Vem gör boken?

SAKPROSA: Vad är det egentligen som händer när vi läser? Jo, läsningen gör att hjärnan skapar nya bilder utifrån det arkiv av bilder som redan finns där: minnesbilder från våra egna upplevelser och erfarenheter. Därför är läsning jämförbart med att drömma, menar essäisten och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer.
När vi läser gestaltar vi någon annans erfarenheter med hjälp av våra egna, precis som skådespelaren gör när hen gestaltar en dramatikers text. Alltså är det, hävdar Leandoer, först i mötet med läsaren som den litterära texten blir till.
Det är ingen självklar syn, redan den franske författaren Marcel Proust förkastade den. Han menade att ingen människa någonsin kan nå utanför sig själv. För honom var läsningen inget samtal mellan författare och läsare. Det var inget som gav vidgade vyer eller upplevelser av nya, främmande erfarenheter.
Leandoer överbevisar honom övertygande. Helt fantastisk essä om läsning.
Det är läsaren som skriver boken,
Kristoffer Leandoer | Natur och Kultur

Skimrande romanpärla

ROMAN: Å, vilken ljuvlig memoar, skriven med lätt hand av en författare med fullständig kontroll över sitt uttryck! Året är 1997, platsen Stockholm.
Där tar den unga Therese sina första steg ut i vuxenlivet. Full av förväntan har hon lämnat föräldrahemmet i Kolmården för att gå kulturvetarlinjen på universitetet i storstaden. Snart naggas dock drömmarna betänkligt i kanten: Therese känner sig ensam och bortkommen.
På universitetet verkar alla så världsvana och självklara, själv är hon osäker och skäms för sin breda östgötska. Men så lär hon känna Andreas och Roman, två svartklädda, hippa killar som ger ut en trendig kulturtidskrift. Snart flyttar hon in i deras lägenhet på Kammakargatan, där livet är en ständig fest.
Men förr eller senare tar alla fester slut, så även denna. Många år senare ser författaren Therese tillbaka på sin första tid i Stockholm med värme och nostalgi. Det var en parentes i hennes liv, men en som lämnade djupa spår.
Kammakargatan
Therese Bohman | Norstedts