Om Palestina vore Texas, och då nästa år…
Tänk bort islam, tänk bort kristendomen, de har inte funnits. Tänk istället år 2024.
Tänk bort islam, tänk bort kristendomen, de har inte funnits. Tänk istället år 2024.
I staden Waxahatchie, söder om Dallas i Texas, på en kombinerad bensinstation och matbutik vid West Marvin Avenue, den 3 maj 2024, kommer ett par killar in och säger till grabben bakom disken:
– Känner du Jesse Josefson?
– Va? Nä … skulle han jobba här?
– Icke, han blev avrättad förra må-
naden i statsfängelset.
– Jaharu, vad hade han gjort?
– Han kom på guvernören och polischefen med diverse fuffens, men det är inte det som är grejen.
– Nähä … och vad är grejen?
– Grejen är att Jesse lever.
– Du sa ju att han blivit avrättad …
– Jo, det blev han, men sen vaknade han till och återvände från dödsriket och vi fick träffa honom innan for till himlen …
– Kul för honom, hörrödu, vi har vakter här …
– Alltså, grejen är att den som tror på Jesse kommer till himlen när den dör och får evigt liv. I Paradiset.
– Tror på Jesse …? Hörrödu, ska ni köpa nåt eller …
– Men lyssna, vi tror på Jesse och han har lovat oss evigt liv. Så nu vill vi att du också börjar tro på Jesse för han är Guds son! Han har offrat sig för oss. Om du börjar tro på honom får du också ett e …
– Jag tycker ni ska gå nu. Annars kallar jag in vakterna …
Eller med andra ord: skulle kristendomen ha en chans att etablera sig idag? Och hur kunde den en gång för två tusen år sedan vinna tilltro med ovan skisserade upplägg?
Likadant med islam, 600 år senare:
– Ers höghet, jag vill inte störa men det står en viss Muhammed utanför vårt läger … han vill tala med er. Mycket viktigt, säger han. Han medför en bok.
– En bok?
– Ja. Han har skrivit den själv. Eller … han har skrivit ner den, på diktamen. Från Herren. Säger han.
– Jaså, jaha … Ja, det är i alla fall ingen här som kan läsa. Nog för att vi behöver folk, men författare … knappast …
Lika svårt där.
Nu är islam och kristendomen etablerade med miljontals medlemmar, praktfulla kyrkor och moskéer, oändliga konstsamlingar och stora rikedomar … men i början? Hur kunde de alls komma igång?
Undrar jag.
Det finns ett antal mer eller osannolika myter som vunnit tilltro i breda kretsar.
Jag tänker mig följande:
Vår herre bestämmer sig för att inspektera hela sin skapelse. Han tar kropp, vid pass 100 meter hög, och far iväg. Ljusår efter ljusår, miljoner och åter miljoner ljusår, fort går det men långt är det.
Till slut når han universums utkant och där hittar han en liten ynklig galax med bara 200 miljarder stjärnor. I utkanten av den ett pyttelitet solsystem med några få planeter.
Herren sänker sig ner på en mellanstor planet, hittar en liten landremsa och finner där tolv herdar. Herren säger till dem:
– Ni är mitt utvalda folk. Från och med nu får ni inte äta räksmörgås.
Sedan far han iväg igen, bort genom det till synes oändliga universum han skapat, ljusår efter ljusår, miljarder ljusår …
Skulle nån svälja det där? Idag?
Jag bara frågar. ●