Krönika
Mina tankar går ibland till Ignatius av Loyola. Vilken otur han hade i södra Tyskland! Det var han som 1540 startade
jesuitorden varpå han blev helgon ett hundra år senare.
Inte nog med att orden jesuit och jesuitisk har fått en obehaglig klang, Ignatius eget namn fylldes på med ett starkt negativt innehåll:
Tölp. Och nazist.
Alltihop berodde på att han var så populär.
I södra Tyskland, som är katolskt, var han ett särdeles omtyckt helgon, inte minst bland fromma bönder, som gärna döpte sina söner efter honom.
De stavade hans namn Ignatz.
Detta gav automatiskt upphov till smeknamnsformen Nazi.
Eftersom det var så många bondpojkar som fått namnet Ignaz och Nazi blev namnet efterhand synonymt med en oborstad individ, som inte kan föra sig. Precis som vi haft uttryck som bonntölp, bonnig, drängfasoner och liknande.
I de flesta lexikon och uppslagsverk finns bara en betydelse av nazi, och det är kopplingen till nazismen, inte minst som prefix i sammansättningar som naziguld, nazitiden och dylikt.
Men slår man upp till exempel Küppers tjocka illustrerade tyska ordbok finner man där under uppslagsordet nazi följande uppställning:
• Löjlig, dum man, tölp.
• Österrikisk soldat.
• Nazist.
Betydelsen nazist kommer där först på tredje plats.
Detta innebär att ordet nazi var ett skällsord långt före Hitler och nazismen men att det passade fint in när nazismen väl börjat bre ut sig.
Man kunde ju tro att nationalsocialist skulle förkortas naso, men stavningen med z sammanhänger med uttalet plus det faktum att det redan fanns en förkortning sozi, som betydde socialist av klassisk vänstertyp.
Frågan är om de tölpar som tillsammans med den österrikiske soldaten Hitler försökte sig på en statskupp 1923 var medvetna om att ordet nazi fanns som en nedsättande beteckning på dem själva.
I alla fall är det nog så att ordet nazi huvudsakligen användes av nazismens kritiker, särskilt av tyskar i exil. Den politiske satirikern Kurt Tucholsky, verksam i Berlin och även i Sverige, påstås vara den förste som använde ordet nazi i skrift, så tidigt som 1923. Gjorde han det eftersom han kände till den negativa klang ordet redan hade?
Svårt att säga.
Tucholsky var enormt flitig och använde en hel radda pseudonymer för att dölja att han i stort sett skrev hela den tidning han arbetade på själv. En av dessa pseudonymer var ironiskt nog Ignaz Wrobel.
Historien är full av namn som fått en negativ innebörd som inte fanns där från början, som till exempel Quisling och Judas. Och Gustaf V har hos oss blivit en sardin, Bullen Berglund en korv och självaste Napoelon har reducerats till en bakelse.
Medan (Abraham) Rydberg blivit en pyttipanna av ädlaste sort.
Ibland kan öknamn bli bra orättvisa som den där stackaren som blev bestulen på åtta kor och därefter fick heta Tjuv-Jon, resten av livet.
Själv får jag finna mig i att heta Unge hur gammal jag än må bli. ●