | PROpensionären
Socialstyrelsen har samlat några övningar i en pdf som går att skriva ut och sätta upp på kylskåpet: Affisch – Balans- och styrkeövningar